Älgarås
Älgarås kyrka. Teckning: Rickard Wennerblad
1895.
Foto: Gunnar
Berggren 1973.
1542 Änkan 1587-88
125 möh Öde 1601-08
Kiettel 1607-45
Nils
Andersson,, gammal och sjuk -23 1612-28
Algut
Staffansson, hustru Sigrid 1635-46
"- Ingrid
Nilsdtr 1647-84
Nils
Algutsson, f ca -48, hustru Annika Nilsdtr 1670-1709
Tore
Persson, hustru Ingebor Nilsdotter 1641-61
”-
Brita 1663-74
Clemet,
knekt, ogift 1654-55
Bengt
Torsson, f ca -25, hustru 1674-1713
Amund
Larsson, knekt fr -74, hustru 1674-95
Foto: Rune Johansson 2004.
Björkulla
redovisades inledningsvis i bygdens räkenskaper som två gårdar, vilka åren
1542-52 angavs vara biskops- och därefter kyrkohemman. Åren 1566-76 stod
gårdarna öde. Ny brukare blev Måns, som år 1576 tog båda gårdarna med 7 års
skattefrihet. Fem år senare övertog Matts Finne en av gårdarna. Han kan då möjligen
ha flyttat in från Noltorp i Hova socken.
Vid sekelskiftet 1600 och i anslutning till följande
ödesmål bytte gårdarna ofta brukare. Redovisningen av dessa är ej
fullständig.
I namnet Algut Staffansson anar man finskt ursprung.
Han var född 1603. Nils Algutsson var son till denne och dog 61 år gammal
1709. Båda tjänstgjorde som nämndemän och därvid med viss säkerhet som
förtroendemän för bygdens finnar.
Tore
eller Töres Persson, som han omväxlande kallades, var son till Per Andersson
och Elin i Gastorp. Gastorp har förut nämnts som en central by i tingelaget
med anknytning till flera byar med inslag av finnar. Tore var åren 1634-40
bosatt i Bålerud
Clemet tjänstgjorde hos eller avlönades av Algut
Staffansson som knekt. Samtidigt fanns en över 60 år gammal Clemet Finne på
Noltorp.
I indelningsverket blev Björkulla år 1685 rote nr 126 i
Norra Vadsbo kompani av Kunglig Skaraborgs regemente.
1583 Lars
Andersson, knekt, hustru Karin 1622-41
125 möh Jon Eriksson, knekt 1626-28
Hans,
knekt 1627
Öde av
svår fattigdom 1629
Joen 1648-49
Nils
Bengtsson Wallman, fältväbel, hustru Marit Eriksdtr 1657-1700
Styvson/son
Erik Algutsson 1685-93
Lars
Eriksson, hustru Elisabet Jonsd, död -35, 82 år gl 1695-1713
Foto: Okänd. Hova-Älgarås nr 1,
s 321.
Oluff i Bockerud optt Anno 83. Åker til 5
Skepp, Engh til 4 Sommarlas, haffwer godt Mark och lagln til att opbruka både
Åker och Enghmark, haffwer bygdt 6 Huus[160]
Hemmanet
skattlades 1587 och framträdde första gången i jordeboken som ett klostertorp
år 1611. Detta utnyttjades under 1600-talet som knektboställe.
Korpralen eller från 1683 fältväbeln Nils Bengtsson Wallman
fick avsked år 1697 efter 53 års tjänst. Hustru Marit medförde i äktenskapet
sonen Erik Algotsson. Hon var av allt att döma en amper kvinna och ofta i
konflikt med sin omgivning. År 1661 fick hon plikta 40 mark silvermynt, för
att hon hade ”satt
Torbjörn i Älgarås i rykte” samt
1662 ytterligare 44 mark, för att hon huggit Torbjörn i läppen med kniv och
därutöver orsakat honom tre köttsår.
Sonen och styvsonen Erik låg åren 1667-88 i äktenskapshandel
med Bengt Torssons dotter Ingeborg i Björkulla, Älgarås. Ingeborg ville dock
avbryta uppgörelsen, sedan hon blivit närmare bekant med Erik, eftersom han
saknade tänder, idisslade som ett kreatur samt vara vanvettig. Förlikning
träffades 1688, då fästfolken återlämnade sina gåvor.
År 1690 blev fältväbeln bestulen av en lejd soldat,
Greels Tomesson, som han hade i sin tjänst. Det stulna värderades till 76 daler
29 ½ öre silvermynt.
Hemmanet togs upp under en tid med stark finsk
invandring. Det låg i anslutning till en grupp andra knektehemman, bestående
av Stora Lindåsen, Lindåstorpet, Bålerud och Högshult på Fägremo vid norra
delen av den stora Myrhultamossen. Namnet Olof hade hög frekvens i det finska
namnmönstret. Greels Tomesson var säkert finne. En Frans Grelsson Finne var
bosatt i Hovet, Undenäs 1626-58.
1540 Bengt
Månsson, hustru Marit Persdtr 1608-48
145 möh Nils
Staffansson, hustru Gunilla Bengtsdtr 1653-96
Son
Staffan Nilsson, hustru 1695-97
Töres
Bengtsson, hustru Sigrid 1654-58
Dtr
Ingäl Töresdtr 1673
Son
Bengt Töresson, hustru 1685-91
Nils
Persson, ryttare 1657-62
Jöns
Larsson, soldat, hustru 1694-1709
Per
Halvardsson, ryttare, hustru 1697-98
Foto: Sanfred Welin.
Hova-Älgarås nr 2, s 91.
Bredebolet
var ett gammalt hemman. Namnmönster och yrken under 1600-talet tyder på, att
vissa personer på hemmanet denna tid kan ha varit finnättlingar.
Gunilla Bengtsdotter var född i Ebbetorp, Hova. Per Halvardsson
kom från och flyttade tillbaka till Lilla Lindåsen, Älgarås.
Ryttaren Nils Persson stämde år 1660 ägarna till
Bredebolet och krävde att få tillgång till 1/4 i hemmanet, eftersom han hade
rustat för detta i tre år utan ersättning.
Töres Bengtsson kom från Gersebacken. Familjen fick stor
spridning.
I indelningsverket fick Bredebolet svara för rote 128 i
Vadsbo kompani av Kungl. Skaraborgs regemente.
1540 Biörn 1582
125 möh Bengt
Persson 1583-1606
Anders 1604-21
Måns
Bengtsson 1610-21
Erik
Karlsson 1612-15
Nils
Bengtsson, hustru Kerstin Persdtr 1622-58
Biörn
Nilsson 1622-41
Nils
Larsson, nämndeman, hustru Ingeborg Persdtr 1627-56
Lars
Olofsson knekt, hustru Ingiäl Andersdtr 1633-83
Tore
Persson, hustru Ingrid Nilsdtr 1634-40
Per
Biörsson, hustru Ingiell 1641-48
Bengt
Larsson Styre, ryttare, hustru Ingrid 1660-87
Olof
Nilsson, ryttare 1665-97
Lars
Nilsson, ryttare, hustru Kerstin 1668-75
Erik
Eriksson, ryttare 1669-89
Nils
Larsson, ryttare, hustru Kerstin 1675-97
Foto: Rune Johansson 2004.
Lars stod i jordeboken som ägare av Bålerud fram till
1610. Under tiden hade bröderna Bengt och Biör Perssöner växelvis visat sig i
tiondelängderna. Biör flyttade troligtvis tidigt från Bålerud till Storhult,
där han tog upp ett halvt ödehemman. Hans änka vigdes sedan före 1638 med Nils
Larsson, som därefter gifte om sig med Ingeborg Persdtr. Styvbarnsrelationerna
mångfaldigades och ägarförhållandena blev komplicerade såväl i Bålerud som i
Storhult.
Enligt hertig Karls registrartur den 29 juli 1596 ick
Bengt plikta 3 par oxar för uppsatta giller och elguddar.
Anders hade fyra döttrar. Av dessa var Ingiäl gift med
Lars Olofsson i Bålerud, Rangella med Bengt Arvidsson i Hova, Kerstin med Nils
Eriksson i Äspelunden samt NN med Lars i Åsen.
Måns Bengtsson flyttade år 1622 till det av fadern Bengt
Persson tidigt upptagna svedjehemmanet Högshult på Fägremo.
Nils Bengtssons hustru Kerstin kom från Gastorp.
Föräldrar var Per Andersson och Elin. Tore Persson hade samma föräldrar. Han
flyttade år 1641 med hustru till Björkulla.
Ingeborg Persdotter stämde år 1656 styvsonen, skytten och
skogvaktaren Biör Nilsson i Storhult, för att han inte lämnade henne
morgongåvan efter hennes avlidne man Nils Larsson. Förlikning träffades fyra år
senare, och 1664 sålde Biörn 1/4 av 1/3 i hemmanet till Lars Olofsson. Denna
försäljning överklagades år 1671 av Per Olsson, gift med Biörns halvsyster Ingiärd
Nilsdotter
Per Biörsson var son till Biör Persson, Olof Nilsson till
Nils Bengtsson och Bengt Larsson Styre till Lars Olofsson. Bengt Styres svärfar
var Per Larsson Dragon i Stora Lindåsen, för vilken han en tid red som
sventjänare[161]. Han
hade sönerna Nils och Lars, vilka, för att de vid Binneberg 1710 krävt
kronobefallningsmannen Johan Wahrenberg på pengar, dömdes till 40 mark
silvermynt i böter, varjämte Lars dömdes till 25 par spö, 3 slag av vardera
paret.
Båleruds roll i samband med den finska invandringen är
svår att tyda. Om finnanknytning föreligger, bör denna kopplas till
bröderna Bengt och Biörn Perssöner, vilka gifta med två systrar framträdde på
hemmanet cirka 1580. Eftersom Lars stod fortsatt skriven för hemmanet kan de
vara mågar till denne. Invandringen var denna tid intensiv. Relativt snart
begärde och fick Bengt även tillstånd att svedja och ta upp Högshult på
Fägremo.
Biörn tog upp ett öde Storhult. Hans barn och barnbarn
blev skyttar och skogvaktare. Bålerud var därutöver i likhet med så många
andra hemman i Älgarås och på Fägremo under lång tid strängt utnyttjad i
knekthållet. I indelningsverket 1685 blev Bålerud rote nr 131 i Norra Vadsbo
kompani vid Kunglig Skaraborgs regemente.
Finnen var inte bara skogsvan och god
tekniker, utan också van vid umbäranden och hade god överlevnadsförmåga. Han
kunde således till andra färdigheter även lägga förmågan att vara en god
soldat. Detta utnyttjade tongivande bönder och militära myndigheter. Vi
kan därför inte utesluta, att flera av 1600-talets åbor i Bålerud hade finsk
bakgrund.
1627 Sven
Verre, hustru Karin 1634-43
120 möh Anders,
hustru Elin 1644
Nils, hustru Marit 1647-49
Per
Larsson Dragon, hustru Elin Bengtsdtr 1651-52
Nils
Larsson, hustru Kerstin Larsdtr 1653-74
Lars
Persson, hustru 1678-95
Marit
Börjesdtr, knekthustru 1685-88
Ivar
Lundahl anger i ”Ortnamnen
i Skaraborgs län” att
Bäserud i Älgarås från 1601 skulle ha bestått av två klosternybyggen Önna,
varav det ena från 1629 kallades Bäserud. De var denna tid införda i
jordeboken för Hova socken. Han förlägger samtidigt ett annat klosternybygge
Önna upptaget samma år till Finnerödja. Troligtvis är detta en
missuppfattning. De två klosterhemmanen Önna hörde säkert hela tiden hemma i
Finnerödja och blev därmed helt naturligt införda i Hova jordebok. Bäserud i
Älgarås bör vara av senare datum och kan vara upptaget av knekten Nils. Bäserud
i Älgarås var troligtvis aldrig intaget i jordeboken för Hova. Topografiska
kartan 9 E Askersund NV reviderad år 1973 kallade hemmanen i Finnerödja Stora
Ön respektive Lilla Ön.
Sven Verre inledde troligen sin knektebana vid
Gersebacken i Älgarås 1624. År 1628 var han skriven på Jacob Lencks kompani
utan angiven boplats. Han kan redan då ha fått tillgång till Bäserud som
boställe. Från 1634 stod han dock bokförd på Bäserud, vilket han disponerade
fritt från skatt. År 1643 fanns en soldathustru Karin, "vars man var på
Togh", skriven på hemmanet. Hon kan ha varit Verres hustru. En sista
uppgift om Sven Verre följde år 1654 vid Kärratorpet eller Kärret i Hova.
Släkten Verre hade finskt
ursprung (se Kärret, Hova).
Per
Larsson Dragon bodde en kort tid på Bäserud. Han flyttade år 1653 till Stora
Lindåsen i Älgarås.
backen Öde, känt under kronan -05 1603-08
1540 Anders
Svensson, knekt 1612-28
150 möh Simon 1613
Sven
Verre, knekt 1618-28
Töres 1628-32
Thomas 1630
Jon,
löst från kronan 1631-35
Bengt,
hustru Elin 1634-37
Änkan
Elin, son Arvid, dtr Ingefrid 1640-45
Arvid,
hustru Ingebor 1644-45
Kiettel
Töresson, ryttare, hustru Ingegärd 1651-58
Bengt
Töresson, hustru Marit 1655-85
Anders
Persson, ryttare, hustru Ingiell 1655-58
Töres
Bengtsson, hustru Ingebor 1671-72
Erik
Eriksson, knekt, lejd av Bengt Töresson 1671-89
Lars
Bengtsson, hustru 1680-1712
Anders
Olsson -1689
Foto: Rune Johansson 2004.
Gersebacken
var ett gammalt skattehemman, som efter ödesmål under bygdens svåra år övergick
i kronans ägo 1605. Hemmanet användes därefter som knekt- och ryttarboställe.
Sven Verre flyttade cirka 1634 till Bäserud och 1654 till
Kärret i Hova socken.
Kiettel Töresson var före 1658 ryttare vid Östgöta
kavalleri. Detta år blev han hemförlovad och flyttade över sockengränsen till
Närlunda, Undenäs, där han vigdes med änkan. Han blev senare förordnad till
nämndeman. Kiettel hade minst fem syskon. Enligt fastebrev den 7 november 1673
löste han brodern Arvid i Skeppshult, Undenäs, och systern Ingrid i Lefsäng,
Fredsberg, samtidigt som brodern Bengt i Gersebacken löste systrarna Ingäl i
Bredebolet och Kerstin i Sannerud, Tived. Kiettel och Bengt blev därigenom
ägare till hela Gersebacken.
Hemmanet
hade dock i ett föregående led ägts av en Jon Persson, vilken efter att ha
lägrat sin ”währsyster” (svägerska) sett sig
föranlåten att rymma ur riket. En dotterson till Jon, Anders Olsson i
Gersebacken, gifte sig år 1689 med Kerstin Arvidsdotter i Hindrichstorp.
Paret flyttade samma år till Trösslingtorp. Strax därefter anlitade Anders
finnen Michel Arvidsson i Myrhult som fullmäktig för att få tillgång till sin
del i hemmanet. Han dog dock 1700. Om han då var förlikt med släkten framgick
inte. Inblandningen av Michel, kopplingarna till finnhemman i Tived samt
motsvarande anknytning till liknande hemman i Undenäs tyder på, att personerna
i denna härva var förenade med finngener.
1540 Öde 1603-04
135 möh Ingvall/Ingvar,
hustru 1604-45
Gunnar
Töresson, hustru Elin Larsdtr 1638-58
Töres
Larsson, ryttare, hustru Karin Ingvallsdtr 1644-68
Per
Svensson, ryttare 1663-79
Jon
Persson, hustru Karin Biörsdtr 1668-1720
Bengt
Torstensson, hustru Marit 1669-82
Olof
Månsson, hustru 1682-98
Per
Siggesson, död -16,79 år gl 1712-16
Foto: Rune Johansson 2004.
Habelsbol var ett gammalt hemman. Töres Larsson och Per
Svensson var ryttare vid Östgöta kavalleriregemente för Ingvalls hemman i byn.
Jon Persson var född i Högshult, Finnerödja
cirka 1630 och dog 90 år gammal 1720. Han berättade, att hans morfar Sigge
Svensson hade tagit upp Västansjö i Finnerödja. I unga år hade Jon hjälpt sina
mostrar att flytta, när Conrad Falkenberg drev bort dem från hemmanet
och överlät detta på Olof Jonsson i
Hässleberg.
Jon angav även, att han var svåger med Bartel Andersson i
Högshult, Finnerödja. Bartel var gift med Jons syster Ingeborg. Jons hustru
Karin dog 67 år gammal 1712.
Jon och Karin kom i tvist med sin måg Johan Töresson från
Högshult, när deras dotter dog 1702. De hann även uppleva den vidlyftige
svärsonens inbrott i Älgarås kyrka år 1710. Han dog av pest i Lidköpings
kronohäkte samma år.
Bengt
Torstensson flyttade in till Habelsbol från Kråksjöhult.
Länkarna från
Habelsbol till Högshult i Älgarås samt till Högshult och Västansjö i
Finnerödja antyder att vissa åbor kan ha haft finsk bakgrund.
1593 Östen
Eskilsson 1601-22
130 möh Måns
Bengtsson, hustru 1 Kerstin 1622-42
"- 2 Ingebor 1645-59
Jon
Månsson, knekt 1624-28
Per
Månsson 1636-40
Töres
Larsson, hustru Ingebor 1659-88
Gabriel
Töresson, hustru Margareta Jöransdtr 1681-1715
Per,
hustru 1687-95
Per
Olofsson Lindåhs, trumslagare, hustru 1683-1700
Foto: Rune Johansson 2004.
Högshult
förekom första gången i en hjälpskattelängd år 1601. Denna skatt betalades av
alla ofrälse hushåll, inkluderat bondsöner, husmän och hantverkare med 1/50
av förmögenheten i metall, pengar och boskap. Undantagna var endast knektar
och ryttare.
Fram
till år 1628 redovisades Högshult sporadiskt och som en tomt. Åbo var Östen
Eskilsson fram till 1622. Därefter övertog egentlige ägaren Måns Bengtsson
ansvaret, samtidigt som det av kronan började utnyttjas i knekthållet.
Måns
Bengtsson var född cirka 1590 i Bålerud. Fader Bengt och dennes bror Biör förekom
i tiondelängderna i Bålerud från 1582. Trolige svärfadern Lars stod dock
som ägare till hemmanet fram till 1604. Högshult togs denna tid upp som en nyodling
av Bengt i syfte att få tillgång till svedjefall på den stora allmänningen
Fägremo. Högshult låg svedjevänligt på en höjd i anslutning till Myrhults
stora mosse. Domboken berättar:
En gammal och blind man Måns Bengtsson i
Högshult gaf tillkenna att be:te torp är på Cronones Skog av hans
fader sal. Bengt Persson av stubbe och skogsrot först upptaget. Därefter Östen
Eskilsson som bodde där i många år.[162]
Måns
sålde sitt ärvda "stubbabrott" till Töres Larsson från Hajstorp i
Fredsbergs socken år 1659 för 109 daler kopparmynt. Töres hade tidigare varit
"hofman" eller ryttare för Jerneberg i Fredsbergs socken samt för
Bålerud i Älgarås. Töres barn och barnbarn figurerade ofta i Hova dombok.
Följande kan ses som exempel på detta.
År 1681 blev sonen Gabriel i egenskap av
"Lösdrifware och sielfskriven" uttagen och inskriven som knekt. Han
återfanns dock inte i rullorna, vilket kan tolkas som att han blivit frikänd
från anklagelsen eller att han lyckats leja någon annan i sitt ställe.
Några veckor före jul år 1699 anklagades Töres son Lars
för att ha stulit fläsk och bröd mm ur en bod i Boda, Fredsberg. Han erkände
stölden.
År 1702 stämdes
Gabriel av garvarmästarna i Mariestad, för att han som "bönhas"
utan behörighet hade ägnat sig åt deras yrke. Följden blev att hans redskap och
arbete i form av beredda hudar togs i beslag, att han förbjöds fortsätta bönhaseriet
samt dessutom ålades plikta 16 daler silvermynt.
En
tredje son, Johan, var en av fyra tjuvar, som år 1710 bröt sig in i Älgarås
kyrka och tog hand om dess kollektkassa mm. Han vägrade enständigt till dådet,
men straffet uteblev inte. Han dog av pest i Lidköpings kronohäkte under rannsakningen
samma år.
En dotter Britta var gift med ryttaren och rusthållaren
Nils Svensson Dragon på Stora Lindåsen i Älgarås. Makarna slogs såväl med
grannar som inbördes. Trots ett flertal kyrkliga förlikningsförsök, såväl av
sockenpräst som domkapitel, lämnade Brita hus och familj, vägrade återvända
och begärde skilsmässa. Detta var sensation i bygden denna tid.
År 1724 framgick av domboken att en "Norsk
deserteur" lägrat ryttarhustrun Sara Gabrielsdotter i Högshult. Familjen
höll sig således påfallande ofta utanför såväl lagens som anständighetens
ramar.
Östen Eskilsson kan ha varit finne, även om han inte var
skogsfinne. Namnen Lars, Per, Johan, Gabriel och Jöran bars ofta av finnar. Att
stubbarättsinnehavaren med anknytning till Bålerud hade samma ursprung känns
troligt. Tidpunkten för bröderna Perssons ankomst till Bålerud passar tidsmässigt
väl in i den första finska invandringsvågen.
Högshult var säreget även på annat sätt. Byns Långmosse
utgör nämligen urhem för den sällsynta pelaraspen ”Populus
tremula erecta”.
Pelararaspar vid Högshults skola. Foto: Gunnar
Berggren 1955.
1593 Öde 1604-08
120 möh Anders 1612-29
Anders Petri, kyrkoherde Hova 1629-
Olof, hustru Margareta 1642-44
Anders, hustru Marit 1645-49
Bengt Torstensson, hustru Marit Olofsdtr 1651-69
Olof Olofsson, hustru Kerstin Andersdtr 1669-91
Michel Persson, hustru 1683-86
Kråksjöhult togs upp av en Olof under de år
vid sekelskiftet 1600, då den finska invandringen var som mest intensiv. Vi har
skäl misstänka, att Olof var finne.
Hemmanet
stod i jordeboken år 1600 som ett skattetorp. Trots ödesmål åren 1604-08 kunde
Anders lösa torpet. Detta behöll sin skattestatus fram till 1629. Samma år
sålde Anders barn Per, Sven, Ingeborg, Elin och Ingrid hemmanet till kyrkoherden
Anders Petri i Hova.
Bengt Torstensson var år 1671 bosatt i
Habelsbol. Domboken berättade då, att han tidigare bott i Kråksjöhult i 18 år,
och under denna tid fullständigt ”nederött” hemmanet. Olof Olofsson fick därmed ett
drygt arbete att återställa Kråksjöhult i brukbart skick.
Enligt brev från drottning Kristina 20 augusti 1653
skulle Kråksjöhult användas för förbättring av Prästebolet i Hova. Detta
skulle dock inte gälla längre än under prosten Sven Corylanders och dennes
hustrus livstid. Denna ändades 1695. Dessförinnan hade prosten brukat halva
hemmanet.
Olof Olofsson köpte halva Håkanskila, Hova år 1686. Tio
år senare sålde han ¼ i detta hemman
till sin måg Lars Andersson.
1541 Änkan 1601-03
125 möh Öde 1603-05
Nils, nämndeman 1606-35
Peder Jonsson, knekt 1620-28
Lars Jonsson, knekt 1623-24
Jon Bengtsson, knekt 1627
Nils Larsson, skytt, fritt från skatt 1628-39
Kiättel Nilsson, hustru Ingebor Hansdtr 1637-66
Nils Nilsson, knekt, hustru Marit 1638-48
Erik Andersson, f ca -14, hustru Elin
Nilsdtr 1649-60
”- Sigrin 1661-67
”- edgångsman, hustru Elisabeth
Bengtsdtr 1668-91
Nils Eriksson, hustru Ingebor 1667-79
Jon Töresson, knekt, lejd av Nils Eriksson 1670-74
Bengt Bengtsson, knekt, hustru Ingrid
Persdtr 1680-97
Olof Ravelsson, profoss, hustru Brita
Persdtr 1686-99
Lillhult var ett av de äldre hemmanen på Fägremo. Det
ställdes öde efter sekelskiftet 1600, kom i kronans ägo och användes därefter
av denna för knekthållet. När indelningsverket inrättades år 1685 blev det
anslaget som boställe för profossen[163]
i Norra Vadsbo kompani.
Erik Andersson var edgångsman för den för stölder
misstänkte Olof Bengtsson i Bondetorp år 1679. Olof Bengtsson liksom
flertalet edgångsmän var säkra finnättlingar. Därmed bör även Erik i
Lillhult ha tillhört samma kategori. Han
var cirka 70 år gammal 1684.
Det
täta bytet av knektar under krigsåren, visar att bidragen från Lillhult hade
kort livslängd på slagfälten. Finnar och finnättlingar var säkert väl
företrädda bland dessa.
Lilla Per Nilsson, knekt, rymt i Wismar -36,
hustru Ingegärd 1636-39
1593
Nils skytt, f ca 1590,
hustru Karin Persdtr, 1640-73
125 möh Son
Per Nilsson, hustru Marit 1659-75
Son
Bryngel Nilsson, hustru Marit 1653-68
Tåbbe Torbjörnsson, ryttare, korpral 1647
Olof
Nilsson Lindås, rustmästare, hustru Ingebor 1648-91
Halvard
Persson, hustru Ingeborg Nilsdtr 1660-95
Mattis
Halvardsson, hustru 1683-85
Per
Halvardsson, ryttare, hustru 1690-1749
Foto: Rune Johansson 2004.
Lilla
Lindåsen eller Lindåstorpet var ”Arv och eget”, vilket innebar, att det var hertig Karl,
som via sin fogde, bestämde torpets öde. Det togs upp före år 1600 under ett
skede med stark invandring i en av krig och missväxt hårt härjad bygd. Att
torpet togs upp av en finne känns närmast självklart. Liksom andra ”Arv och eget-hemman” utnyttjades det för
knekthållet.
Per
Halvardsson var 1697-98 bosatt i Bredebolet.
Stora Erik 1583-87
1389 Anders,
knekt 1600-09
125 möh Måns 1612-31
Nils,
skytt, hustru Gunnel, fritt från skatt 1639-49
Ambiörn
Andersson, hustru Karin Larsdtr 1651-75
Per
Larsson Dragon, hustru Elin Bengtsdtr 1653-91
Måg
Bengt Larsson Styre, sventjänare, hustru Karin Persdtr 1664-74
Olof
Bengtsson, hustru Elin Persdtr 1678-1702
Nils
Svensson Dragon, hustru Brita Töresdtr 1675-1739
Stora
Lindåsen var ett gammalt biskops- eller kyrkohemman. I samband med reformationen
överfördes det till kungligt ”Arv och eget”, där
det återfanns åtminstone fram till 1624.
Dragonerna Per Larsson och Nils Svensson red för Östgöta
kavalleriregemente. Per flyttade in från Bäserud. Han och Ambiörn disponerade
från början en halv gård vardera i hemmanet. Pers måg Bengt Larsson var född i
Bålerud, dit han återvände efter att en tid ha ridit som sventjänare för sin
svärfader.
Nils Svensson blev tilldelad Lindåsen, då han
tjänstgjorde som ryttare i Tyskland. Från början red han själv för hemmanet.
När den möjligheten upphörde i samband med indelningsverket 1685, blev han
rusthållare med ansvar för häst och sventjänare. Jonas Staffansson från
Myrhult tjänstgjorde en tid i denna befattning.
Nils Dragons hustru Brita var dotter till ”hofmannen” eller
ryttaren Töres Larsson och Ingebor i Högshult, en familj, som åstadkom
åtskillig oreda i bygden. Nils dog 94 år gammal 1739 och var då född cirka
1645.
Stora Lindåsen var väl försett med skyttar och knektar
samt genom knekttjänstgöring och giften nära knutet till Bålerud och
Högshult. Man kan, bl a med hänvisning till hemmanets ägare, räkna med, att det
bland hemmanets åbor döljer sig ett antal finnättlingar.
1540 Anders
Staffansson, hustru Karin 1612-58
130 möh Olof
Andersson, ryttare, död i Kluge 1624-42
Anders
Töresson, ryttare 1628-29
Per
Andersson, hustru Ingiäl Andersdtr 1642-91
Anders
Larsson, hustru Kerstin Andersdtr 1648-69
Son
Staffan Persson 1665-69
Olof
Larsson, knekt, hem fr Polen -62 1646-82
Michel
Arvidsson, finne, hustru 1 Sigrid Persdtr 1676-1694
”-
2 Annika Larsdtr 1695-1731
Olof
Olofsson, knekt 1679-86
Hindrich
Michelsson, hustru Margareta Persdtr 1683-1773
Lars
Jonsson, knekt 1686-1709
Foto: Gunnar
Berggren 1955.
Myrhult var ett gammalt
skattehemman på Fägremo, vilket under 1500-talet undgick det ödesmål, som
drabbade många andra hemman i bygden. Under 1600-talet utnyttjades det ofta i
knekthållet. I indelningsverket 1685 blev det intaget som rote nr 130 vid
Norra Vadsbo kompani i Kunglig Skaraborgs regemente.
Arvid angavs som gammal i räkenskaperna år 1622 och fem
år senare sålde han 1/4 av sin arvejord i Bråta till trolige brorsonen Sven Segolson
i denna by.
Anders Staffansson var trolig måg till företrädaren och
angavs över 60 år gammal 1641. Mågen Per Andersson kom från Gastorp, där han
hade bröderna Sven och Lars. Per Andersson och Ingiäl fick barnen Staffan,
Sigrid och Marit. Staffan dog tidigt, men efterlämnade en son Jonas, som en
tid var sventjänare åt Nils Svensson Dragon på Stora Lindåsen i Älgarås.
Michel Arvidsson flyttade in som ryttare till Myrhult vid
40 års ålder år 1676. Han kan ha varit född i Tived. År 1707 anklagade han
nämligen Anders Larsson i Ämtatorp och Erik Hindrichsson i Skyttatorp, för att
de hade huggit sönder redskap för honom i Holmsjötorp. Ett år senare gick han
i borgen för Jöran Persson och dennes hustru Elin, då de köpte detta hemman. I
förhållande till Myrhult låg Holmsjötorp 2½ mil avlägset och med sjön Unden som
mellanliggande barriär. Jöran Persson och Elin var födda 1652 respektive 1654,
eller cirka 15 år yngre än Michel. Släktskap torde föreligga, och Elin kan ha
varit en yngre syster till Michel.
Michel blev även engagerad av Anders Olsson i
Trösslingtorp, Tived år 1693. Han utsågs då som fullmäktig i ett mål, där
Anders krävde tillgång till en arvspart efter morfadern i Gersebacken. Ett
arv, som släktingar till Anders, hade tillägnat sig.
Michels första hustru, Sigrid, var dotter till Per
Andersson i Myrhult. Michel fick överta svärfaderns arvedel i Gastorp och
försökte med denna som murbräcka kila sig in bland farbröderna. Han flyttade
in och var bosatt i Gastorp åren 1679-85, men misslyckades i sina föresatser
och fick återvända till Myrhult.
Michel hade förutom sonen Hindrich ytterligare fem barn,
varav två i första giftet. Som dopvittnen för Michels barn framträdde Påvel
i Brännhult, Undenäs (1689) och Anders Påvelsson i Riksberg (1701). De var
ättlingar till finnen Hindrich Andersson vid Kavlebron.
Myrhult har tydlig finnanknytning. Märkligt var dock att
Michel Arvidssons ursprung blev avslöjat först efter hans död trots att han
under sin livstid varit ovanligt aktiv vid tingen i Hova. I Älgarås dödbok
kunde man år 1733 - två år efter Michels död - läsa:
"inhyses hustrun Annika
Larsdotter, finnens efterlefderska från Myrhult 70 åhr".
1540 Öde 1601-06
145 möh Per
Persson, gammal 1622 1606-39
Lars 1623-27
Anund
Larsson, nämndeman 1653-73, hustru Kerstin 1628-77
Lars,
knekt, hustru Kerstin 1646-54
Jon,
knekt, hustru Karin 1651-55
Måns
Persson, hustru Kerstin 1655-87
Anders
Bengtsson, hustru Karin 1669-1702
Per
Persson, knekt, lejd av Anders Bengtsson 1674-94
Nils
Eriksson, knekt, hustru Annika 1694-1709
Pjungserud var ett gammalt skattehemman. Att det stod öde
efter sekelskiftet kan ha berott på oförmåga att betala hemmanets skatt. Det
blev dock inte överfört i kronans ägo. Ägaren lyckades troligtvis betala
skatten och därmed återlösa hemmanet.
Per Persson fick böta 42 daler silvermynt för olaga
älgjakt år 1617. Fem år senare blev Per
Persson i Pjungserud och Olof i Kleven, Lyrestad bestulna på engelska kjortlar,
handskar, silverbälten och silverkedjor av stortjuven Svenning i Rogstorp,
Lyrestad. Vad av detta som kom från Pjungserud framgick inte av protokollet.[164]
Trots vanligt förekommande finska namn är det osäkert om
finnar fått tillgång till Pjungserud i annan omfattning än som soldater. I
indelningsverket blev Pjungserud från år 1685 rote nr 127 i Norra Vadsbo
kompani vid Kunglig Skaraborgs regemente.
1542 Bengt 1576-89
125 möh Nils 1601-02
Nils
Olsson, knekt, hustru Ingeborg 1601-48
Öde 1603-07
Erik 1631-39
Clemet,
hustru Ingeborg 1648-51
Olof
Andersson 1654-75
Anders
Andersson, hustru NN Mattsdtr 1670-90
Bengt,
edgångsman 1679-80
Nils
Eriksson, hustru Ingeborg Göstasdtr 1681-1721
Michel
Bondesson, hustru Karin Nilsdotter 1692-1715
Namnet
Segolstorp berättar, att det var en Segol, som tog upp hemmanet. Årtalet visar,
att namnet Segol i detta fall var svenskt och ger därmed bidrag till den
diskussion, som tidigare förts i anslutning till Bråta. Se även Lilla Grönehög
i Lyrestad.
En Clemet finne brukade Finnkila 1613-42 och Noltorp
1652-1656. Den Clemet, som flyttade in till Noltorp, redovisades 1653 som en
63 år gammal änkling. Det kan vara samme Clemet, som från Finnkila via
Segolstorp flyttat till Noltorp. I Segolstorp bör han ha varit gift med änkan Ingeborg efter företrädaren Nils
Olsson.
Anders Andersson sålde år 1670 hemmanet Anderstorp, Hova,
tillsammans med Nils Mattsson i Anderstorp och Anders Eriksson i Storhult
till friherrinnan Fru Elsa Kruus. Säljarna var svågrar och Anderstorp arv efter
Matts Nilsson. Fru Elsa var änka efter Christer Bonde och därmed ägare till
Laihela friherrskap i Finland. Detta förklarar Fruns intresse för det lilla
torpet.
År 1679 var Bengt en av 11 laggärdmän för Olof Bengtsson
i Bondetorp, då denne var anklagad för stölder från Nils i Ebbetorp och
Anders i Ingelstorp. Olof var svåger med finnättlingen och stortjuven Anders
Bengtsson i Kvarnbolet, Finnerödja, och själv trolig finnättling. Bengt i
Segolstorp bör då ha haft samma ursprung. Bengts vidare öden är okända.
Michel Bondesson var född i Gastorp år 1659 som son till
Bonde Persson och Ingrid Larsdotter. Gastorps förbindelser med finnhemman i
bygden är förut omvittnat.
1625 Jon 1627
145 möh Per
Månsson 1640
Anders
Svensson 1645-55
Öde 1655-75
Johan
Månsson, skogvaktare, skytt, hustru Karin 1676-1719
Foto: Okänd 1911. Hova-Älgarås
nr 1, s 350.
Johan
Månsson fick fullmakt av jägmästaren Erik Hård att ta upp ett öde Spigården,
beläget mellan allmänningen Fägremo och Pjungseruds enskilda mark. Torpet var
från början upptaget som ”stubbabrott” av en
Erik genom jägmästaren Erik Krabbes medverkan. Det blev sedan sålt till Per
Månsson i Högshult, vilken i sin tur sålde torpet till Anders Svensson. På
grund av fattigdom ställde denne Spigården öde i 20 år, innan Johan Månsson
fick tillstånd, att ta upp hemmanet på nytt.
En Jon i Spigården omtalades i Hova dombok år 1627 som
fullmäktig för Arvid i Myrhult, då denne sålde en broderpart i Bråta, Hova.
Johan Månsson var var son till Måns Larsson i Älgarås och
hade bröderna Lars och Carl i detta hemman. Han var kronans skytt. År 1683 sköt
han 4 gamla och 6 unga vargar, 1695 6 unga vargar, 1708 en björn och 1713 3
vargungar. Han dog 78 år gammal 1719.
Erik var ett förekommande finskt namn. Detta i
kombination med tidpunkten då hemmanet togs upp och att Spigården utnyttjades
som skogvaktarboställe, tyder på att flera aktörer på detta hemman kan eller
bör ha varit finnättlingar.
1593 Olof, knekt 1606-29
125 möh Nils, knekt, på tåg -17-18 1612-21
Anders Olofsson, hustru
Kerstin (Ersdtr) 1622-47
Änkan Kerstin (Ersdtr),
son Erik 1648-49
Lars, hustru Kerstin
Ersdtr, dtr Anna, söner Sven och Olof 1650-71
Per Olofsson, knekt för
Måns i Kullen, Hova 1663-1704
Olof Andersson,
edgångsman, sockenskräddare, nämndeman 1664-1703
Olof Olofsson, knekt,
dragon 1669-95
Lars Nilsson, knekt 1678-91
Åsen stod som
ett skattetorp i jordeboken år 1600. Tiden var hård med krig, missväxt och
pest. Många hemman stod öde. Samma tid togs även Högshult, Kråksjöhult och
Lilla Lindåsen upp på Fägremo. Lindåsen var ”Arv
och eget”. Vi har skäl misstänka att hertig Karl påverkat
sin fogde att ta upp de nya torpen med hjälp av finnar. Namnmönster och yrken
stöder att Åsen var del i en sådan utveckling.
År 1634 sålde knekten Nils Olofsson
i Segolstorp sin och faderns arvsrätt i Åsen till brodern Anders Olofsson.
Skräddaren Olof Andersson var trolig son till denne Anders.
År 1664 var Olof Andersson edgångsman för Tohl i
Kyrkhävden, Finnerödja. Tohl lyckades vid detta tillfälle med tolv-mannaed fria
sig för anklagelse om lägersmål med pigan Anna Olofsdotter i Brynterud. Bygdens
finnar var väl företrädda i denna edgång.
Olof Andersson var förordnad som nämndeman år
1682-98 och var då en trolig företrädare för ortens finnar.
År 1693 köpte Olof sina syskons andelar i Åsen för
18 daler silvermynt. Därigenom kom hemmanet att kvarstå i släktens ägo
åtminstone från Olof knekt 1606 till Olof dragon 1695.
Älgarås Anders, ryttare 1600-22
1540 Michel,
ryttare 1613-32
120 möh Anders
Jonsson, hustru Marit Persdtr 1629-55
Måns
Larsson, hustru Kerstin Algutsdtr 1629-60
Son
Nils Månsson, knekt 1646-75
Algut,
ryttare, hustru Ingrid 1634-42
Änkan
Ingrid 1644-47
Torbjörn
Algutsson, hustru Sisella Bengtsdtr 1640-70
Lars
Algutsson, hustru Brita 1653-56
"- hustru Ingeborg 1658-91
Sven
Svensson, ryttare, hustru Ingrid Algutsdtr 1653-56
Son
Anders Svensson, ryttare, hustru Kerstin Larsdtr 1653-63
Per
Nilsson, knekt, hustru Kerstin 1655-70
Ambiörn,
hustru Karin 1664-94
Michel
Persson, hustru 1680-81
Kronohemmanet Mellangården.
Foto: Författaren 1997.
Älgarås
nämndes först i samband med den historiska och svekfyllda tilldragelse, då den
svenske kungen Sverker Karlsson år 1205 lät mörda tre av företrädaren Knut
Erikssons söner på denna plats. En av sönerna klarade sig, flydde till Norge,
återkom och besegrade Sverker först vid Lena, senare vid Gestrilen och blev
därefter själv kung som Erik Knutsson 1208-16.
År 1540 fanns tre hemman i Älgarås by - ett skatte-, ett
kyrko- och ett klosterhemman. Det senare av dessa omvandlades vid
sekelskiftet 1600 till kronohemman. Detta kom att användas i knekthållet som
boställe för ryttare eller "hofmän", som de ofta kallades denna tid.
År 1626 omtalades en av dessa
hovmän på följande sätt:
"Michil i Elgerås en gammal ryttare
har frihet i sin och sin hustrus livstid på vissa och ovissa persedlar. Där på
H: K: M:ts brev den 9 Septemb. 1626".[165]
Skrivningen
visar att ”Överheten” inte alltid glömde bort de
ofta illa medfarna människor, som den hade tvingat ut i krig under svenska
fanor på Europas slagfält.
Redovisningen av åbor, brukare och knektar på Älgarås tre
hemman är ofullständig i förteckningen ovan. Namnen Michel och Algut, professionen
ryttare samt tidpunkten vid sekelskiftet 1600 gör, att dessa torde ha varit
finnar. Det kan finnas flera.
HYLLNING TILL HEMBYGDEN
Här ligger bygden
vid Tivedens skogar Templet
sig reser på åsbrinkens hjässa,
Hävdernas runor
förtälja dess namn timrat
av gudsmän i fornkristen tid.
Vildmarken brutits
av järnsmidda plogar Runmärkta
klockan har kallat till mässa,
Än skymtar
slumrande myrarnas famn kallat
till bön och de de döda till frid.
Ser du, hur slätten
har öppnat sitt öga, Skälvande
händer här höjs mot det höga
räcker mot skogen
sin vänliga hand, i
tider av ofred, av hunger och pest.
sjöar, som spegla
det blånande höga, Rik
eller fattig betydde då föga,
åsar, som draga
kring bygden sitt band? Hjälp
här man sökte båd olärd och präst.
Bäckarna porla i
skogarnas gömma Idoga
händer här röjde och sådde
Tjädrarna spela vid
kolbottnens rund på
stenbunden mark, och jorden dem gav
Sjö uti sjö sina
källor syns tömma skördar
att bärga, men nöd ändock rådde,
Flyttblocken strandat på urbergets grund ty brödet ej räckte att mättas utav.
Doft av violer dig
möter i dungen, Dock,
åkrarna växte och stenarna brötos
Sipporna drömma i
björkarnas skygd och
murarna lades kring gärden och gård
Flammande glöder
blommande ljungen, Med fastare
grepp nu händerna knötos
Skira konvaljer
bekransa din bygd kring
spade och spett. Den kampen blev hård.
Gammal är bygden,
sen uråldra tider Nu vaja
för vinden de mognande skördar,
Stenåldersmannen
här reste sin vård nu
ladorna fyllas av doftande hö!
Hävderna tala om
blodiga strider, Man
fädernas minne med tacksamhet vördar
Mordbrand och dråp
uppå konungens gård. De format den
bygd, som icke skall dö.
Tappert de
kämpade,älgaråsmännen, Så
vandra då släkte fram på din bana,
vågade liv för sin
kung och sitt land. Föröka
det arv, som dig fäderna gett!
Hård emot fienden,
mild emot vännen, Giv hela
din gärning, dig själv, och vi ana,
Detta var plikten,
som skoningslös band. Att
aldrig en fagrare hembygd du sett!
Tillägnad Älgaråsbygden 1948 O s c a
r H a g m a n