Södra
Råda
Södra Råda kyrka. Peringskölds
Monumenta Sueo. Gothorum, 1671. Kungliga biblioteket.
Foto: Monica Kjelldorff, 1997
Kyrkan kan ha byggts under 1300-talets
första årtionden.[203]
Den
finska invandringen till Södra Råda har varit svår att klarlägga. Detta har
främst berott på att dokumentation saknas för åren 1573-1608, det vill säga
just den tid, då bygden delvis låg öde och invandringen kulminerade.
Södra
Råda kan möjligen ha klarat biverkningarna från missväxt och pest bättre än
socknar, som låg vid den stora genomfartsleden Tivägen. Socknen Råda låg i
motsats till dessa skyddat indraget mellan sjöarna Skagern och Vänern samt
väl avgränsad i söder av Gullspångsälven. Möjligheterna
till ett rikt fiske i dessa
vatten kan eventuellt ha avvärjt en del av missväxtens konsekvenser. Att
Södra Råda inte gick helt fri från den hemsökelse, som drabbade övriga socknar
vid sekelskiftet 1600 framgick dock av följande:
”Bönderna från Visnum och Väse
härader är frije från halfparten uti alle hielper”[204]
Södra
Råda bestod till stor del av moss- och ödemark. Intresset för uppodling av
dessa områden fanns därför här, på samma sätt som för bygden i övrigt och
kvarstod åtminstone fram till år 1642, då häradsnämnden i Visnum något oväntat
blev tillfrågad ”om lämpliga platser för Torp och Nybyggen
till Cronones gagn och bästa”. Landets ledning sökte då
fortfarande efter utrymme för svedjefinnar. Fem år senare kom den
skogsordning, som avbröt denna verksamhet.
Hertig Karls hammarsmedja var anlagd år 1585 i
Gullspångsälven och troligen på hertigens eget hemman Lökstad. I närheten av
detta låg frälsehemmanen Stora Årås, Hjulstanäs, Knekterud, Kärr och Viken.
Frälset kände således väl hertigens intentioner angående finnar, fiske och
odling och strävade säkert efter bästa förmåga att medverka i denna verksamhet.
Exempel
på detta kan Bo Ribbing till Säby i Visnum få vara. Efter tjänst som hovjunkare
hos hertig Karl från 1585 blev han sex år senare utnämnd till häradshövding
över Vadsbo härad. Tjänsten vidgades sedan med uppdrag som befallningsman över
Värmland och Dalsland 1593-1606, riksråd 1605, ståthållare över Närke 1606,
landshövding över Värmland med Vadsbo och Valle härad 1612-22, landshövding
enbart över Värmland 1624-27[205]
samt en avslutande befattning som häradshövding över Vadsbo och Valle härader
fram till hans död 1640.
Denne i
bygden viktiga person fick år 1596 byta till sig Säby och Stora Årås, vilka
tidigare som ”Arv och eget” tillhört
hertig Karl. Bo Ribbing var några år i anslutning till
1616 därutöver förlänt inte mindre än 20 hemmanen i Södra Råda. Han
disponerade en tid även Lilla Årås i Amnehärad. Vi kan mot denna bakgrund
förutsätta, att denne Ribbing åtminstone från 1591 varit aktivt engagerad i
uppgiften att ta hand om finnar i Södra Råda och med deras hjälp odla upp i socknen
liggande ödemarker. Att han även i övrigt stödde finsk invandring till det
stora område, han var satt att övervaka och administrera, har vi ingen
anledning att betvivla.
Norra Olof Svensson 1610
1539 Sven
Olofsson, hustru Sigrid 1613-57
85 möh Anders
Toresson, ”Lång-Anders”,
hustru 1619-35
Son
Gälar Andersson, hustru Sigrid 1639-75
Nils
Svensson, hustru 1659-75
Göran
Gälarsson, hustru Karin Olufsdtr 1683-1712
Per
Olofsson, knekt, hustru 1 Elin Svensdtr 1683-1700
”- 2 Sigri Torstensdtr 1700-15
Södra Anders Andersson, ”Lill-Anders”, hustru 1611-35
1539 Jon Larsson, hustru 1611-28
85 möh Jon
Nilsson, knekt, hustru Elin 1628-68
Hindrich Svensson, domare, hustru Kerstin
Andersdtr 1637-89
Hemming 1647
Bengt Hansson 1671-86
Bengt Hemmingsson 1676-1711
Olof Linnarsson 1683-1700
Backa
var en gammal by, som redan 1539 bestod av två skattehemman. Enligt uppgift[206]
ägdes båda gårdarna som frälse av en Olof Stake år 1650, som vid detta
tillfälle sålde den ena gården till Carl Leijonram. Enligt samma källa skulle
släkten Stake en tid även ha varit ägare till Edsgården med binamnet Stockhaga.
Var familjen Stake var bosatt framgick inte.
Anders
Toresson hade förutom Gälar även sönerna Tore och Olof samt döttrarna Britta,
Gunilla och Inga. År 1652 köpte sonen Olof Djupdalen i norra delen av socknen.
Hindrich
Svensson var länge nämndeman, innan han med högst antal tjänsteår bland dessa
blev förlänad titeln häradsdomare. Familjen var barnlös. Enligt kyrkoboken föll
han år 1689 av sin häst ”i Mörstabacken och dödde strax”. Han var
89 år och således född år 1600.
År 1685
blev Backa tillförd i indelningsverket med rotarna 12 och 13 i Kristinehamns
kompani i Närke-Värmlands regemente.
Namnen Lars, Olof, Hindrich, Per, Anders,
Hemming, Göran och Hans knyter an till det finska namnmönstret. Byn Backa kan
då ha fått del av den finska invandringen..
1539 Bengt 1610-26
85 möh Östen, hustru Ingebor Ravelsdtr 1614-21
Ansten, knekt 1626-32
Änkan Kerstin 1628-30
Lars Östensson, hustru 1639-82
Olof Östensson, hustru 1648-69
Anders Andersson, korpral 1671-89
Östen Larsson, hustru Elin 1681-1719
Bratteberg
var ett gammalt hemman. Det stod från början i jordeboken som ett 2/3
skattehemman men övergick i mitten av 1600-talet i ätten Sparres ägo, innan det
år 1679 blev uppbjudet för resterande utlagor och från 1684 som skattevrak
tillfördes kronan. Detta fick vi veta,
då kronobåtsmannen Östen Olofsson i Kristinehamn år 1692 gjorde anspråk på
del i Bratteberg efter sina föräldrar. De hade dock inte klarat att betala
hemmanets skatter under 1680-talets missväxtår, och för båtsmannen fanns inget
att hämta.
Anders
stod som korpral år 1672, men som fattig soldat 1676. Den senare, som även
angavs med namnet Anders Andersson, kan ha varit son till den förre.
År 1685
blev Bratteberg tillförd indelningsverket som rote 7 i Kristinehamns kompani.
Personer
med namnen Ansten och Ravel har vi tidigare mött som troliga finnar eller finnättlingar.
Så kan ha varit fallet även i Bratteberg.
1539 Ingemar/Ingemund 1573
85 möh Per
Jönsson, hustru Kerstin Månsdtr 1608-29
Lars
Nilsson 1608-21
Tore
Andersson, hustru Karin 1639-51
Olof
Andersson, hustru Karin 1638-50
Nils
Olofsson, hustru Anna Bengtsdtr 1656-63
Olof
Persson 1663-71
Sigfrid
Svensson, hustru 1665-78
1539 Tore 1571
80 möh Lars 1610-15
Nils Jonsson 1617-32
Bengt
Biörsson 1617-39
Hemming
Nilsson, hustru Elin 1638-44
Nils Sigfridsson, mäskefinne, mjölnare,
hustru Sigrid 1645
Gälar,
hustru Sigrid 1646-48
Sven
Persson 1654-86
By var en gammal by, som redan
1539 bestod av två skattehemman.
Tore
Andersson hade bröderna Olof och Gälar, vilka har nämnts under byn Backa ovan.
Olof kan före avflyttningen till Djupdalen 1653 ha varit bosatt i By några år.
Hemming
Nilsson flyttade till N. Torp år 1645. Två år senare löste han ut sina syskon
Olof Nilsson, som var bosatt i Hjälmkärr och Inga Nilsdotter i S. Torp.
År 1685 blev By införd i indelningsverket som rote 6 i
Kristinehamns kompani.
Personer
med namnet Sigfrid förekom som mjölnare och soldater i Södra Råda och Amnehärad
under 1600-talet. Nils Sigfridsson gjorde ett kort nedslag i By på sin väg från
Kärr till Vattenberg, där han år 1646 blev kallad ”mäskefinne”.
Djupdalen Nils Gälarsson, hustru 1 Britta 1635-49
1630 ”- 2 Valborg 1650-53
75 möh Valborg,
änka 1654-57
Olof
Andersson, hustru 1653-70
Harald
Gustavsson, hustru 1671-98
När Djupdalen togs upp vet vi inte. Det förekom första
gången i jordeboken som 1/8 skattehemman 1641. Torpet ligger i en dalgång i
socknens norra och svedjebruksbetonade del i anslutning till
Edsgården/Stockhaga, Nolby och Kronkärr.
Olof Andersson i Norra Backa köpte med sina syskon
Djupdalen år 1652. Säljaren Nils Gälarsson var vid detta tillfälle gammal och
förlamad och sålde Djupdalen med förbehållet att i sin livstid få behålla en
liten del av hemmanet, vilken sedan skulle tillfalla Olof.
År 1693
dog en Olof i Djupdalen. Kyrkboken berättade om denne, att han ”blev
möcke gammal – 115 åhr”, vilket innebär att han skulle
ha varit född cirka 1578. Denne Olof kan då inte ha varit identisk med Olof
Andersson, om åldern var någorlunda rätt angiven.
Harald Gustavsson flyttade in från Hjälmkärr. Köp nämns
inte i sammanhanget och Olof bodde kvar, varför han kan antas ha varit måg till
denne. Harald dog 63 år gammal 1699.
År 1685 blev Djupdalen tillförd indelningsverket som rote
18 i Kristinehamns kompani.
Nybyggaren Nils Gälarsson kan ha varit son till Gälar i
Edsgården och möjlig finnättling. Nils är diminutiv av Nikolaus, som var ryskt
nationalhelgon. Fem påvar har förärats samma namn.
Edsgården/ Gerdt/Gälar 1606-28
Stockhaga Björn
Gälarsson/hustru Karin 1629-50
1600 Sven Gertsson 1653
70 möh Jöns Bengtsson, hustru 1653-56
Kavallerihemman ca
1675
Sven Gulbrandsson, soldat, hustru Margareta Andersdtr 1687-1723
Hemming Svensson, hustru Margareta 1692
Gälar Bengtsson, hustru Britta Hemmingsdtr 1710-28
Edsgården med binamnet Stockhaga angavs som skattenybygge
år 1610. Det bör då ha utnyttjat sina sex skattefria år. I jordeboken var ett
krononybygge (upptaget 1585) infört under namnet ”Eedett” år
1600. Det kan ha varit samma nybygge.
Enligt uppgift[207]
skall gården en tid under 1600-talet ha kallats Stakegården efter ätten Stake,
som då ägde densamma. I jordeboken stod hemmanet redovisat som Stackegården
1633. En Olof Stake ägde år 1650 båda gårdarna i byn Backa som frälse. Var
ägaren var bosatt framgick inte. År 1675 blev Edsgården anslagen till
hovstallmästaren Reutercreutz.
Jöns Bengtsson flyttade in från Kronkärr. Han dog ung. År
1698 angavs hans barn äga arv såväl i Stockhaga som i Kronkärr.
Hemming Svensson flyttade till Turesåsen, Rudskoga och
dog där 56 år gammal 1702.
I
Finland hette den förste biskopen i Åbo stift Hemming. Nybyggaren i hemmanet
Finnerödja och laxfiskaren i Gullspång bar samma namn under 1580-talet. I Södra
Råda fick namnet vid spridning. Vi kan
då misstänka, att Bo Ribbing haft ett finger med i detta spel.
Gerdt/Gälar var ett nytt namn i bygden vid sekelskiftet
1600. Förutom vid Edsgården förekom detta i Hungstorp, Hova 1601-11, Nunnestad,
Amnehärad 1602-27, Torpaskoga, Finnerödja 1615-41, Håhult, Hova 1620-41,
Undenebotten, Tived 1624-72, Lökstad, S. Råda 1626-33, Gunnarstorp, Amnehärad
1628 samt Otterbäcken, Amnehärad 1634-39. Gerdt i Nunnestad flyttade 1628
över till Björtorp, Amnehärad, som några år senare blev ortens gästgivargård.
Alla nämnda hemman har tidigare konstaterats ha anknytning till pågående finsk
invandring. Gerdt/Gälar kan mot denna bakgrund vara ett finskt namn och Edsgården
ett finskt nybygge.
Eketorp Nils
Nilsson, gammal -38 1608-39
Västra Hans 1611-21
1463 Bo Ribbing, köpt frälse 1623
75 möh Per Folkesson 1626-32
Erik Bengtsson 1635-69
Bo Eriksson, son 1660-67
Bengt Månsson Spång 1676
Nils Philipsson 1676
Per
Gulbrandsson 1698-1700
Västra
Eketorp stod i jordeboken år 1540 som ett helt skattehemman. Det övergick
sedan via ”Arv och eget” i
kronans ägo. År 1623 fick Bo Ribbing köpa hemmanet till frälse.
Eketorp Nils
Olofsson, hustru Ingegärd 1608-35
Östra Olof
Nilsson, knekt, hustru Börit Biörnsdtr 1645-57
1540 Bengt Ribbing, köpt frälse 1645
95 möh Major George Wertlau, död -72. Rustat för hemmanet 1651-72
Kapten
Gideon Fock 1694-1701
Foto: Författaren 2004. Byggår 1750.
Östra
Eketorp stod i jordeboken år 1540 som ett helt kyrkohemman. Det överfördes
därifrån i kronans ägo och tillfördes år 1685 indelningsverket som
kaptensboställe vid Kristinehamns kompani i Närke-Värmlands regemente.
Rustnings- Bengt 1613-35
torp Nils Mattsson 1623-40
1600 Lars Andersson 1647-56
85 möh Olof Persson 1666-93
Foto: Författaren 2004. Byggår
1903.
Finnkärra
blev upptaget under en tid med stark finsk invandring, samtidigt som stora
delar av bygden låg öde. Torpet förekom som ett krononybygge i jordeboken 1606.
Namnet
anger, att Finnkärra var upptaget av en finne, även om ingen av hemmanets åbor
vid något känt tillfälle blev kallad för finne. Finnar kan, på motsvarande
sätt, ha tagit upp ett stort antal andra hemman i bygden utan att bli
öronmärkta samma tid.
År 1865
invandrade Maria Elisabet Falleij, född i Finnerödja till Linhult. Hon medförde,
vid sidan av vallonska, även finska gener. Dottern Josefina, född i Delebäck år
1861, var gift med Sven Aug Johansson.
De var bosatta i Finnkärra. Gården ägs av en sonson till Josefina.
1595 Olof 1613-21
85 möh Bengt 1618-35
Per 1626-28
Erik
med hustru Gunell 1643-44
Anders
Olofsson, hustru 1645-47
Ingvald
Nilsson, hustru 1653
Bengt
Svensson, hustru Marit Olofsdtr 1656-60
Foto: Författaren 2004.
Hedkärra
angavs i jordeboken år 1600 vara ett frälsenybygge upptaget 1595.
"Hedekärrsfinnen" betalade tionde 1607 och 1611.
År 1604 var Hedkärra förlänt Bo
Ribbing till Säby och Stora Årås. Troligtvis var det denne Ribbing, som gav
Hedkärrafinnen tillstånd att ta upp torpet. Hedkärra ligger nu öde, men dess
ägor tillhör fortfarande Stor Årås.
Bengt
Svensson var år 1660 rotemästare för en knekt, som hade rymt från tjänsten.
Bengt blev då av profossen[208]
insatt i knektens ställe, varvid Bengt med hustru och barn lämnade torpet och
flyttade till sin svåger Lars Olofsson i Himmelsberg/Geten. Boskapen tog Lars
Gertsson i Brötetorpet samtidigt hand om, så att Hedkärra ställdes öde. Lars
Olofsson och Lars Gertsson dömdes att plikta för sina insatser, och den senare
att återföra boskapen.
Lars Olofsson och Lars Gertsson har i redovisningen av
Geten och Brötetorpet antagits vara finnättlingar. Även Bengt Svensson kan då
antas ha samma bakgrund.
1564 Lars 1628-35
75 möh Lars
Folkesson, hustru Marit 1643-57
Foto: Författaren 2004. Byggår 1750.
Hjulstanäs
förekom första gången i jordeboken år 1564 som ett öde frälsetorp under
Hulestad. Det återkom 1572-73 men stod därefter länge öde, innan det på nytt
fördes in i jordeboken år 1600. Det beskrevs därvid som ett frälsenybygge
upptaget 1595. Nybyggare kan vid detta tillfälle ha varit Olof. Tiden då
hemmanet återupptogs låg i fas med klubbeupproret i Finland och ett därefter
följande skede med stark finsk invandring till Sverige.
Hulestad ägdes under förra delen av 1600-talet av
systrarna Märta och Anna Persdöttrar med ett förflutet i Tott-ätten. Den senare
vigdes med kammarjunkaren Erik Ribbing år 1606. Erik var brorson till den
tidigare omskrivne Bo Ribbing. Godsets namnbyte till Ribbingsfors skedde år
1648, då detta förvaltades av Jungfru Maria Ribbing för sin mor Annas räkning.
Maria vigdes år 1651 vid Harald Posse. Dessa personer bestämde denna tid, vem
eller vilka som skulle få bo på och bruka Hjulstanäs.
Lars Folkesson kan ha haft anknytning till Lindar Folkesson
bosatt i Dumpen under Ribbingsfors åtminstone 1646-49 och i Agnsundet under
samma säteri 1653-77 eller Olof Folkesson/Folke Olofsson i Stora Årås
1606-21. Finnanknytning kan föreligga.
Hjulstanäs ligger ensligt och vackert i anslutning till
Lilla Skagerns och Norets inflöde i Gullspångsälven. Torpet avgränsas förutom
av sjöns och älvens vatten av kärr- och myrmarker. Det kan i likhet med
Varsundet ses som ett kombinerat svedjebruks- och fiskehemman.
Hjälmkärr Harald, hustru Ingrid 1608-28
1539 Olof
Nilsson, hustru Kirstin Haraldsdtr 1608-52
85 möh Olof
Andersson 1626-39
Harald
Haraldsson 1636-39
Jean
Haraldsson, hustru 1633-59
Olof
Nilsson, hustru 1650-84
Per
Olofsson, son, hustru/änka -77-84 1654-76
Gustaf
Haraldsson, hustru Elin Nilsdtr 1661-79
Per
Jonsson, inhys –88, hustru 1661-88
Sven
Gälarsson, hustru Ingäl Gustafsdtr 1671-95
Olof
Haraldsson,hustru Gunilla Håkansdtr 1700-43
Per
Håkansson, hustru Sigrid Gunnarsdtr 1730-66
Hjälmkärr var ett gammalt skattehemman med bred
förankring i bygden. Från år 1573 till år 1608 saknas redovisning av åborna.
Åren 1565-73 hette åbon Måns.
Olof
Nilsson anklagades år 1652 för hor med sin tjänstepiga Britta Gunnarsdotter.
Båda dömdes till döden.
Gunilla
Håkansdotter och Per Håkansson var syskon födda i Ålön. Per var gift med Sigrid
Gunnarsdotter från Varsundet. Dessa personer kan ha medfört finnanor till
Hjälmkärr. Om Hjälmkärr i övrigt lyckats bibehålla hemmanet inom den forna
släktens ram är ovisst, med tanke på missväxt, pest och bristfällig redovisning
i anslutning till sekelskiftet 1600.
År 1685
tillfördes Hjälmkärr indelningsverket som rote 14 i Kristinehamns kompani.
Knekterud Anund, nybyggare 1573
1560 Jon 1610-29
80 möh Jöran 1610-29
Sven
Sigfridsson, hustru Ingeborg 1626-50
Hustru
Ingeborg 1653-57
Son
Lars Svensson 1653-57
Olof
Svensson, hustru Marit 1658-77
Änkan
Marit 1679
Salomon
Nilsson, hustru 1681-90
Salomons
änka, död 62 år 1693
Salomon
Gunnarsson, hustru Karin Olofsdtr 1695-1713
Foto: Författaren 1997. Byggår
1865.
Knekterud
övergick från skatte till krono vid inledningen till 1600-talet samt till
frälse på 1630-talet under Bo Ribbing till Säby. Jon angavs dock som Bo
Ribbings tjänare redan 1613.
Namnet Sigfrid var ovanligt och bars ofta av finnar. Sven
Sigfridsson kan ha varit son till mjölnaren Sigfrid 1617-28 och bror till
mjölnaren Nils Sigfridsson 1640-58. Släktskap torde även föreligga med soldaten
Sven Sigfridsson i Rud 1700.
Salomon Nilsson var troligtvis gift med änkan Marit. Hon
var född 1631 och dog 1693. Salomon Gunnarsson var född 1645 och dog 1713.
Hustru Karin, som dog 1747, var antagligen född på hemmanet som dotter till
Olof Svensson och Marit.
Namnen
Jon, Jöran, Sigfrid, Lars och Olof tyder på, att finnar tog sig an hemmanet
under 1600-talet. Även åborna Salomon kan ha haft motsvarande ursprung.
1620 Knekthustru 1629-32
75 möh Bengt
Olofsson, hustru Kerstin Olufsdtr 1635-75
Son
Jöns Bengtsson, hustru 1645-69
Måg
Olof Svensson, hustru NN Bengtsdtr 1656-58
Måg
Erik Svensson, hustru Malin Bengtsdtr 1657-81
Änkan
Malin Bengtsdtr 1682-88
Jöns
Jonsson, hustru 1678-1722
Folke
Johansson, måg, soldat, hustru Elin Jönsdtr 1695-1702
Kronkärr
låg i nordligaste delen av socknen i nära anslutning till Edsgården/Stockhaga
(1600), Djupdalen (1630) och Nolby (1643). Hemmanet infördes i likhet med
Djupdalen i jordeboken som ett skattehemman 1641. Det kan ha varit upptaget
före 1620.
År 1659
förordnade Bengt och hustru Kerstin att döttrarna skulle ärva i likhet med den
avlidne sonen Jöns barn, och år 1675 testamenterade de halva gården till mågen
Erik och dottern Malin. Jöns Jonsson, som tillträdde den andra halvgården år
1678, var en sonson. Han kan i likhet med mågen Folke ha varit soldat. Av
domboken framgick nämligen, att Jöns hade fått en oduglig värja år 1678.
Tid,
namnmönster och yrke antyder att åbor på hemmanet kan ha haft finsk anknytning.
1540 Lars 1616-28
75 möh Folke 1638
Nils Sigfridsson mäskefinne,
mjölnare, hustru Sigrid 1640-44
Andor
Månsson, hustru Anna 1643-56
Nedre Tullhuset. Foto:
Författaren 2004. Byggår 1865.
Kärr var ett gammalt frälse- och fiskehemman (Arv och
eget) i anslutning till Gullspångsälvens kvarnar. Ett av byns hemman blev av
denna anledning boplats för en av ortens mjölnare. Vid brofästet över älven
byggdes hus för bergslagstullen år 1620.
År 1638
stod Kärret tillsammans med Viken ock Knekterud redovisat som Bo Ribbings
frälse.
Nils
Sigfridsson flyttade från Kärr via By till Vattenberg, där han år 1646 i
samband med ett slagsmål blev kallad ”mäskefinne” av en
deltagare. Fler åbor än Nils torde dock ha haft finska gener i ådrorna i
hemmanet Kärr med sitt gynnsamma fiske i Gullspångsälven.
Andor Månsson omtalades t ex vid ett ting i Hova år 1645,
för att han och Olof i Hemmingsrud hade hindrat kronans fiske genom att lägga
ut sina nät, tills de möttes i älvens kungsådra. De stämdes detta år av
laxfiskaren Mattes Svensson i Råglanda, som arrenderade fisket av kronan.
Mattes fick ingen rättelse och avbröt därmed sitt arrende. Några år senare
övertog Harald Posse på Ribbingsfors samma arrende.
1539 Anders 1573
80 möh Erik 1608
Olof, hustru Elin Nilsdtr 1608-18
Jöns Eriksson, hustru 1 Marit Eriksdtr 1610-32
”- 2 Kerstin Ivarsdtr
Änkan Kerstin Ivarsdtr 1632-35
Bengt Olofsson, hustru Gunnur Jönsdtr 1638-50
Änkan Gunnur Jönsdtr 1654-69
Anders Bengtsson, hustru Ingebor Jönsdtr 1642-77
Olof Olofsson, soldat, hustru NN Bengtsdtr 1671-1700
Jöran Andersson, hustru 1678-1724
Linhult var ett gammalt skattehemman. Det hade
släktmässig anknytning till bland annat Kronkärr, Noldalen, Runnäs, Stockhaga
och Delebäck. År 1616 var byn förlänt Bo Ribbing.
Gunnur Jönsdotter fick år 1662 lagfart på halva hemmanet,
sedan hon löst ut sin mor och en syster. Hemmansdelen övertogs år 1669 av en
dotter gift med soldaten Olof.
År 1685 tillfördes Linhult indelningsverket som rote 17 i
Kristinehamns kompani.
Inget har framkommit om finnar eller finnättlingar i
Linhult, förrän Peter Pettersson och Maria Elisabet Falleij flyttade in i byn
år 1865. Maria Elisabet var född i Backgården, Finnerödja 1824. Hon var
vallon på fädernet, men hade finska anor på mödernet. Peter Pettersson var
född i Södra Råda 1821, men medförde tyska och vallonska hammarsmedsanor bl a
från släkterna Wahlberg, Lang, Gerick, Werme, Schioll, Cosswa och Herou. På
mödernet kan han ha fört in finska kolar- och bergsmansanor från Bofallet i
Nysund och Mossberga i Karlskoga.
1604
Bengt Larsson med
hustru Sigrid 1632-56
80 möh Gälar
Nilsson 1645-47
Långås
togs upp i en tid, då bygden till stor del var ödelagd av krig och hemsökelser. Nybyggarens namn är okänt. Hemmanet stod
första gången i jordeboken år 1611 som ett frälsenybygge. Det ligger på en
ås i ödemark i anslutning till Stormossen och i närheten av finntorpen Hedekärra
och Tranhalsen.
Med hänvisning till tid och läge samt Bo Ribbings
troligtvis följsamma insats denna tid, kan vi nästan förutsätta, att
nybyggaren på detta ödsliga svedjehemman var finne.
1304 Nils 1543-73
85 möh (Hammarsmedja 1585-1640)
Lars 1609-13
Håkan 1611-13
Jon 1616-35
Gerdt/Gälar 1626-33
Ingvall
Jonsson, hustru Marit 1635-42
Änkan
Marit, son Jon Ingvallsson 1643-56
Erik
Ingvalsson, smed 1690-93
Sven
Olofsson, hustru 1691
Foto:
Författaren 2004. Byggår 1750.
Lökstad var gammalt frälse (Arv och
eget), och tillfördes därmed hertig Karl, när han 10 år gammal år 1560 blev
testamenterad sitt hertigdöme av Gustav Vasa. Karl torde sedan ha anlagt
Gullspångs hammarsmedja på den egna gårdens ägor. År 1616 var hemmanet förlänt
Bo Ribbing till Säby. Det köptes till frälse av brorsonen Bengt Ribbing till
Säby år 1656.
År 1685 blev Lökstad reducerat och tillfört
indelningsverket som rote 1 i Kristinehamns kompani.
Erik Ingvalsson protesterade år 1690 mot ett uppbud på
¼-del i Himmelsberg, där han ville åtnjuta sin bördsrätt.
Sven Olofsson var år 1691 stämd att svara sin styvbroder
Lars Olofsson i Geten. Föräldrar till Sven var Olof Olofsson och Elisabet
Olofsdotter i Himmelsberg. Modern Elisabet var i ett andra äktenskap gift med
finnsonen Per Clemetsson från Clemetstorp i Amnehärad.
Ägarna var fria att sätta in finnar på frälsehemmanet
Lökstad. Namnmönstret inklusive Gerdt/Gälar tyder på att de kan ha utnyttjat
den möjligheten.
Lökstatorp/ Per Olofsson, hustru Britta 1610-46
Gäddnäset Änkan
Britta, dtr Karin 1647-48
1585 Änkan Britta, son Erik 1653-56
70 möh Olof 1659
Lökstatorp stod infört som ett krononybygge i jordeboken
år 1587 med uppgiften, att det var upptaget 1585. Torpet ligger nära
Gullspångsälven och namnet växlade med Gäddnäset.
Huvudhemmanet
Lökstad ägdes denna tid av hertig Karl. Det bör då ha varit hertigen, som lät
nybyggaren slå sig ned på ägorna i anslutning till älven, samtidigt som han
byggde hammarsmedjan. Torpets kronostatus antyder, att nybyggaren troligtvis
även fick stubbarättsbrev. Om denne var identisk med Per Olofsson, vet vi
inte.
1583 Olof
Månsson, hustru Karin 1620-46
95 möh Son
Anders Olofsson, hustru Brita 1643-46
Gälar
Håkansson 1653-56
Marviken
togs i likhet med Lökstatorp upp under en tid av stark finneinvandring.
Platsen låg ensligt i skogs- och ödemark i anslutning till finntorpen Hedkärra,
Tranhalsen och Finnefallet.
År 1585 stod Marviken i tiondelängden som
nybygge. Efter en tid som kronotorp, inlemmades det från 1607 som frälse
under Stora Årås.
Tidpunkt, aktörer och miljö antyder,
att hemmanet kan ha tagits upp av en finne.
Nolby/ Håkan Svensson, hustru Ingeborg 1647-56
Norrdalen Sven död 36 år, hustru 1662-98
1637 Änkan
Ingeborg död 70 år, f 1624 1694
90 möh
Nolby förekom i jordeboken första
gången 1644 som ett skattenybygge och angavs då vara upptaget 1643.
Uppgiften är motsägelsefylld. Nybyggen hade denna tid 6 års skattefrihet. I
jordeboken blev de införda först när de värderats och blivit skattlagda.
Nolby
låg längst norrut i socknen och hade i likhet med angränsande Edsgården/Stockhaga
och Djupdalen tydlig ödemarksprägel. Om Håkan var finnättling, vet vi dock
inte.
1539 Öde 1607-08
80 möh Lars Nilsson, hustru 1609-28
Sven Eriksson, hustru
Kerstin Olofsdtr 1626-42
Olof Persson, ”- 1643-57
Nils Hansson, hustru
Kerstin 1638-44
Lars Anstensson, hustru 1652-80
Olof Svensson, hustru
Ingeborg Olofsdtr 1656-68
Erik Svensson, korpral, hustru Kerstin
Anstensdtr 1668-1702
Sven
Sigfridsson, soldat 1700
Rud
var enligt jordeboken ett helt skattehemman 1539.
Sven Eriksson flyttade in från Östra Bjurvik i Rudskoga.
Han dräptes år 1642 av grannen Nils Hansson, som köpt halva hemmanet i börd av
Svens hustru. Hon var dotter till Nils farbror. Nils dömdes till döden men blev
benådad, sedan han skänkt sin del i Rud till änkan och hennes fem barn. Hon
gifte om sig med Olof Persson.
Nils Hansson flyttade med hustru, efter några års
mellanspel i Prästgården, till Torpa i Amnehärad. Familjen återfinns i Torpa
från år 1655.
Lars Anstensson och Kerstin Anstensdotter flyttade in
till Rud från Varsundet i Amnehärad. Åborna i Varsundet har vi förut antagit
vara finnättlingar. Samma förhållande kan även gälla soldaten Sven
Sigfridsson. Hans namne, Sven Sigfridsson i Knekterud 1626-50, kan ha varit
hans farfar och mäskefinnen Nils Sigfridsson i Vattneberg en släkting.
Rud tillfördes indelningsverket som rote 8 i
Kristinehamns kompani år 1685.
Norra Bengt 1608-21
1539 Nils Jonsson 1608-38
80 möh Per 1621-29
Tore Bengtsson, hustru Malin Andersdtr 1631-69
Bengt Andersson 1650-71
Måns Nilsson, hustru Elin 1669-90
Södra Algut
Eriksson 1609-48
80 möh Botolf
Andersson 1611-18
Gisle
Nilsson, hustru Marit 1621-57
Mats Halvardsson, hustru Ingeborg Algutsdtr 1650-56
Nils Gislesson, hustru Ingäl Bengtsdtr 1669-1705
Ingvald Bengtsson, hustru Sigrid Gisledtr 1681
Runnäs var en gammal by, som redan 1539 bestod av två
skattehemman. Tores dotter Ingrid i Norra Runnäs gifte sig med Bengt Månsson i
Delebäck. De hade flera barn. Av dessa övertog sonen Tore Bengtsson
hemmansdelen i byn Runnäs.
År 1685 tillfördes Norra och Södra Runnäs
indelningsverket som rote 15 respektive 16 i Kristinehamns kompani.
Om någon finne eller finnättling fått insteg i byn vet vi
inte, även om namn som Mats, Jon, Per, Anders, Erik och Nils antyder, att så
kan ha varit förhållandet.
1600 Nils, hustru Rambor 1609-35
85 möh Änkan Rambor 1643-53
Son Per Nilsson 1650-56
Runnästorp togs upp på byn Runnäs kärrartade utmarker och
redovisades första gången i jordeboken år 1606 som ¼ kronohemman. Storleken på
hemmanet antyder att det bör ha varit upptaget vid eller före sekelskiftet i
likhet med Hedkärra, Finnkärra, Edsgården/Stockhaga, Tranhalsen/Finntorp och
Långås. Tre av dessa var säkra finnhemman. Runnästorp kan ha tillhört samma
kategori.
1539 Nils Olofsson 1608-39
85 möh Jöns Larsson 1608-21
Sven Jönsson, hustru Gunell 1626-48
Hemming Nilsson 1632-63
Gälar Philipsson, hustru Rambor 1643-57
Sven Anstensson, soldat 1666-77
Nils Hemmingsson, soldat 1682-95
Olof
Hemmingsson, hustru 1 Elin Torstensdtr 1691-1700
”- 2 Kerstin Larsdtr 1700-21
1539 Nils 1610-15
85 möh Gälar 1610-39
Tore 1616-39
Bengt
Biörsson, hustru Inga Nilsdtr 1643-50
Folke
Nilsson, hustru Inga Nilsdtr 1652-66
Lars 1659-68
Nils Gälarsson 1682
Philipus
Larsson 1683-99
Torp var en gammal by, som redan 1539 bestod av två
skattehemman. År 1616 var Torp i likhet med flertalet byar och hemman i socknen
förlänt Bo Ribbing.
Uppgift om finnar i Torp saknas. Namnmönstret med bl a
Lars, Olof, Jöns, Gälar, Filip, Hemming och Rambor talar dock för, att någon
eller några åbor kan ha haft denna bakgrund.
Finntorp Peder 1613-17
1601 Håkan 1616-44
85 möh
Son Gälar Håkansson, hustru
Kerstin 1643-46
Sven
Nilsson 1653-56
Tranhalsen
togs upp under år, då bara liemannen hade god skörd i bygden. Hemmanet förekom
första gången i jordeboken 1609 och angavs då som ett frälsenybygge upptaget
år 1601. Bakom nybyggaren Påll skymtar vi Bo Ribbing.
Hemmanet
låg ostört i moss- och ödemark. Ingen av hemmanets åbor kallades vid något
tillfälle för finne, trots att nybygget i längderna hade binamnet Finntorp.
Vi möter här åter igen namnet Gälar.
1539 Påvel 1610-15
75 möh Påvel
Påvelsson 1611-15
Lars,
gammal -38, hustru Ingebor Jonsdtr 1618-44
Sven
Nilsson, hustru Kerstin 1633-66
Jöns
Olofsson, hustru Ingebor Nilsdtr 1643-67
Nils Sigfridsson mäskefinne,
hustru Sigrid 1646-50
Foto: Sörgården Författaren
2004.
Vattenberg var ett gammalt skattehemman.
Vad som
hände och varför finnar fick tillgång till hemmanet vid eller strax efter
sekelskiftet är okänt. Man anar nästan, att pesten drabbat gården. Samma
förhållande kan då ha gällt även andra under denna tid dolda hemman i socknen.
År
1646 refererade Visnums dombok följande:
Måns Biörnsson i Eng, Rudskoga socken
beklagade sig över, att han vid ett bröllop på Lövön blivit illa skadad med
kniv av Nils Sigfridsson i Vattenberg. Nils kunde inte neka till, att han
huggit Måns i Eng två fullsår, det ena i axeln och det andra i sidan och så
tvenne köttsår, ett på handen och det andra i armen. Nils berättade vidare, att
det hela berott på att han och Måns Bengtsson i Torpa, Amnehärad råkat i träta
om ett jordeskifte i Vattenberg, varvid Måns steg upp, slog näven i bordet
och kallade honom "Mäskefinne" och gick sin kos till ett annat bord.
Strax grep Måns Bengtssons måg, Oluff Biörnsson i Visnum en kanna och gav
därmed Nils Sigfridsson en pust, så att han måste ge sig på dörren undan, men
tog mod till sig och gick åter in med dragen kniv, Måns Biörnsson i Eng ville
då hindra honom från att komma in och skada någon i sällskapet, vilket ledde
till att han i sin furie högg de fyra såren, som förut nämnda är.
Nils
Sigfridsson var i likhet med sin far mjölnare i Södra Råda och hade tidigare
bott i Kärr och Västra By, innan han år 1653 flyttade till Mörtestad i Amnehärad.
1463 Algut 1608-31
75 möh Lars 1609-15
Bengt 1621-38
Måns Olofsson, hustru Kerstin 1635-56
Bengt Persson, hustru Gunill 1643-56
Viken var ett gammalt frälsehemman, vilket år 1572
tillsammans med Lökstad, Eketorp och Kärr redovisades under ”Arv och
eget”. År 1616-38 stod det som Bo Ribbings
frälse. År 1640 var Bo Ribbing död och 1653 stod Viken som frälse under fru
Kerstin Ribbing.
Ägarna kan i anslutning till sekelskiftet 1600 ha låtit
finnar flytta in till Viken.
mosse Anders
Botolfsson, hustru Elin Hansdtr 1610-54
1564 Jogar/Jon,
hustru Gunilla Andersdtr, omgift med 1620-29
70 möh Erik
Jonsson, hustru Gunilla Andersdtr 1631-53
Hans Jogarsson, (styv)son,
kronoskytt, hustru 1637-84
Anders
Jogarsson, (styv)son, hustru Kerstin Svensdtr 1654-98
Olof
Andersson, skytt, skogv., hustru Maria Jonsdtr 1678-1700
Västanmosse var upptaget i anslutning till stora skogs-
och mossmarker. Det togs upp före 1580-talets finneinvandring, men svedjande
finnar kan senare ha tagit sig in på hemmanet. År 1616 var Västanmosse förlänt
Bo Ribbing och 1655 angavs det vara skattefrälse.
Bröderna Anders och Hans Jogarssöner fick lagfart på 1/3
i hemmanet år 1672. Denna del hade de långt tidigare köpt av sin broder Olof i
Siksjöhöjden i Färnebo socken i Värmland. Affären antyder att Jogar kan ha
varit en från Värmlands bergslag inflyttad finne.
Personerna
nådde i vissa fall hög ålder. Hans dog 1684, 72 år gammal, Anders 1698, 85 år
och gamla, blinda Elin Jonsdotter år 1699, 106 år gammal.
År
1685 tillfördes Västanmosse indelningsverket som rote 4 i Kristinehamns
kompani.
Ålkärr Folke, hustru Karin 1643-44
1634
75 möh
Ålkärr
förekom första gången i jordeboken som 1/4 frälsehemman 1641. Det bör med denna
storlek vara upptaget långt tidigare och sannolikt före det angivna årtalet
1634.
Ålkärr låg nära Gullspångsälven norr om hemmanet Kärr,
och kan ha varit ett avgärdahemman till detta.
Strax söder om hemmanet låg Hjulstanäs, vars brukare
denna tid hette Lars Folkesson. Namnet Folke var denna tid ovanligt, vilket ger
anledning att tro, att åborna var släkt, såväl inbördes som med Lindar
Folkesson i Dumpen/Agnsundet. Folke kan eventuellt ha flyttat in från Stora
Årås via hemmanet Kärr, där en Folke var verksam år 1638.
Årås, Stora Bo
Ribbing 1596-1640
1307 Olof Folkesson 1606
50 möh Son Folke Olofsson 1606-21
Anders, hustru Marit 1628-43
Per, hustru Ingebor 1628-43
Bengt Eriksson Ribbing, säteri, g 1 m Ebba
Sparre 1641-44
2 m Anna Bonde 1645-87
Bengt Håkansson, landbofogde 1661
Henrik Horn af Kanckas, friherre, g m
Emerentia Ribbing 1661-93
Carl Sparre, friherre, g m Anna Ebba Horn 1690-1716
Foto:
Författaren 2004. Byggår 1705/1840.
Stora Årås var ursprungligt ett biskopshemman. Vid Gustav
Vasas reduktion 1527 drogs hemmanet in i Kungl. Maj:ts och kronans ägo, där det
bibehölls fram till 1596. Detta år bytte Bo Ribbing till sig Stora Årås och
Säby mot gods i Småland och andra landskap. Bytesbrevet, som underskrevs av
hertig Karl den 31 mars 1596, förvaras i riksarkivet. Stora Årås köptes sedan
av Bo Ribbings brorson landshövdingen Bengt Ribbing, vilken
ombildade hemmanet till säteri år 1643. Under detta disponerade han
som frälse vid sin död år 1653 även Hedkärra, Lökstad, Marviken och Åråstorp i
S. Råda.
Den 8 december 1685 fick Bengt Ribbings måg, riksrådet,
fältmarskalken och brukspatronen Henrik Henriksson Horn af Kanckas, nådigt
tillstånd, ”att uppå sina barns frälseägor uti
Gullspångs ström i Wermland uppsätta en hammarbyggnad”. Av en
ägobeskrivning år 1733 framgick att säteriet, förutom en hammare med två
härdar, även disponerade Åråstorp, Marviken, Sandbäcken, Krigsås, Herrefallet,
Tranhalsen, Långåsen, Tomten och Hedkärra.
Henrik
Horn hade även anlagt Västanfors bruk i Västmanland år 1679. I föregående
äktenskap hade han varit gift med Gustaf Leijonhufvuds dotter Margareta i
Hällsås, Lyrestad 1643-45 samt med Kerstin Bååt 1650-57. År 1657 blev Henrik
Horn chef för finska armén.
1581 Sven
Jonsson, hustru Sigrid Eriksdtr 1637
50 möh Olof
Bengtsson, hustru Kerstin 1643-56
Hemmanet
togs upp under en tid med stark finsk invandring. Det ligger vid Gullspångsälven,
ensligt men ändå relativt nära finnetorpen Hedkärra, Marviken, Tranhalsen,
Finnefallet och Långås. 1585 stod det i tiondelängden som ett kronotorp. Senare
inlemmades det i likhet med Marviken i Stora Årås ägor.
Sven Jonsson vigdes år 1637 med Sigrid Eriksdotter från
Torved, Lyrestad. Han blev därmed svåger bland annat med Sigrids broder Töres
Eriksson men även med skomakaren Måns Svensson från Amnehärad, som 1645 vigdes
vid Sigrids syster Margareta.
Måns
och Margareta tog upp ett öde Kullen i Hova socken. De har tidigare antagits ha
finskt ursprung. Även nybyggaren Jon kan då antas ha varit en invandrad finne.