Undenäs
Undenäs kyrka. Peringskölds Monument Sueo.
Gothorum, 1671. Kungliga
biblioteket.
Foto: Lena Gribing 2004.
1620
Sven Andersson 1627
115 möh Knektänka 1630-31
Arvid, knekt 1637-41
Anders, edgångsman, hustru Kerstin 1645-48
Lars
Olsson, knekt, edgångsman, hustru Sigrid Olsdtr 1648-53
Jon, hustru Ingrid Bengtsdtr 1653-65
Jon,
hustru Marit 1689
Håkan
Jonsson, hustru Margareta Jönsdtr 1698-1708
Foto: Rune Johansson 2003.
När
Assar tog upp det ödsligt liggande Assartorp, vet vi inte. Det kan dock ha
skett under 1620-talet efter tillstånd av godsherren Claes Horn på Ryholm.
Denne var år 1618 ryttmästare för en fana finska ryttare. Horn utnyttjade
inledningsvis torpet i rust- eller knekthållet, varför Assar kan ha varit en
medlem i denna fana.
År 1617
fanns en knekt med namnet Assar Larsson i Hallerud, Älgarås socken. Han förekom
senare som knekt vid Pankan, Halna socken 1627. Namnet var ovanligt. Kanske det
var samme Assar, som även skänkte sitt namn till Assartorp. Fader till denne
kan ha varit knekten Lars Assarsson i Öna, Finnerödja 1616-21.
Knektyrket
var rörligt även avseende boställen. Samtidigt som Assar disponerade Pankan år
1627, satt trolige soldaten Sven Andersson i Assartorp.
Anders och Lars i Assartorp deltog år 1648 i en
tolv-mannaed för Måns Töresson från Greby/Sätra (se det senare). Flera av
edgångsmännen var bedömt säkra finnar. Även Anders och Lars bör då ha tillhört
samma kategori. Ett år senare ingick torpet i en mantalslängd över Horns
gårdar i Vadsbo härad med åbon Lars.
Bengtstorp Eskil Finne, cirka 1620
1620 Bengt,
hustru Sigrin, båda födda ca 1590 1648-57
135 möh Son
Joen Bengtsson, hustru Ingebor 1653-86
Sven
Jonsson, hustru 1699-1708
Lars
Arvidsson, hustru Sigrin Jonsdtr 1702-06
Bengt,
hustru 1706-08
Foto: Rune Johansson 2003.
Bengtstorp
var ett arbetstorp under Bocksjöholm. Det var tidigt upptaget, men redovisades
första gången i en mantalslängd år 1648 med den Bengt, som förlänat torpet dess
namn.. År 1663 blev hemmanet infört i
jordeboken som ett frälsetorp. Det reducerades till kronan 1684, såsom
"graverat[123]
vara belägit på förbudin ort inom kronoallmänningen Tiveden", varefter
det tillfördes indelningsverket som rote 16 i Norra Vadsbo kompani av Kunglig
Skaraborgs regemente.
Vid Valla ting den 18 januari 1686 berättade kaptenen
Erik Koskull på Bocksjöholm, att torpet var upptaget av en finne vid namn
Eskil under hans mormor Constantia Eriksdotters tid. Åbon Joen Bengtsson
förklarade vid samma tillfälle, att han hade gjort 3 dagsverken i veckan samt
betalat 3 daler kopparmynt årligen för torpet. Fadern hade enbart gjort dagsverken.
Sigrin Jonsdotter var dopvittne hos Olof Bengtsson och
hustru Ella i Ösjö år 1703. Ösjö
förutsätts vara ett finnhemman. Dopvittnena var normalt syskon eller nära
släktingar, vilket visar hur hemmanen var flätade till varandra.
Billtorp Nils Jönsson Jacobsköld 1586-1610
1580 Jöns
Nilsson "- 1611-1633
100 möh Johan
Json "- 1633-42
Ambiörn 1628-31
Anders,
hustru Anna 1642
Peder
Eriksson Rosensköld 1642-56
Gustav
Otto Stenbock 1656-69
Gustaf
Ekegren 1669-83
Jöns
Gustavsson, gammal/på sotesäng, hustru -1708
Son
Per Jönsson, hustru Karin 1713-
Billtorp
förekom inte vid Älvsborgs lösen 1571, men ingick bland de hemman, som hertig
Karl år 1586 donerade till sin sekreterare Nils Jönsson. Tidpunkten när
hemmanet togs upp är oviss. I jordeboken var torpet redovisat som frälse under
Forsvik första gången 1623.
Efter Peder Rosenskölds död år 1656 infogades Billtorp i
det godskomplex, som riksrådet Claes Horn på Ryholm byggde upp med sin måg
riksamiralen Gustaf Otto Stenbock runt Viken. Claes Horn var stor jorddrott.
Enligt en mantalslängd år 1649 ägde han enbart inom Vadsbo härad med
Bellefors, Ransberg, Undenäs, Hova och Finnerödja socknar 109 torp och hemman.
Han disponerade därutöver även gårdar i bergslagen, i Uppland samt Åminne i
Åbo län i Finland. Claes Horn dog 1651 och Gustaf Otto Stenbock, gift första
gången med dottern Brita Horn, dog 1685. Hustru Brita dog 1653.
Vi kan mot denna bakgrund ana, att finnar allmänt sett
var välkomna såväl till Nils Jönsson Jacobskölds som Horns och Stenbocks hemman.
Billtorp reducerades och återfördes i kronans ägo år
1683.
1417 Öde 1603-06
110 möh Lars 1607-13
Bengt
Olsson, knekt 1615-28
Anders
Eriksson, knekt 1623-27
Anders
Olsson 1631
Gunella,
knekthustru 1637-42
Måns, nämndeman, hustru Gunilla, dtr Malin 1642-65
Anders Olofsson, hustru 1706-08
Foto: Rune Johansson 2004.
Bjurbäcken
tillhörde Undenäs äldre hemman. Det skänktes till Vadstena kloster år 1440 men
inlemmades vid reformationen 1527 i Gustav Vasas hemman och stod första gången
i jordeboken år 1571 som "Arv och eget". Samma furstliga ägoförhållande
gällde även vid Älvsborgs andra lösen under hertig Carl Philip. Åborna hette
då Lars och Bengt.
Bjurbäcken köptes senare av av Claes Horn och stod infört
i dennes mantalslängd år 1649 med Måns som åbo. Torpet reducerades och återfördes
till kronan år 1685. Dess öden är i övrigt förborgade. Om den Lars, som
tillträdde kung Karls hemman efter ödesmålet1603-06, var finne, skulle detta
inte förvåna. Kronofogden visste väl, vad som gällde, och finnarna stod i kö.
Björkenäs Lasse Nybyggare 1571
1571 Olof
Andersson, hustru Anna 1648-76
95 möh Joen
Olofsson, hustru 1676-96
Johan, hustru 1708-
De
uppgifter vi har om Björkenäs baseras på Älvsborgs lösen 1571, Kietell Felterius
karta 1655, jorderannsakningen 1684, då hemmanet reducerades, samt från januari
1686, då åbon Joen Olofsson vid Valla ting berättade, att hans fader Olof
Andersson hade tagit upp hemmanet för några och 40 år sedan. Denne liksom
Joen hade inte betalat någon skatt, eftersom det var ett svagt hemman, men de
hade gjort 2 dagsverken i veckan vid Bocksjöholm.
Björkenäs
saknas i längderna 1571-1648 och stod då öde. År 1648 blev det infört i
mantalslängderna med Olof Andersson som åbo. Det kallades då för ”Nybygget” under Bocksjöholm. Sonen Joen
flyttade in från Humlegårdsliden år 1676.
I
samband med reduktionen 1684 blev Björkenäs av Karl XI - tillsammans med ytterligare
11 gårdar under Bocksjö - donerade till gunstlingen och landshövdingen Peter
Örneclou, för dennes insatser i slaget vid Lund år 1676.
Björstorp Ulf Henriksson Bååt-Snakenborg, g m Agneta
Lillie 1542-83
1490 Nils 1571
125 möh Öde 1600,1604,1608-10
Erland 1601-03
Måns,
änkling -13, utgammal -22 1607-27
Bengt
Andersson, knekt 1624-27
Seved,
hustru Marit Bengtsdtr, båda födda ca 1590 1631-57
Son
Anders, dtr Birgitta 1653
Carl
Hindrichsson Finne, hustru Karin Mickelsdtr, från Skallebol 1660-61
Son
Erik Carlsson, hustru Ingebor 1660-65
Anders,
hustru Anna 1663-65
Lars
Persson, soldat 1663-94
Jeppe,
ryttare, död -98, dtr Elin 1698-1711
Per
Jansson 1699
Erik
Elg, hustru Märta 1706-08
Björstorp
var ett gammalt hemman, vilket första gången stod uppfört i Jöns Ulfsson Roos
jordebok 1498. I kronans jordebok stod det som frälse 1541. Det inlemmades
därefter i och kom fortsättningsvis att följa Sannumkomplexet och dess ägare
(se Sannum). Bland ägarna ingick på 1640-50-talen Claes Fleming, som var född i
Finland och en tid även verksam som lagman i Finland. En annan ägare var Carl
Bonde, som 14 år gammal hade varit kammarpojke åt hertig Karl. Han ägde bl a
Laihela friherrskap i Finland och hade
en tid tjänstgjort som lagman i Karelen. Vi har tidigare mött Bonde när han
köpte Paradisgårdarna m fl i Finnerödja år 1638.
Ödesmålen efter sekelskiftet 1600 bör ha varit gynnsammma
tillfällen för att ta hand om invandrande finnar. Seved kan ha anlänt vid
denna tidpunkt. År 1660 flyttade finnarna Carl Hindrichsson och Karin
Mickelsdotter med son och sonhustru in från Skallebo. De var nu i 70-årsåldern
och hade börjat med att ta upp Stålboda cirka 1610. Carl red då för detta
hemman.
När
ryttaren Jeppes dotter Elin år 1711 vigdes vid Bengt Andersson i Skallebol, var
detta ett exempel på en förening mellan finnättlingar, vilket påföljande år
även manifesterades med dopvittnen från Kopparhult. I Kopparhult fanns
en Jeppe år 1689, kanske densamme.
Jeppe var ett ovanligt namn i bygden. En Jeppo var bosatt
i Jeppotorpet vid Saxhyttan i Värmland på 1640-talet. Han torde ha varit
finne.
År 1685 infördes Björstorp i indelningsverket som rote 15
i Norra Vadsbo kompani av Kunglig Skaraborgs regemente.
1552 Bengt 1601-02
100 möh Anders 1605
Arvid 1613-19
Olof 1629-31
Per 1639
Ambiörn, hustru Karin 1642
Måns Haraldsson från Svanvik -1653
Jon, hustru Anna 1651-65
Lars, hustru Anna Eriksdtr 1654
Lars, hustru Ingefrid 1654-65
Bläckestigen stod första gången i jordeboken år 1552 som
en kyrkotomt. Hemmanet donerades år 1593 av hertig Karl till hans sekreterare
Nils Jönsson och följde därefter Forsvikskomplexets ägarlängd i likhet med
Billtorp. Åborna under Forsvik redovisades sporadiskt. Ödesmål kan ha
förekommit 1603-12.
Finnar var säkert lika välkomna till
Bläckestigen som till Billtorp.
Bocksjö Constantia Eriksdtr, g m Henrik Frankelin 1595-1641
1387 Maria
Catharina Frankelin, g m Anders Koskull 1641-61
102 möh Erik
Koskull, hustru Anna Maria Gyllensvärd 1661-1705
Olof
Andersson 1663
Arvid
Andersson 1670
Vykort. Byggår tidigt 1600-tal.
Constantia
Eriksdotter och Henrik Frankelin blev donerade Bocksjö samt ytterligare 24
hemman av hertig Karl i Undenäs med Tived samt i Hova med Finnerödja socken
1595-1602. Vi kan förutsätta, att finnar utgjorde en stor del av den
personal, som nyanställdes på sätesgården med det nya namnet Bocksjöholm och
under denna lydande hemman fram till 1650. Samma förhållande gällde även de
arbetstorpare, som fick ta upp nya torpställen.
Vid Henrik Frankelins död 1610 fick Constantia enligt
kungligt brev år 1612 behålla till denne donerade hemman, i avvaktan på att de
minderåriga barnen blev dugliga "och kunde göra oss och kronan tjänst
därför". Kravet ansågs uppfyllt den 15 januari 1628, då sonen Carl fick
överta de till fadern donerade hemmanen. Han valde Ramsnäs som sätesgård.
Efter Carls död under 30-åriga kriget, cirka 1634, pantsatte Constantia
säteriet Bocksjöholm till mågen Anders Koskull, varigenom detta gods med
underlydande hemman senare kom att övergå i dennes och äldsta dotterns ägo.
Anders Koskull blev 1641 överste och chef för ett
regemente finskt fotfolk. Han krönte sin militära bana som generalmajor 1651
och avslutade sitt yrkesverksamma liv 82 år gammal 1676, som landshövding över
Dorpat och Viborgs län. För denne Koskull var finska språket säkert inte
främmande. I sin yrkesroll lärde han känna många duktiga finnar. Dessa tog han
sedan naturligt och omtänksamt - även för egen del - hand om och satte in, där
det passade på sina hemman, bl a i Undenäs.
Av 1645 års mantalslängd framgick, att nybyggare var
bosatta i Damsbacken, Rågstad, Tolsjöhult och Kopparhult. Av dessa var då
Kopparhult och Damsbacken återupptagna, eftersom de tidigare nämnts i
längderna år 1610 respektive 1627-30.
Tre år senare (1648) infördes en förteckning i
mantalslängden över arbetstorp under Bocksjö. Dessa var Bengtstorp, Boviken,
Djäknatorp, Ekeberget, Fallet, Granviken, Hanebäcken, Hulan, Koppetorpet,
Nybygget, Olofstorp, Orretorpet, Ryian (Ryggerna), Torpelund, Spåndalen, Sågen,
och Valsjötorp. Flera av dessa var upptagna 20-30 år tidigare. De sågs dock
sällan i längderna, eftersom de var oskattlagda och herrskapet på Bocksjö såg
åborna som sitt privata tjänstefolk. Större delen av torpen infördes i
jordeboken som frälse 1663. Vissa fick dock vänta tills reduktionen 1684-85, då
de som kronotorp övergick i kronans ägo.
År 1649 tillkom i mantalslängden även torpen Lövåsen,
Humlegårdsliden, Svartebäcken, Mon och Viken. Till dessa bör även läggas
Glättenäs, Hägghemmet, Pukerud och Svanhult. Ägarna till Bocksjöholm hade då
tillåtit cirka 30 nybyggare att slå sig ned på kronans allmänning Tiveden.
Bocksjöholm reducerades 1683, men Anders yngste son Erik
Koskull fick behålla godset i sin livstid. Vissa underlydande hemman bröts
dock ut och anslogs till bruken i Aspa och Forsvik. Erik dog 1705.
1626 Bertel 1644
110 möh Jöns,
hustru Rangela Haraldsdtr, hon död -62 1653-65
Olof
Bengtsson 1682-1710
Jöns Larsson/Britta Göransdtr 1694-1708
Jonas
Mattsson 1696
Harald Olofsson, död -10, hustru Elisabet Olofsdtr 1706-10
Foto: Rune Johansson 2003.
Boviken
förekom första gången i en skattelängd 1628. Det redovisades som arbetstorp
under Bocksjö år 1648. I jordeboken blev det infört som frälse år 1663.
Hemmanet reducerades och fördes till kronan 1684, eftersom det var olaga
upptaget på kronoallmänningen.
En Bertel Skytt förekom år 1654 utan angiven boplats.
Möjligen var han bosatt på detta torp. Rangela Haraldsdtr var dotter till
Harald Månsson i Svanvik.
Vid tinget i Valla den 18 januari 1686 berättade åbon
Olof Bengtsson, att Boviken var upptaget av Töres Laggare för 60 år sedan.
Denne hade under sin tid inte betalat något för hemmanet. Olof Bengtsson, som
bott på hemmanet i 4 år, hade däremot gjort 2 dagsverken i veckan samt betalat
kaptenen Erik Koskull på Bocksjöholm 3 daler kopparmynt om året.
Jöns Larsson vigdes år 1694 med Britta Göransdotter från
Hanefjäll. Olof Bengtsson hade tre barn, vilka fann livsledsagare i
Uggletorp, Kyrkogårdsön och Kärret. Jonas Mattsson var son till Finne-Mats och
en tid anställd som dräng i Boviken.
Töres
Laggares yrke visar, att han var utvald för sitt uppdrag vid Bocksjöholm.
Tidpunkten, då hemmanet togs upp, kombinerat med namnmönster och anknytning
till andra finnhemman antyder att Boviken tillhörde samma kategori som dessa.
Brännhult Per Andersson Finne 1602-20
1599 Dotter
och måg 1602-25
140 möh Eskil, inhyses 1621
Tomas, ”hofman” (ryttare) fritt 1621-29
Påvel
Carlsson Finne, hustru Britta Olsdtr 1631-94
Olof
Påvelsson 1639-40
Arvid Persson, hustru Anna 1645-65
Son Påvel Arvidsson
hustru Gunilla 1648-52
Påvel, hustru Brita 1654-65
Olof
Bengtsson, > 80 år 1658
Jonas
Påvelsson, född -61, hustru Ellika Jonsdtr 1691-1728
Karl
Påvelsson, född -67, hustru Elin Persdtr 1695-1728
Foto: Rune
Johansson 2004.
“-
I en avkortningslängd år 1608
angavs Brännhult vara ett kronotorp, som var upptaget 6 år tidigare. I jordeboken
blev det infört som ¼ skatte 1610. Storleken på hemmanet visar då, att det
bör ha varit upptaget före sekelskiftet.
Per Andersson var bror till finnen Hindrich Andersson,
som tog upp Kavlebron i Finnerödja socken 1593. Brännhult kan vara av samma
ålder. Per Andersson deltog med en grupp (finnar?) på hertig Karls sida i
slaget vid Stångebro i september 1598.
Per
Andersson hade en måg, vilken med familjen flyttade in från Kolmården. Måg och
dotter brukade hemmanet i 25 år. De hade en dotter. Alla tre dog före 1625.
Hindrich Anderssons barn Simon, Hindrich och Carl gjorde då anspråk på att få
överta Brännhult men stämdes av barnets faster Kerstin Simonsdotter, som ansåg
att hon och hennes syskon hade bättre rätt till hemmanet än Per Anderssons
brorsbarn. Så dömde även tingsrätten. Vad som sedan följde är okänt. Torpet
överfördes nämligen trots detta i familjen Carl Hindrichssons händer.
En
Påvel Finne från Brännhult var år 1631 i slagsmål vid Vinterhamns marknad.
Denne Påvel bör ha varit identisk med Påvel Carlsson, som denna tid kan ha
flyttat in till Brännhult. Fem år senare flyttade föräldrarna från Stålboda
till Skallebo utan sonen Påvel. Denne dog 76 år gammal 1696 och var då född
cirka 1618.
En Olof framträdde enligt domboken som edgångsman för
Bengt i Lindberga år 1639. Han kan ha
varit identisk med Olof Påvelsson, som redovisades i Brännhult 1640. Ett
alternativ till denne kan dock vara Olof Bengtsson, som några och 80 år gammal
vittnade om gränsen mellan Hovet och Närlunda år 1658. Hans vittnesmål visade
mångårig bygdekännedom.
Påvel var sonson till Hindrich Andersson i Kavlebron.
Åren 1685-86 försökte han tillsammans med syskonen Elisabeth i Lilla
Abberud, Beateberg och Per, kyrkoherde i Horn, att återfå farfaderns
stubbarättshemman. Trots att de visade upp hertig Karls stubbarättsbrev daterat
Örebro slott den 22 april 1597 misslyckades aktionen. Hemmanet var i
egenskap av kronohemman år 1632 strax efter Gustav II Adolfs död tryggt köpt
från kronan av Claes Horn på Ryholm. Såväl Kavlebron som Abberud tillhörde
godset, men denne jorddrott med sina många hemman ansåg sig säkert ha
viktigare intressen att bevaka än att återföra barn och barnbarn till fädernetorvan.
Som ensam ägare hade han ostörd rätt att avhysa och sätta in nya torpare på
sina hemman. Stubba- och skatterätt för torparna kom då bara till besvär.
Åren 1699-1717 förekom ett intensivt utbyte av faddrar
mellan Brännhult och Myrhult i Älgarås socken. I detta deltog Påvel samt Jonas
och Karl Påvelsöner med sina hustrur från Brännhult samt brodern och ryttaren
Anders Påvelsson från Riksberg, Fredsbergs socken. Motsvarande aktörer från
Myrhult var finnen Michel Arvidsson, Jonas Staffansson och Lars Andersson.
Släktband torde finnas dem emellan, även om detta inte framkommit ur
materialet.
Karl och Jonas Påvelsöner fann sina livsledsagare i
Sannum respektive Riksberg i Fredsberg. Karl och Elin fick tio barn. Av dessa
vigdes Karin med Olof Larsson och Anders med Stina Jonsdotter - båda från
Fredsberg. Detta visar då, att även denna socken hade haft invandring av
finnar. Dottern Britta vigdes vid Nils Bengtsson i Edet och Stina vid en Anders
Andersson i Hova socken. Sonen Hindrich, gift med Lisa, bar sin farfars
farfars namn. Honom skall vi snart möta i ett vanligt finnyrke, nämligen som
skogvaktare i Lindberga.
1417 Jons
änka 1571
100 möh Håkan 1600-06
Sven,
ryttare 1611-29
Hofman
(ryttare) fritt 1623-23
Måns,
hustru Karin 1642-45
Måg
Lars, hustru Ingrin Månsdtr 1645-49
Per
Jonsson, hustru Kerstin Algotsdtr 1653-54
Nils
Jonsson, hustru Elin Eriksdtr, Nils död -62 1653-65
Foto: Rune Johansson 2004.
Böksnäs
var ett gammalt klosterhemman under Vadstena kloster. Det drogs in till kronan
vid reduktionen 1527 och inlemmades då i Gustav Vasas hemman som ”Arv och eget”, varifrån det köptes år 1632
av den store handelsidkaren i gårdar, riksrådet Claes Horn. Gustav II Adolf
var då "slagen" vid Lützen och blivande drottning Kristina sex år
gammal.
I egenskap av ”Arv och eget” hade hertig och kung Karl möjlighet att
påverka valet av åbo på hemmanet. Claes Horn hade samma möjlighet. Ofta ledde
detta till att finnar fick tillgång till
av dessa herrar disponerade hemman. Namnmönster och yrken motsäger inte, att så
skett även i Böksnäs.
1540 Sven 1597-1630
150 möh Öde 1601, 1605-10
Änka 1601
Påvel 1601
Henrik
Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1602-10
Anund 1612-16
Arvid,
hustru Kerstin, son Anders 1612-54
Son
Per Arvidsson, hustru Brita 1653-65
Ingeborg
Arvidsdtr 1640
Maria
Katarina Frankelin, g m Anders Koskull 1641-76
Måns
Svensson, född ca 1590, hustru Elin Arvidsdtr 1653-61
Jon,
hustru Ingebor 1656-65
Erik
Koskull, g m Anna Maria Gyllensvärd 1676-1705
Harald 1688
Foto: Rune Johansson 2003.
Bölet stod i jordeboken 1540.
År 1561 angavs det som ett helt kronohemman.År 1602 blev Bölet donerat till
kung Karls kammarjunkare Henrik Frankelin. Hemmanet övergick sedan via
Constantia Eriksdotter till familjen Anders Koskull. Dennes sonson Erik Koskull
förfogade över Bölet till sin död 1705. Följande år disponerades det av brukspatronen
Anthon von Boij.
Påvel var en relativt säkert finne. Även Arvid har
emellanåt visat sig vara finne. Till denna grupp hörde bl a ryttaren Michel
Arvidsson i Myrhult, Älgarås socken 1676-1731.
Ingeborg Arvidsdotter mökränktes av drängen Arvid Persson
från Lybeck år 1640.
backen Sven 1640-45
1621 Töre,
hustru Britta 1647-54
H
Kerstin 1656-60
Per,
hustru Kerstin 1661-65
När
Damsbacken blev upptaget, vet vi inte, men hemmanet stod infört i skattelängden
1627. År 1650 övergick Damsbacken som en del av Forsvikskomplexet till
Gustaf Otto Stenbocks barn i äktenskapet med Brita Horn.
Damsbacken
infördes i jordeboken som ett frälsetorp år 1663, men blev sedan reducerat
och tillfört kronan 1685.
Djäknatorp Frans Finne, cirka 1610
1610 Wäbiörn
Christoffersson, fiskare, hustru Rangella 1628-65
160 möh Son
Ambjörn, döttrar Gertrud och Kerstin 1653
Gälar
Olofsson, edgång 1653
Töres,
hustru 1665
Arvid Andersson, fogde -1676
Per Arvidsson 1676-86
Foto: Rune Johansson 2003.
Djäknatorp fanns i Undenäs
kyrkas stollängd samt på Kietell Felterius karta 1655. I jordeboken blev det
infört som frälse år 1663. Det reducerades som upptaget "på förbudin
ort" och övertogs av kronan som 1/8 hemman 1685.
Wäbiörn stod vid tinget 1628 efter slagsmål med Nils i
Häggeboda. Han omtalades sedan år 1654-57 som majoren Hendrich Koskulls
fiskare på Bocksjöholm. En trolig son till Wäbiörn var Christoffer Wäbiörsson,
som var bosatt i Lövåsen år 1648-65.
Gälar Olofsson fick år 1653 fria sig med sex-mannaed
angående arv efter Gustav i Edet. I laggången deltog:
Anders Olofsson i Sätra, Per Jönsson
Humlegårdsliden, Hindrich Halvardsson Måsetorpet (Mosstorp), Erik Carlsson i
Skallebo samt Olof Biörsson i Kleven.[124]
Av
edgångsmännen var Anders trolig son till Olof Skytt i Sätra, Per Jönsson
fiskare åt Koskull på Bocksjöholm, Hindrich ett finskt namn och Erik son till
finnen Carl Hindrichsson och hans hustru Karin Michelsdotter i Skallebo.
Gerdt eller Gälar var ett namn, som först framträdde i bygden i samband med
finninvandringen vid sekelskiftet 1600. Alla edgångsmän, inklusive Gälar och
Gustav, bör därmed kunna förutsättas ha varit finnar eller finnättlingar.
Vid
ting i Valla den 18 januari 1686 fick rätten veta, att Djäknatorpet var upptaget
av Frans Finne. När detta skett var okänt. Det kan dock ha skett före Henrik
Frankelins död 1610.
Åbon Per Arvidsson berättade vid samma tillfälle, att han
hade bott på hemmanet i 10 år och för detta betalt 1 daler silvermynt årligen.
Arvid Andersson, som disponerade hemmanet före honom och tjänade som fogde,
bodde fritt. Namnet Arvid var väl företrätt på Tiveden denna tid. Av en fogde
åt herrskapet på Bocksjöholm krävdes säkert kunskaper i finska språket.
Uppfattningen, att Arvid var ett av finnar använt namn, ökar.
Per Arvidsson hade flera barn. Av dessa vigdes Kerstin år
1690 vid Olof Eriksson i Tobäcken, Arvid 1691 vid Ingeborg Göransdotter i
Hanefjäll och Sigrid 1693 vid Lars Göransson i Hanefjäll. Även dessa
torpställen dras på så sätt in i det finska nätverket.
Edet Göran
Ulfsson Bååt-Snakenborg 1583-1629
1447 Lars 1597-1627
120 möh Töres 1613-17
Per 1617-30
Anna Göransson Bååt, g m Claes Fleming 1629-37
Gustav
Håkansson, hustru 1635
Karin
Ulfsdtr Bååt, g m Filip Bonde 1637-40
Carl
Bonde, g m Beata Oxenstierna 1640-52
Gustav
Bonde, g 2 m Anna Persdtr Natt och Dag 1652-67
Gustav,
hustru Elin, båda födda ca 1590 1631-52
Gälar
Olofsson, dräng 1653
Håkan,
hustru Kerstin, Sörgården 1654-65
Erik
Persson, hustru Karin 1654-65
Katarina
Bonde, g m Carl Gustav Mörner 1667-96
Per
Biörsson, skogvaktare 1684-1702
Per
Eriksson vigd vid Ingeborg Nilsdtr, Backen 1689
Bengt,
son Nils 1708-22
Foto: Rune Johansson 2004.
Byggår tidigt 1800-tal.
Edet
var ett gammalt frälsehemman vid Edsån mellan Unden och Viken. Det stod intaget
i Jöns Ulfsson Roos jordebok 1498. Från mitten av 1500-talet övergick det i
Sannumkomplexet, vars ägare 1542-63 var riksrådet Ulf Henriksson Bååt-Snakenborg.
Genom giften överfördes Edet sedan under 1600-talet i ätten Bondes ägo. Finninslag
bland ägarna utgjorde Claes Fleming född i Hannula, Villnäs socken i Åbo län.
Även Carl Bonde var knuten till Finland, genom att han ägde Laihela friherrskap
och en tid tjänstgjort som lagman i Karelen[125].
Gustav Håkansson, Clas Flemings landbo och gift man, hade
år 1635 varit i lägerskap med sin styvsons efterlämnade hustru Inger
Månsdotter. Tingsrätten ansåg handlingen som utomordentligt skändlig och båda
dömdes ha förverkat sina liv om nåd ej medgavs i högre instans[126].
Så kan ha skett. En Gustav anges nämligen vara från Edet då drängen Gälar
Olofsson år 1653 döms att fria sig med sex-mannaed i samband med arv efter
Gustav (se Djäknatorp).
En gränstvist förelåg under 1650-talet mellan Gustav
Stråle på Hovet och Gustav Bonde på Edet. Bönderna Erik och Håkan blev av denna
anledning år 1658 förbjudna att skörda
rågfall, som de hade utsått mellan Hovet och Edet, eftersom de skulle ha
överträtt en överenskommen gränslinje.
År 1722 vigdes Nils Bengtsson vid finnättlingen Britta
Karlsdotter från Brännhult. Förutom dessa bör även Gustav, Gälar och
skogvaktaren Per Biörsson ha medfört finngener. Fler åbor än dessa kan dock ha
varit finnättlingar vid Edet.
Ekeberget Matthes Finne 1640-45
1640 H
Britta, född ca 1590 1646-57
120 möh Arvid
Bengtsson, brevbärare, hustru Kerstin 1659-1686
Nils
Nilsson vigd vid Britta Arvidsdtr 1689
Bengt
Arvidsson, hustru Elin Andersdtr 1693-1708
Harald
Arvidsson, hustru Anna Matsdtr 1696
Jonas
Mattsson, hustru Maria Andersdtr 1715~30
Foto: Rune Johansson 2004.
Ekeberget
fick ingen framträdande plats i längder eller domböcker, även om torpet förekom
såväl i kyrkans stollängd som på Kietell Felterius karta 1655. I jordeboken
blev det dock som "graverat beläget på förbudin ort" reducerat och
infört som 1/8 kronohemman 1685. Det hade då cirka 1640 upptagits med tillstånd
av Constantia Eriksdotter eller hennes måg Anders Koskull.
Vid Valla ting den 18 januari 1686 angavs Ekeberget vara
upptaget för några och 40 år sedan av Matthes Finne. Sedan det stått öde några
år, hade det åter upptagits av Arvid Bengtsson, "som
inte betalt skatt, utan gått med brev till Askersund, så väl som annorstädes,
när det har varit påfordrat".
Ekeberget och Finnfallet låg grannar och kan eventuellt
ha ingått i en gemensam bebyggelse. På endera av dessa torp eller båda bodde
på 1720-talet kolmätaren Jonas Mattsson.
Jonas var son till Matts Finne i Finnematstorp, Tived, ett hemman
som Jonas år 1699 förgäves sökte inbörda.
Matthes Finne i Ekeberget kan för övrigt vara identisk
med Matts Finne i Finnematstorp. Efter en inledande avsvedjning vid Ekeberget
kan han ha funnit det stora skogrika och öde området runt Finnematstorp bättre
lämpat för fortsatt svedjande och därmed flyttat in i ödemarken. Ekebergets
ödesmål några år, nämnt ovan, samt Sannerudsbornas klagomål över Matts Finnes
framfart i anslutning till Sannerud år 1684, stämmer oväntat väl in i den
bilden. Till detta kommer, att Jonas Mattsson efter en tid i förskingringen
kanske återvänt till barndomshemmet.
1434 Öde 1601,1603-04,1606-18,1623-27
100 möh Måns, 4 års frihet 1613-18,
förmedlat[127] till ½ 1613-30
Isak
Larsson, knekt, fritt från skatt -23, 2 knektar -27 1623-44
Olof, hustru Marit Haraldsdtr från Svanvik 1645-65
Anders
Larsson, hustru Brita, hon död -26 1706-26
Södra gården. Foto: Rune Johansson 2004
Fluge-
eller Flågebyn tillhörde Undenäs äldre hemman. I jordeboken redovisades det
första gången 1542 som ett prästhemman. Det övergick senare i Claes Horns ägo
och återfanns bland dennes gårdar i 1649 års mantalslängd under Ryholm.
Att hemmanet angavs öde innebar inte alltid, att det stod
obebott. Åbon var dock oförmögen att betala hemmanets skatt.
År 1710 vigdes Anders Andersson vid Sigrid Jacobsdotter
från Grönhult. Hon var född 1690 och dog 1755. De namn, som förekom vid dessa
hemman, var ofta använda av finnar. På frågan om personernas ursprung får vi
dock inget svar.
Forsvik Nils Jönsson Jacobsköld 1586-1610
1370 Jöns Nilsson Jacobsköld 1610-33
100 möh Hans 1639
Jon,
mjölnare 1639
Jost Hansson Falk 1640-42
Peder
Eriksson Rosensköld 1642-56
Änkan
Kerstin Lode 1656-78
Arvid,
mjölnare 1668
Gustaf
Otto Stenbock 1657-
Måg Anders Torstensson -1683
Gälar
Persson 1681
Anthon
von Boij, privilegierat för stångjärnverk 1686-1710
Olof,
mjölnare 1688-90
Vykort. Byggår 1868.
Hertig Karl donerade den 8
oktober 1585 Forsvik med två kvarnar och ålafiske till sin sekreterare Nils
Jönsson. Till denna följde år 1586 även Stora och Lilla Perstorp, Grönhult,
Bläckestigen, Billtorp och Vaberget. När Nils Jönsson sedan år 1605 blev adlad
till Jacobsköld, förstärktes donationen med Lilla Hanhult, Svanvik och Torsrud.[128]
Alla dessa hemman var befriade från skatt och utlagor. En följd härav var, att
åborna kom att gömmas för jordeböcker och längder. I samband med Älvsborgs
lösen fick de dock tillfälle att framträda.
Nils
Jönsson var som hertigens handgångne man väl insatt i sin herres tankegångar
och angelägen att motsvara dennes förtroende. Han bör därmed inte bara ha
tagit hand om invandrande finnar på egna hemman, utan även i kraft av sin
ställning förmedlat finnar till andra intressenter och säterier i bygden.
Jost Hansson Falk blev år 1640 adlad till Falkenstierna
men två år senare halshuggen för underslev och bedrägerier mot kronan.
Vid Peder Rosenskölds död 1656 delades Forsvikskomplexet.
Änkan bodde kvar på sätesgården Forsvik. Kvarnar, fisken och ägor samt
hemmanen Grönhult, Stora och Lilla Perstorp, Kvarntorp, Damsbacken,
Bläckestigen, (Va-) Berget och Lilla Hanhult delades i övrigt upp mellan
sönerna Johan, Olof, Gustav och Gabriel. Säteriet var dock starkt skuldsatt,
och kort tid därefter överlät bröderna hemmanen på långivaren, Claes Horns måg
Gustaf Stenbock[129].
Forsvik blev reducerat 1683 och tre år senare överfört
till bruksidkaren Anthon von Boij, som förutom bruket i Forsvik och masugnen i
Granvik år 1686 även anlade en masugn i Igelbäcken år 1696.
Herrskapens dominans i Undenäs, där större delen av
gårdarna var i frälsets ägo, skymmer tyvärr den del av bygden, som vi är mest
intresserade av – nämligen finnarna.
Fräckestad Constantia Eriksdtr, g m Henrik Frankelin 1595-1649
1388 Öde 1600-06,1608,1611
115 möh Håkan 1601-02
Per 1606-18
Olof
Arvidsson, hustru Ingefri 1628-42
Elisabet Frankelin, g m
Christian Frost 1630-55
Håkan,
hustru Elin 1631-42
Anders
Larsson, edgångsman 1639
Jon
Töresson 1651-52
Agata
Frost, g m Gustav Stråle 1654-83
Walborg
Finska 1671
Johan
Stråle, g m Catarina Armsköld 1683-1714
Strålestugan. Foto: Rune
Johansson 2003.
Fräckestad
var ett gammalt hemman. Det blev donerat till Constantia Eriksdotter 1595, men
reducerat och återfört till kronan 1683. Elisabeth Frankelin blev änka 1631.
Hon låg sedan i fejd med släkten, eftersom hon ansåg sig orättvist behandlad
vid bodelningen av såväl mor som syster och svägerska. Främst bottnade väl
missnöjet i Constantias lån av medel genom pantförskrivning av Bocksjöholm
till Anders Koskull[130].
Vid Elisabets död 1655 var dottern Agata Frost gift med sin
tredje man, Gustav Stråle. De utvidgade Fräckestad till säteri med underlydande
Hovet, Igelstads Sörgård och Kungsbacken. När Fräckestad sedan
reducerades, fick sonen Johan Stråle behålla säteriet med då underlydande
Hovet, Igelstad Sörgård samt Rågstad och Torsjöhult i sin livstid. Han dog
1714.
Anders Larsson var edgångsman år 1639 för Bengt i
Lindberga tillsammans med tio andra ärliga och laggilla dannemän. Bland dessa
fanns flera finnar. Även Anders Larsson bör därmed tillhöra samma etniska
gruppering.
Walborg Finska var en ovanlig företeelse i bygden, i den
meningen att hon troligtvis var den enda kvinna under 1600-talet, som
tillägnades finnepitet. Orsak till detta var, att hon enligt Valla dombok år
1671 blivit utkörd ur huset, för att Gustav Stråle ostörd skulle kunna lägra
pigan Ingegärd Persdotter. Detta skedde även vid andra tillfällen. Till slut
blev Ingegärd "rådd med barn" av sin husbonde och av domboken förklarad
som "kåna”. Om
det i detta fall även ledde till böter och skamstraff i kyrkstocken för
parterna framgår inte.
Galtebolet/ Constantia Eriksdtr, g m Henrik
Frankelin 1595-1649
Höghult Öde 1600-01,1604-06,1608-10
1540 Tomas
Finne, hustru 1601-08
200 möh Bengt
Torsson 1613-15
Anders 1617-18
Måns,
nämndeman, hustru Elin 1618-48
Jon,
hustru Marit 1640-42
Per,
hustru Rangella 1642-49
Carl
Frankelin, g m Elisabet Polana 1649-50
Constantia Frankelin, g 1657 m Jacob Lenck d. ä. 1650-76
Lars,
hustru Ingrid 1651-59
Anders,
hustru Kerstin Svensdtr 1652-56
Lars Gulbrandsson, inhyses 1653
Anders,
hustru Gunella 1658
Jacob
Lenck d. y., g m Helena Christina Hård 1676-1710
Margareta
Larsdtr vigd vid Nils Persson i Åna 1701
Foto: Rune Johansson 2004.
Galtebolet
var ett gammalt hemman, som blev donerat Constantia Eriksdotter 1595. Hemmanet
heter numera Höghult. Först kände brukaren på detta efter ödesmålet 1600 var
Tomas Finne. Han blev dömd för enfalt hor med sin tjänstekvinna Ingield och
troligen avrättad[131].
De år hemmanet stod öde 1604-08 får ses som svårigheter för Tomas att betala
skatten.
Hemmanet överfördes efter Constantias död år 1649, via
sonen Carls änka Elisabet Polana till sondottern Constantia Frankelin. Hon
gjorde tillsammans med maken och ryttmästaren Jacob Lenck hemmanet till
säteri år 1659. Under denna lydde Igelstad en gård, Skallebolet, Sannerud
en gård, Undenebotten och Havsmon. Säteriet reducerades 1684, varvid sonen
Jacob Lenck d. y. fick behålla Galtebolet, Skallebo, Undenebotten och Havsmon
under sin livstid. Han stupade i slaget vid Helsingborg år 1710.
Lars Gulbrandsson hade tagit upp Olofstorp, innan han
flyttade in till Galtebolet.
Lilla Håkan 1613-17
1490 Påvel, ryttare 1618-24
140 möh Hindrich
Finne 1624-41
Anders Jordarsson, hustru Sigrid 1642-49
Anders Anstensson, hustru Ingrid 1644-52
Anders, hustru Brita Svensdtr 1653-65
Stora Sigge 1601-03
Öde 1604-08
Sven Larsson, hustru
Sigrin 1613-51
Per, hustru Ingebor 1649-52
Foto: Rune
Johansson 2003. Byggår 1760.
Gamlerud
var en gammal by, vilken var redovisad i Jöns Ulfsson Roos jordebok 1498. I
kronans jordebok återkom den 1564 som 1 mantal frälse jämte ett kyrkotorp. Vid
inledningen till 1600-talet ägdes den större av gårdarna av Fru Agneta Lillies
dotter Karin Ulfsdotter Snakenborg gift med Filip Bonde. Den ärvdes sedan av
sonen Jöns, som överförde densamma till sin son utom äktenskapet Tore Jonsson
Reuterberg. Denne gjorde Gamlerud till sätesgård. När han dog 1677 övergick
hemmanet till hans änka, Beata Krabbe af Svaneby, åtminstone fram till 1686.
Från år 1689 ägdes säteriet av översten Malcom Hamilton och dennes maka
Katarina Makeléer.
Hindrich
Finne var stämd till tinget i Valla 1630, för att han kallat skytten Olof i
Sätra för tjuv. Han kan eventuellt ha varit identisk med den Hindrich Hindrichsson,
som den 19 juni 1626 gick edgång i Valla angående älgjakt, som han förnekade.
Mer troligt är dock, att älgjägaren utan angiven boplats var Hindrichs namne i
Kungsbacken, Tived. Se denna ort.
Lilla
Gamlerud köptes av Claes Horn. I mantalslängd 1649 för Horns gårdar redovisades
åbon Anders på hemmanet. Anders kan ha varit gift två gånger.
Stora
Gamlerud omvandlades till säteri av Tohl Rytterberg år 1652.
Glättenäs Marit,
finska ca
1600-
1600/1643 Son
Erker
95 möh Joen
Andersson, fiskare, död –01, hustru Margit 1643-1709
Ingeborg 1692
Hindrich
Jonsson, hustru Ingeborg Persdtr, hon död -36 1694-1747
Malin
Jonsdtr vigd vid Per Persson i Yttergärdet 1697
Foto: Rune Johansson 2004.
Enligt
sägnerna skulle Glättenäs vara upptaget vid sekelskiftet av finskan Marit. Hon
skulle ha varit gift med sonen till en skogvaktare, vars namn sedan gömdes
under tidens täcke. De hade tillsammans åtminstone en son kallad Erker.
Berättelsen om Marit förmedlades av Peter Eriksson i Glättenäs år 1915, då 80
år gammal. Han uppgav sig själv vara ättling till Marit i sjätte eller sjunde
led. Hans morfars farfar var Hindrich Jonsson i tabellen ovan[132].
Glättenäs var upptaget i Undenäs kyrkas stollängd 1655.
Det tillhörde Bocksjö säteri, blev reducerat som olaga upptaget "på
förbudin ort" och infört i jordeboken som 1/8 kronohemman 1685.
Hemmanet blev samma år donerat till landshövding Peter Örneclou.
Vid ting i Valla
den 18 januari 1686 berättade Joen Andersson, att Glättenäs med Sågen var upptaget
för 43 år sedan, att han hade fiskat åt gården, och att han inte hade betalat
något för sin tillgång till hemmanet. Han dog 76 år gammal 1701. Hustrun Margit
dog 1709. Joens uttalande om när torpet upptogs kan ha avsett tidpunkten, när
han själv tillträdde torpet.
Ingeborg
var dopvittne hos Anders Arvidsson och Maria i finntorpet Hindrichstorp i
Tived, när dessa döpte sonen Johan 1692.
Hindrichs
hustru Ingeborg kom från finntorpet Yttergärdet. Hindrich och Ingeborg hade
flera barn. Av dessa vigdes Erik år 1737 vid Lisken Persdotter i Granviken,
Lisken år 1746 vid Lars Karlsson i Boviken och Maria samma år vid Erik Larsson
från Olofstorp. I samtliga fall torde barnen ha knutit samman sina öden med
andra finnättlingar. I torpstugorna var fädernas språk fortfarande mer
gångbart än det svenska språket. Skolor och lärare saknades.
Hindrich dog 78 år gammal 1747, och var då född cirka
1669. Han kan ha varit son till fiskaren Joen. Ingeborg dog 72 år gammal 1736.
Granviken Constantia Eriksdtr, g m Henrik Frankelin 1595-1649
1547 Jon 1600-01
120 möh Anders 1617
Jon 1620
Per
Nilsson 1647-54
Nils
Persson, född ca 1590, hustru Ingrid 1648-57
Nils
Nilsson 1654
Arvid
Nilsson, hustru Karin/Ingebor 1654-63
H
Ingebor 1665
Jon
Nilsson, skomakardräng 1654
Jöns
Hindrichsson Trössling, soldat 1683-85
Anders
Jonsson, soldat 1685-
Erik
Markusson, hustru 1706
Foto: Rune Johansson 2003.
Byggår 1916.
Granviken
var ett gammalt hemman med sågkvarn redan år 1547. Det blev donerat till Constantia
Eriksdotter år 1595, stod som 1/4 frälse i jordeboken under Bocksjö 1657, men
reducerades och återfördes som 1/8 mantal till kronan år 1685. Dess karaktär
av såg och att det lydde under Bocksjöholm innebar, att hemmanet hölls dolt i
räkenskaper och längder.
Hemmanet låg på den plats vid Vättern, som landshövding
Peter Örneclou i Mariestad ansåg utgöra ändpunkt för Tiveden. Slutsatsen
kan möjligen ha gällt kronoallmänningen, men platsen var inget gränsmärke
för Tivedens högplatå.
Nils Persson hade sönerna Nils, Arvid, Per och Jon. Sonen
Per förekom i domboken år 1647, då han fick plikta 40 mark silvermynt för
ryktesspridning angående änkan Karin Simonsdotter i Lövåsen. Yngste sonen Jon
var en skomakardräng, som hade övergett sin hustru Rangela Persdotter några
år före 1654. Lars Gudmundsson var en gift person från trakten, som hade
bedrivit hor med Rangela. De rymde, men återfanns och avrättades i Bergslagen
år 1658
Jöns
Hindrichsson Trössling skrevs in som soldat för Granvikens rote år 1683. När indelningsverket
infördes två år senare, lejde han Anders Jonsson från Granviken i sitt ställe.
Granviken
tillfördes von Boijska verken år 1686. Masugnen privilegierades samma år.
Fler
finnättlingar än Trössling kan ha varit verksamma vid detta hemman.
1552 Lars 1601
155 möh Änka 1602
Öde 1606,1613
Hans,
knekt 1603-11
Börje 1613-23
Anders Bengtsson, knekt fritt från skatt, hustru Ragnella 1623-27
Anders Persson, knekt 1628-37
Olof Eriksson, knekt 1629-30
Bengt
Andersson, knekt 1630
Knekthustru
Ragnella 1631
Esbjörn,
edgångsman, hustru Estri 1635-42
Nils, edgångsman, hustru
Kerstin 1646-48
Sven,
hustru Kerstin Svensdtr 1653-63
Johan
Andersson Dubb, hustru Kerstin Helgesdtr 1661-1717
Per,
hustru 1665
Per
Finnvedsson, hustru Marit Persdtr, 1685-1736
Son
Finnved, född -03, hustru Britta Eriksdtr 1703-68
Lilla Öde 1600,
-13
Sven,
knekt 1602-17
Lars, knekt, fritt
från skatt 1617-24
Erik
Ambiörnsson, knekt, fritt från skatt 1623-27
Lars
Ambiörnsson, knekt, fritt från skatt 1627-29
Sigge
Arvidsson, knekt, fritt från skatt 1628
Knekthustru 1628-31
Anders
Gunnarsson, knekt, fritt från skatt 1629-30
Bengt
Töresson, hustru Marit Svensdtr 1640-65
Stora Grimserud. Foto: Rune
Johansson 2004.
Grimserud
stod första gången i jordeboken år 1552 som en kyrkotomt. Hemmanet delades
senare på Stora och Lilla Grimserud. Båda hemmanen utnyttjades under tidigt
1600-tal som boställen för knektar.
Esbjörn
var edgångsman för Bengt i Lindberga år 1639 och Nils för Måns Töresson i
Sätra år 1648. Bland laggärdsmännen fanns flera, som bedöms vara säkra finnar.
Även Esbjörn och Nils bör därmed ha haft samma bakgrund.
Johan
Dubb var född i Jönköping år 1637 som son till rådmannen och borgmästaren
Anders Dubb i staden. Han fick senare tjänst som lagläsare åt häradshövdingen
Christoffer Gyllengrip samt därefter som bokhållare åt densamme på säteriet
Måryd (Magderud) med boställe på Grimserud. När han flyttade in på hemmanet är
ovisst. Han hade åtta barn, varav sonen Lars föddes år 1661. Lars blev
frälseinspektor på Sannum säteri och var från 1693 bosatt på Lybeck, som
tillhörde godsets gårdar.
Per Finnvedsson hade med hustru Marit minst åtta barn.
Per dog år 1736 och Marit 1712. Hon var då 54 år och därmed född cirka 1658.
1434 Lars 1588-1605
100 möh Måns 1613-21
Jon,
hustru Marit 1628-47
Jon,
hustru Elin Månsdtr 1648-65
Anders 1686
Jacob,född
ca 1635, hustru Sigrid, hon död -19 1706-25
Grönhult
var ett gammalt frälsehemman. Det blev tillsammans med Forsvik m fl donerat
till hertig Karls sekreterare Nils Jönsson år 1586. Som följd härav hölls
hemmanet tidvis dolt i räkenskaperna.
Grönhult
såldes av sonsonen Jacob Jacobsköld till Peder Rosensköld och ingick i dennes
godsinnehav under Forsvik 1642-56. Det överfördes därefter till Claes Horns
arvingar på Ryholm, företrädda av mågen Gustaf Otto Stenbock. Grönhult
reducerades år 1683 och tillfördes indelningsverket som rote nr 8 i Norra
Vadsbo kompani av Kunglig Skaraborgs regemente.
Jacob med familj förekom i mantal år 1706. Hur länge han
och Sigrid då hade varit bosatta i Grönhult, vet vi inte. Av barnen vigdes
Jonas år 1708 vid Karin Jonsdotter i Sätra, Sigrid 1710 med Anders Andersson i
Flugebyn och Per 1718 med Kerstin Töresdotter i Igelstad.
Ägaren vid sekelskiftet 1600 var säkert inställd på att
ta hand om vinddrivna finnar. Så blev troligen fallet. Namnen Jon, Anders,
Jacob, Jonas och Per var väl företrädda bland finnarna.
Gullebolet Påvel Mattsson, knekt, hustru 1603-31
1599 Tomas 1606
145 möh Änkling 1611-12
Jacob
Påvelsson 1625
Töres Påvelsson, "på Togh"[133] 1629
Per, hustru Gunella 1637-41
Änkan Gunella 1642-47
Herr
Anders Petri, född 1590 1643-73
Dotter
Ingeborg Andersdtr 1653-73
Daniel,
hustru Karin 1663-70
Johan
Andersson, hustru 1665-70
Hindrich
Jacobsson 1683-84
Per
Svensson, hustru Lisbritta 1684-1706
Västergården. Foto: Rune
Johansson 2004.
Gullebolet
stod först i en tiondelängd år 1603 och redovisades sedan i jordeboken som 1/4
kronotorp år 1610. Hemmanet bör då ha varit upptaget före sekelskiftet 1600.
Den 7 februari 1624 fick Påvel, möjligen genom Erik
Krabbes förmedling, kungligt brev på besittningsrätten. År 1631 hade
han enligt boskapslängden sto, 7 kor, tjur, stut, 10 får, 11 getter, 3 risbitar
samt 3 svin. Han var dock sämre som byggmästare än som boskapsskötare. När
skogen var uthuggen och avsvedjad, och han inte hade byggt mer än ett pörte och
en bod, reste han från trakten, och häradsfogden måste städja torpet åt andra.
Sonsonen Hindrich Jacobsson sökte återfå stubbarätten år 1684, men denna
angavs då mot bakgrund av farfaderns föregående beteende vara förverkad.
Herr Anders i Skagen var enligt Valla domboken år 1643 en
gammal utfattig fältpräst. Han blev detta år tilldelad en gård i Gullebolet av
drottning Kristina. Dottern Ingeborg dömdes år 1673 för lägersmål. Anders själv
hade varit dömd för samma förseelse i Lindberga år 1639.
Av Pers och Lisbrittas barn vigdes Kerstin år 1708 vid
Harald Olofsson i Skagen, Jonas 1713 vid Elin Nilsdotter i Kopparhult, Sigrin
samma år vid Anders Jonsson i Sätra samt Elin år 1716 vid Per Andersson i
Närlunda.
Påvel Mattssons och hans ättlingars ursprung är med givet
underlag enkelt att härleda. För övriga åbor på hemmanet är bakgrunden mera
oviss. Jonas, Sigrins och Elins val av livsledsagare i Kopparhult, Sätra och
Närlunda kan dock tyda på fortsatt finska anlag.
Gärdstorp Maria Katarina Frankelin, g m Anders
Koskull 1640-76
1640 Gerdt/Gälar,
fiskare 1640
100 möh Erik Koskull 1676-85
Peter Örneclou 1685-
Foto: Rune Johansson 2003.
Gärdstorp stod upptaget på
Kietell Felterius karta 1655. Det angavs år 1684 vara beläget "på förbudin
ort", reducerades och infördes i jordeboken år 1685 som 1/8 kronohemman.
Det donerades samtidigt av Karl XI till landshövdingen Peter Örneclou.
Vid tinget i Valla den 18 januari 1686 berättades, att
torpet var upptaget för 45 år sedan, men att åbon i stället för skatt till
kapten Erik Koskull dragit not om vintern och gjort ett dagsverke i veckan om
sommaren.
Namnet Gerdt/Gälar är knutet
till torpets namn. Denne kan ha varit finne, även om han troligen inte kan
räknas in bland skogsfinnarna.
Hane- Constantia Eriksdtr -1641
bäcken Hans Dansare 1637-
1637 Maria
Katarina Frankelin, g m Anders Koskull 1641-76
90 möh Anders
Jönsson, fiskare, hustru Anna Bengtsdtr 1648-1681 Erik
Koskull, g m Anna Maria Gyllensvärd 1671-83
Bengt
Persson, hustru Märta 1681-1705
Per
Nilsson, hustru Kerstin Nilsdtr 1700-08
Anders
Bengtsson, född 1674, hustru Sigrid Larsdtr, hon död -44 1701-61
Foto: Rune Johansson 2003.
Hanebäcken
stod första gången i en mantalslängd år 1648 som arbetstorp under Bocksjö. År
1684 angavs torpet "graverat vara beläget på förbudin ort",
reducerades och infördes i jordeboken som 1/4 kronohemman.
Vid Valla ting 18 januari 1686 berättade åbon Bengt
Persson, att hemmanet var upptaget av Hans Dansare, som "satt där och
födde sig med basteskog" för 49 år sedan. Han följdes av Bengts styvfader
Anders Jönsson, som hade varit fiskare på Bocksjöholm. Bengt
hade brukat hemmanet i 5 år och betalt kapten Erik Koskull 8 daler kopparmynt
om året. Sedan de hade slutat med fisket, gjorde de i likhet med de andra torparna
3 dagsverken i veckan.
Uppgiften
49 år för Hans Dansare behöver inte avse tidpunkten då hemmanet togs upp. Detta
kan ha skett flera år tidigare. I Finnerödja framträdde en Tommas Dansare, som
laggärdsman för Anders i Nyborg år 1626. Hans och Tommas bör vara släkt. De
kan ha varit bröder.
Av
Anders och Sigrids barn vigdes Britta år 1721 vid Jöns Andersson i Trösslingtorp,
Per 1727 vid Katarina Påvelsdotter och Ingeborg 1729 vid Per Andersson i
Bråten. Per Nilssons hustru Kerstin Nilsdotter kom från Mon. Alla dessa platser
var nybyggen upptagna av finnar. Hanebäcken bör mot bakgrund av namn och yrken
vara upptaget av en finne och fortsatt brukat av finnättlingar.
1571 Änka 1588-90
163 möh Constantia
Eriksdtr, g m Henrik Frankelin 1595-1649
Öde 1600-01,1603-07,1609-13
Olof 1606-11
Staffan 1621
Anders,
hustru Ingebor 1628-48
Marit 1638
Agata
Frost 1649-83
Jöran Nilsson, död –93, hustru Anna 1649-93
Hans Henriksson, knekt 1681-89
Töres Jöransson vigd vid Karin
Månsdtr, Ösjö 1690
Arvid
Persson, hustru Ingeborg Jöransdtr, hon död -24 1691-1731
Lars
Jöransson, född 1658, hustru Sigrid Persdtr, hon död -54 1693-1733
Hanefjäll
lydde efter hertig Karls donation år 1595 under Constantia Eriksdotter och
Bocksjö. Omkring 1608 togs Uggletorp upp på Hanefjälls ägor.
Agata Frost blev ägare till Hanefjäll efter mormodern
Constantia Eriksdotters död 1649. År 1683 blev hemmanet reducerat och 1685
inlemmat i indelningsverket som rote 10 i Norra Vadsbo kompani av Kunglig
Skaraborgs regemente.
På grund av hemmanets frälsestatus var redovisningen av
hemmanets åbor sporadisk under förra delen av 1600-talet. Syskonen Jöransson
var födda i Hanefjäll cirka 1650. Töres vigdes först av dessa år 1690. Han
flyttade med hustru Karin till Kroksjötorp i Tived, där de år 1695 tog upp ett
nytt hemman. Närmast följde Ingeborg, som år 1691 vigdes vid Arvid Persson från
finnhemmanet Djäknatorp. Lars Jöransson vigdes två år senare med Arvids
syster Sigrid i samma hemman, och 1694 vigdes Brita Jöransdotter vid Jöns
Larsson i Boviken.
I
följande generation knöts ytterligare ömsesidiga finska släktband från Hanefjäll
med bland andra finnhemmanen Olofstorp, Humlegårdsliden och Holmgillret.
Lilla Gustav,
knekt 1629-42
1386 Lars, knekt 1642
175 möh Ambjörn,
hustru Karin 1645-65
Harald Svensson, hustru Sigrid 1698-1709
Lars
Eriksson, hustru Annika Isaksdtr 1712
Lilla
Hanhult var ett gammalt hemman. Det
förekom inte i 1571 års lösen av Älvsborgs fästning, men blev donerat Nils
Jönsson i samband med att han adlades som Jacobsköld år 1605. Hemmanet följde
därefter Forsvikskomplexet via Peder Rosensköld och Gustaf Otto Stenbock för
att slutligen år 1683 reduceras till kronan. Tre år senare övergick Lilla
Hanhult tillsammans med Forsvik i brukspatronen Anthon von Boijs ägo.
Harald vigdes vid Sigrid år 1698. Lars vigdes vid Annika
Isaksdotter 1712. Hon kom från Kashult. Lars och Annika dog i Kashult 1767
respektive 1766. Namnmönstret i detta senare hemman hade finsk struktur.
1552 Henrik
Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1601,1603-08
130 möh Hjonelag 1611
Änka 1614-17
Erik 1617
Carl Frankelin, g m Elisabet Polana 1628-34
Jon, hustru Ingebor 1640-48
Jon Bengtsson, hustru Ingefri 1646-47
Sven
Haraldsson, hustru Ingrid Andersdtr 1651-65
Constantia
Frankelin, g m Jacob Lenck d. ä. 1659-76
Nils
Svensson, kronoskytt 1675-79
Brita
Larsdtr 1677
Jacob
Lenck d. y., g m Helena Christina Hård 1676-1710
Hindrich
Hindrichsson, hustru Britta Olofsdtr, hon död -31 1690-1742
Foto: Lena
Gribing 2004.
Havsmon var ett gammalt hemman.
Det förekom i jordeboken som ett kronotorp år 1559. Från 1602 var det i ätterna
Frankelin/Lencks ägo. Det reducerades år 1685, men Jacob Lenck d. y. fick behålla
hemmanet i sin livstid, liksom tre andra gårdar i Tived socken. Han hade Ramsnäs i Finnerödja som sätesgård.
Brita Larsdotter stämdes år 1677 av Agata Frost på
Fräckestad för okvädinsord. Brita var då amma hos familjen Erik Koskull på
Bocksjöholm.
Hindrich och Britta hade troligtvis minst sju barn. Flera
av dessa dog i späd ålder. Sönerna Jonas och Anders var dock fortsatt verksamma
i Havsmon och dog här år 1765 respektive 1779, 69 och 75 år gamla. Dottern
Katarina vigdes år 1714 vid ryttaren Sven Andersson Hultman, vilken troligvis
red för Hults rote.
Namnet Hindrich förkom inte så ofta i Undenäs denna tid.
Hindrich i Havsmon kan ha varit son eller sonson till Hindrich Finne i Gamlerud
1624-30.
1605 Jöns 1617-20
160 möh Olof
Andersson, knekt, fritt från skatt 1621-27
Erik
Andersson, knekt fritt från skatt 1623-24
Rolf
Andersson, knekt, fritt från skatt 1628
Jacob
Hansson, knekt, fritt från skatt 1628
Per
Eriksson 1630
Tore
Svensson 1630
Lars Andersson, skytt, hustru Karin 1637-51
Jöns,
hustru Ragnella 1645-52
Clemet finne, ryttare, skytt, hustru Karin
Filipsdtr, son Johan 1652-67
Erik Clemetsson finne, vapensmed, hustru 1667-1717
Per
Eriksson, hustru Karin Nilsdtr 1699-
Holmgildret
var första gången redovisat i en hjonelagslängd år 1609. I jordeboken förekom
det som en inlöst kyrkotomt år 1612. Tidpunkt och läge antyder att Jöns var
invandrare.
Lars Andersson dömdes den 17 oktober 1639 vid Valla ting
till livsstraff för hor med pigan Anna Bengtsdotter i Lindberga. Han hade då
avvikit från orten. Han blev möjligen benådad. Lars och Karin stod skrivna för
hemmanet fram till 1651.
Torpet
köptes till frälse av Clas Horn på Ryholm cirka 1640. I en mantalslängd över
dennes hemman år 1649 var en ny Jöns redovisad i Holmgildret. Clemet finnes son
Johan kan med traditionell namngivning
vara sonson till denne Jöns.
Av Hova dombok framgick år 1687, att finnarna från
Holmgildret hade köpt ett stulet städ, när de var i Saxhult i Hova socken och
smidde.
År 1703 stämde Erik Clemetsson bruksskrivaren Samuel
Blixt vid Forsvik angående arbetslön för tillverkning av en bössa. Han dog
70 år gammal 1717. Erik hade flera barn. Av dessa vigdes Margareta år 1695 vid
Jeremias Larsson, Per 1699 med Karin Nilsdotter, Rangela 1706 med Jon Nilsson i
Skallebo samt Karl år 1711 med Ingrid Andersdotter i Hult.
I
följande generation vigdes Pers och Karins dotter Lisken år 1738 vid Per Larsson
i Hanefjäll. Det finska nätverket blir efter hand allt tätare.
Hovet Jon Nilsson, nybygge, kronotorp 1571-72
1571 Henrik
Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1595-1649
190 möh Sven 1600-27
Jordan 1615-18
Frans
Grelsson Finne, edgångsman, hustru 1622-30
Änkan 1631
Jöns 1626
Bartell 1639
Änkan 1642
Grels Fransson, hustru Ingebor 1646-58
Håkan, hustru Rangella 1647-65
Elisabet
Frankelin, g m Christian Frost 1649-55
Agata
Frost, g m Gustav Stråle 1655-1683
Anders,
hustru Anna 1660
Lars
Håkansson, hustru Anna 1663-65
Johan
Stråle, g m Catarina Armsköld 1683-1731
Foto: Rune Johansson 2003.
Hovet
bär troligtvis sitt namn från asatiden, då platsen bör ha varit offerplats till
gudarnas ära. Berget höjer sig upp till 200 möh och har vid utsikt över
nejden. Platsens namn samt att hemmanet donerades till Henrik Frankelin och
Constantia 1602, har engagerat flera skribenter. Det redovisades första gången
vid Älvsborgs lösen 1571 som ett torp. Vissa författare har dock, med ledning av det klingande namnet, här
hellre velat se en medeltida stormansgård.
Frans Finne var edgångsman för Hindrich Hindrichsson, då
denne år 1626 var stämd för älgjakt, och påföljande år fick han som ”Frans i Hovet” sin kvarn taxerad. Vid ett
ting i Valla år 1658 blev han ånyo omtalad, för att han ”för länge sedan” hade huggit svedjefall mellan
Hovet och Närlunda.
Frans hade bland annat barnen Grels, Michel vigd år 1634
vid Kerstin Olofsdotter samt Bertil gift med Cecilia Olofsdotter. Sonen Michel
bosatte sig i Fagersanna.
Elisabet Frankelin låg i tvist med kusinen Henrich
Koskull på Bocksjö angående del i det senare hemmanets fiskerätt år 1654.
Därvid framträdde Håkan i Hovet och Elisabets måg Augustinus Siggesson, gift
med Constantia Frost.
Även gränsen mellan Hovet och Närlunda var ett tvistefrö.
Närlundaborna påstod sålunda på 1650-talet, att Grels Fransson med Gustav
Stråles tillstånd hade tagit upp sitt torpställe på Närlunda ägor. Vid ett
ting år 1658 vittnade Bengt Svensson i Sätra, att Gustav Stråle hade beordrat
sin dräng att hugga humlestänger och staver på Närlunda ägor. Gamle Olof Bengtsson
i Brännhult angav vid samma tillfälle, att gränsen gick i ån, vilket borde ha
varit en tydlig och bra gränsmarkering.
1626 Jöns
Finne, hustru Rangela 1630-53
110 möh Bertell,
hustru Rangella 1656-80
Måg
Arvid Arvidsson, hustru Britta Bertilsdtr 1680-1722
Stenkällegården. Foto: Lena
Gribing 2004.
Hulan
stod i Undenäs kyrkas stollängd 1655. Det blev sedan infört i jordeboken som
frälse under Bocksjöholm 1663, innan torpet år 1683 reducerades såsom
"graverat vara beläget på förbudin ort".
Vid
Valla ting den 18 januari 1686 berättade kapten Erik Koskull på Bocksjöholm,
att Hulan var upptaget för 60 år sedan av en man, som hette Joen Ledse. Arvid
Arvidsson fortsatte berättelsen med, att efter Joen kom Arvids hustrus
styvfader, Jöns Finne. Denne satt på torpet under kaptenens mormor Constantia
Eriksdotters tid. Han hade inte betalat någon skatt. Därefter kom Arvids
svärfar Bertell, som betalade 3 daler kopparmynt om året, innan Arvid
tillträdde torpet för 6 år sedan. Arvid hade då, förutom denna summa, även
gjort 3 dagsverken i veckan.
Hulan kan ha varit upptaget tidigare än vad Erik Koskull
angett. Uppgiften förefaller ungefärlig, och den förste röjaren hade säkert
frihetsår. Jöns Finne kom efter Joen Ledse. Båda bör ha varit finnar. Vi får
vid Hulan bekräftelse på, att namnet Arvid användes av finnar, något som
vi länge haft anledning att misstänka.
En Bertell skytt omtalas i 1654 års mantalslängd.
Boplatsen anges inte. Den kan ha varit Hulan.
Arvid dog år 1722. Han och Britta hade flera barn. Av
dessa vigdes Erik år 1702 vid Karin Jonsdotter från Udda, Lars samma år med Sigrin
Jonsdotter i Bengtstorp, Per 1714 med
Margareta Bengtsdotter, Ingeborg 1718 med Olof Mårtensson i Spåndalen och
Kerstin år 1722 med Olof Svensson.
Arvids hustru Britta var år 1699 dopvittne hos Hindrich
Arvidsson och Ingefri Nilsdotter i Mon. Mon var ett finnhemman, och Hindrich
kom från Hindrichstorp eller Tivedstorp i Tived. Arvid och Hindrich var
troligtvis bröder. Fadern hette Arvid Andersson och var säkert angelägen att
föra sitt eget namn vidare i släkten.
1388 Constantia
Eriksdtr, g m Henrik Frankelin 1595-1649
175 möh Öde 1603-06,1608-11,1614-15
Lars 1601-02
Nils 1605
Olof 1612
Lars 1614-15
Bengt 1617-21
Sven 1619-40
Maria
Katarina Frankelin, g m Anders Koskull 1641-76
Olof,
hustru Britta 1640-65
Anders,
gårdsfogde, nämndeman, hustru Karin 1642-70
Nils,
död -1664
Änkan 1665-66
Erik
Koskull 1676-83
Hustru
Karin Nilsdtr -1689
Anders
Svensson, hustru, dtr 1706-08
Foto: Rune Johansson 2004.
Hult
var ett gammalt hemman, vilket blev donerat Constantia Eriksdotter 1595. Det
gick i släkten fram till 1683, då det reducerades och inlemmades i indelningsverket
som rote 5 i Norra Vadsbo kompani av
Kungl Skaraborgs regemente.
Bonden Nils blev ihjälslagen i samband med ett slåtteröl
hos kronoskytten Harald i Ösjö år 1664. Änkan bönade för dråparnas liv. De
dömdes till böter. Som följd härav skänkte ett par av de skyldiga, Svenning
Haraldsson i Ösjö och Måns i Skallebo, en ko respektive pengar till änkan.
Medverkande under slåtterölet var även Esbjörn i Häggeboda, Erik Svensson i
Skomakartorp och Måns i Skallebolet. Det mesta tyder på att deltagarna i denna
sommarfest efter ett gemensamt utfört slåtterarbete var finnar eller finnättlingar.
Släktskap och etnisk samhörighet avgjorde valet av deltagare.
Karin Nilsdotter stämde år 1689 tillsammans med Arvid
Andersson i Undenebotten Sten Haraldssons änka och söner i Svanvik om arv.
Änkan hade olaga förärat vissa söner delar av egendomen. Arvid Andersson
agerade å sin hustru Margareta Stensdotters vägnar. Karin bör ha varit
svärdotter i Svanvik. Hon kan ha varit gift med Harald Stensson.
Hemmanet Hults samband med finnar framgick, bortsett från
åbon Nils medverkan i slåtterölet i Ösjö, även av diverse vigdeuppgifter.
Således vigdes systrarna Ingeborg och Elin Haraldsdöttrar år 1702 respektive
1709 vid bröderna Jeppe och Måns Nilssöner i Mon. År 1711 vigdes Ingrid
Andersdotter vid finnättlingen Karl Eriksson i Holmgildret och 1721 änkan Margareta
Månsdotter vid Nils Olofsson i Lindhult.
gårdsliden Lars Finne 1636
1625 Sven 1650-51
200 möh Per
Jönsson, fiskare, edgångsman, hustru Ingrid 1653-58
Joen Olofsson -1676
Svenning,
hustru Gunnella 1659-65
Per Olofsson, död -98, hustru 1676-98
Håkan
Töresson, hustru Gunilla Persdtr, hon död -16 1690-1723
Foto: Rune Johansson 2003.
Humlegårdsliden
var, enligt uppgift från åbon Per Olofsson vid tinget i Valla den 18 januari
1686, upptaget av Lars Finne för 50 år sedan. Uppgiften var inte korrekt, men
troligtvis hade en Lars Finne varit verksam på torpet denna tid. Han kan då ha
fortsatt uppröjningen av det torp, som Håkan startat några år tidigare.
Släktskap dem emellan kan föreligga.
Tillståndet för nybyggarna att slå sig ned på det
ovanligt högt belägna hemmanet bör ha lämnats av Constantia Eriksdotter på
Bocksjöholm, även om hon denna tid merendels vistades på Odensfors i
Östergötland[134].
Per
Jönsson deltog år 1653 tillsammans med ett antal finnar i en sex-mannaed för
Gälar Olofsson i Djäknatorp. I samband med en tvist om fiskerätt mellan
familjerna Frost i Fräckestad och Koskull i Bocksjö 1654, angavs samme Per vara
fiskare åt Hendrich Koskull. Den senare var son till Maria Katarina Frankelin
och Anders Koskull.
År 1684 angavs Humlegårdsliden vara upptaget
"på förbudin ort" och reducerades från ätten Koskull som 1/8
hemman till kronan.
Vid tinget i Valla 1686 berättade åbon Per Olofsson, att
han lagt 3 daler kopparmynt årligen samt gjort 2 dagsverken i veckan de 10 år
han hade bott på hemmanet, under det att Joen Olofsson i Björkenäs, som bott
där före honom, endast en gång hade lagt de 3 dalerna vid kaptenen Erik
Koskulls bröllopsresa, men därutöver intet.
Av Undenäs vigselbok framgick senare, att Per Olofssons
dotter Gunilla vigdes vid Håkan Töresson år 1698 och systern Kerstin vid Per
Svensson år 1701. I nästa generation vigdes Olof Håkansson vid Britta
Larsdotter i Hanefjäll och brodern Töres vid Britta Arvidsdotter i Hanefjäll
1720 samt brodern Håkan vid Maria Hindrichsdotter i Mon år 1731. Undenäsfinnarnas
förmåga att finna varandra levde således kvar långt in på 1700-talet.
Humsjöhult Ingfred Esbjörnsson 1571
1571 Bengt,
utgammal -22 1600-22
140 möh Knekt 1608-11
Per,
knekt -13 1612-19
Per
Påvelsson, knekt, fritt 1623-24
Håkan
Bengtsson, knekt fritt 1623-27
Lars
Gulbrandsson, knekt, fritt 1627
Måns Bengtsson, hustru Kerstin
Olsdtr, båda födda ca 1590 1642-54
Karin
Månsdtr, dotter 1653
Per
Månsson, hustru Elin, son 1649-65
Esbjörn
Stensson, hustru Karin Bengtsdtr 1694-1704
Änkan
Karin Bengtsdtr, hon död -07 och dtr 1704-07
Michel Olofsson, hustru 1 Margareta Esbjörnsdtr 1708-17
”- 2 Rangela Göransdtr 1718-
Foto: Rune Johansson 2004.
Humsjöhult
ingick inledningsvis under 1600-talet i Forsvikskomplexet som ett torp under
Stora Perstorp. Det köptes som frälse av Claes Horn på Ryholm cirka 1640 och
ingick i dennes mantalslängd år 1649.
Erik Koskull i Bocksjöholm berättade vid Valla ting år
1686, att Lars Gulbrandsson hade tagit upp Olofstorp för 59 år sedan. Samma år
(1627) framgår av tabellen ovan att han fick sin knektlön från Humsjöhult.
Vigslar i anslutning till sekelskiftet år 1700 var: Isak
Esbjörnsson med Karin i Lilla Perstorp år 1698, Britta Esbjörnsdotter med Jon
Jonsson i Sällsendy 1700, Harald Esbjörnsson med Karin Nilsdotter i Skagen
1706, Jonas Esbjörnsson med Elin Svensdotter i Bränningen under Sannum 1708
samt Margareta Esbjörnsdotter med Michel Olofsson år 1708. Den senare vigdes
därefter som änkling år 1718 med Rangela Göransdotter från Holmsjötorp.
Rangelas
föräldrar hette Göran Persson och Elin. För dessa hade finnen Michel Arvidsson
i Myrhult, Älgarås, gått i borgen år 1708. Den finska anan är här tydlig.
Åtminstone Per Påvelsson och Michel Olofsson faller enligt namnmönstret in i
samma kategori.
1573 Henrik
Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1602-10
170 möh Håkan 1605-20
Lars,
hustru Rangella 1628-49
Anders
Simonsson, skytt, hustru Elin Isaksdtr 1647-66
Britta,
dotter 1653-65
Ingemar Larsson, hustru 2 Marit
Jakobsdtr 1691-1708
”- 3 änkan Marit
Persdtr 1707-1718
Anders
Bengtsson 1699
Töres Jonsson, hustru Elisabet
Kättilsdtr 1697-1720
Jacob
Ingemarsson, hustru Marit Andersdtr 1717-35
Foto: Rune Johansson 2004.
Hundsbölet
skrevs ofta även Humsbölet. Det infördes första gången i jordeboken som ett
kronotorp 1573 och donerades därefter som frälse till Henrik Frankelin år 1602.
Torpet torde ha reducerats från Bocksjöholm och återförts till kronan år 1683.
Anders Simonsson hade en namne i finnen Simon Hindrichssons
son Anders i Stora Hägghemmet, Tiveds socken. Även denne Simon var från
början skytt åt Bocksjöholm. Anders i Hundsbölet kan ha flyttat in från
Ramsnäs, vilket hörde till godset. Vid Ramsnäs var en Simon verksam från
1625-38. Det var troligtvis fadern.
Ingemar Larsson var född cirka 1638, gift tre gånger och
dog 80 år gammal 1718. De kända barnens namn var Britta, Jakob, Per, Elin
Lars, Elin och Marit.
Töres
Jonsson angavs i vigdeuppgiften år 1697 komma från Sällsendy och Elisabet från
Svanvik. Hon kan ha varit dotter till nämndemannen Kättil Töresson. Kättil var
född i Gersebacken, Älgarås, men cirka 1658-86 bosatt i Närlunda. Töres och
Elisabet hade minst åtta barn, med namn som Jonas, Lars, Elin, Kerstin,
Margareta, Anders och Erik.
Jacob Ingemarsson blev skjuten år 1720 under björnskall.
Gårdsbon Töres Jonsson var misstänkt baneman.
Namnmönstret
och anknytningen till Bocksjöholm tyder på, att fler åbor i Hundsbölet än
Anders Simonsson kan ha varit finnar eller finnättlingar.
1616 Töres, hustru Brita 1648
91 möh Hans 1670
Erik
Koskull 1683-1705
Foto:
Rune Johansson 2003.
Igelbäcken
kallades i tidigt skede Idebäcken. Torpet stod första gången i jordeboken år
1623 som frälse under Bocksjö. Det bör då ha njutit sina 6 frihetsår. Erik
Koskull fick i samband med reduktionen år 1683 behålla Igelbäcken som
personlig livstidsdonation.
Mattes i Igelbäcken kan vara identisk med Mattes i
Ekeberget 1645.
År 1670 angavs, att Hans syster i Igelbäcken hade blivit
intagen i kyrkan, efter att ha varit belägrad av en man i en annan lagsaga.
Hans var ett ofta förekommande finskt namn. Denne och hans syster var troligen
barn i den familj, som tog upp Igelbäcken. Det skulle inte förvåna, om den
nybyggare, som med Constantias tillstånd tagit upp detta ensligt belägna
svedje- och fiskehemman, hade varit finne.
År 1696 fick Anthon von Boij privilegium på Igelbäckens
masugn. Det uppdrag, som Matts Finnes
son Jonas erhöll som kolmätare i början av 1700-talet, var troligtvis främst
knutet till denna anläggning (se Ekeberget).
Igelstad Constantia Eriksdtr, g m Henrik Frankelin 1595-1610
1540 Öde 1600-10
140 möh Nils,
upptaget med frihetsår 1601-03
Isak 1606-19
Elisabeth Frankelin, g m Christian Frost 1610-55
Hans
Andersson, hustru 1627-40
Lars,
hustru Karin 1637-42
Hindrich 1637
Töres 1639
Per,
hustru Karin 1642
Jöns,
hustru Rangella 1642-46
Anders
Jonsson, hustru Kerstin 1645-49
Jon
Töresson, hustru Ingrin 1645-47
Lars,
hustru Ingrin 1647-49
Nils,
hustru Elisabet 1648-53
Constantia Frankelin, g m Jacob Lenck d. ä. 1649-81
Måns,
hustru Anna 1651-56
Agata
Frost, g m Gustav Stråle 1655-83
Sven
Eriksson, hustru 1665-70
Arvid,
hustru 1665
Johan
Stråle, g m Catarina Armsköld 1683-1714
Isak
Svenningsson, hustru Marit Johansdtr, hon död -40 1692-1705
Sörgården. Foto:
Rune Johansson 2003.
Igelstad
var en gammal by med två gårdar. En av dessa blev efter Constantia Eriksdotters
död år 1649 överförd till sondottern Constantia Frankelin. År 1654 omvandlades
båda hemmanen till sätesgårdar, varav den ena under Galtebolet och Jacob Lenck
gift med Constantia Frankelin och den andra under Fräckestad och Gustav Stråle
gift med Agata Frost.
Bonden
Måns framträdde i en tvist mellan Constantia Frankelin och hennes kusin
Henrich Koskull år 1654 (se Hovet).
Den gård, som disponerades av Elisabet Frankelin, överfördes
genom arv till hennes dotter Agata Frost och i nästa led till Agatas son Johan
Stråle.
Nils och Isak, som med Henrik Frankelins tillstånd tog
upp två ödehemman efter de bistra åren vid sekelskiftet 1600, kan ha varit
finnar.
Kashult Ulf Bååt-Snakenborg, g m Agneta Knutsdtr
Lillie 1542-83
1490 Lars 1571-1602
125 möh Anders 1606
Per,
edgångsman, hustru Ingebor 1617-42
Gunnar,
edgångsman 1635
Arvid,
hustru Britta Olsdtr 1643-65
Isak
Esbjörnsson, hustru Ingeborg, hon död -16 1694-1734
Kashult
var ett gammalt hemman. Efter 1542 ingick detta i det så kallade Sannumkomplexet,
vari det genom giften successivt övergick från Ulf Henriksson Bååt-Snakenborg
via Anna Bååt-Snakenborg, Carl Bonde, Gustav Bonde och Carl Gustav Mörner till
Jacob Spens (se Sannum).
För jordeboken var
det mesta av detta fördolt fram till år 1629, då hemmanet infördes i denna som
1/4 frälse. Under tiden fick åborna Lars och Per dock förmånen att bidra till
Älvsborgs lösen, vilket renderade dem särskild uppmärksamhet. Per medverkade
därutöver i en edgång år 1626 för en Hindrich Hindrichsson, vilken kan ha
varit identisk med knekten Hindrich Hindrichsson i Kungsbacken. År 1635 fick vi
möta Gunnar i Kashult, när han gick edgång för Harald Smed i Boda.
Isak dog 87 år gammal 1734. Han och Ingeborg hade bl
a barnen Gabriel och Per födda år 1694
och 1696. Till dessa kom två äldre systrar, nämligen Annika gift 1712 med Lars
Eriksson från Lilla Hanhult samt Rangela gift 1714 med Karl Olofsson från
Backen, Mölltorps socken. Namnmönstret med Isak, Gabriel och Per har finsk
struktur. Isaks far kan dessutom vara den Esbjörn, vi mötte i Grimserud år 1639
i samband med edgång för Bengt i Lindberga. Antagandet att denne Esbjörn
troligtvis var finne, kan då visa sig vara riktigt.
1595 Per
Persson, edgångsman 1627-63
100 möh Elf,
hustru Gunella 1642
Olof
Biörsson, edgångsman, hustru Sigrid Svensdtr 1645-65
Per
Jonsson, hustru 1646-51
Arvid,
hustru Sigrid 1659-63
Anders,
hustru Elin 1663-65
Arvid, hustru Marit Svensdtr 1689-1708
Foto: Rune Johansson 2004.
Kleven
framträdde första gången i en tiondelängd år 1600. Torpet bör då ha varit upptaget
några år tidigare. Det köptes sedan cirka 1640 av Claes Horn på Ryholm till
frälse. År 1664 blev hemmanet infört i jordeboken som 1/8 skatte. På
1670-talet angavs det ingå under Forsvik. År 1685 blev Kleven reducerat och
fört till kronan.
Per
Persson nämndes första gången i Kleven år 1627. Han framträdde sedan år 1639
som edgångsman för Bengt i Lindberga. Densamme var även edgångsman för Måns
Töresson i Sätra år 1648. Sista uppgiften om gamle Per var, när han upptäckte
spår i snön från Sätra år 1663, hörde skott, följde spåren och fann kornetten
Gabriel Larsson skjuten av en lejd mördare.
I
boskapslängden år 1640 står torparen Per med två kor.
Olof
Biörsson deltog tillsammans med grannen Per i edgång i Sätra år 1648.
Påföljande år stod han upptagen i en mantalslängd över Claes Horns gårdar i
Vadsbo härad. Fyra år senare, eller 1653, var han tillsammans med ett antal
finnar engagerad i en sex-mannaed för Gälar Olofsson i Djäknatorp.
Såväl
Per Persson som Olof Biörsson kan, främst via sina edgångar, förutsättas ha
varit finnar eller finnättlingar.
Arvid och Marit vigdes år 1689. Marit angavs då komma
från Kleven. De hade barnen Anders född år 1696, Sven 1700, Kerstin 1703 och
Jonas född år 1707.
Lindberga Töres,
knekt, fritt från skatt 1620-28
1615 Simon 1622
150 möh Öde 1628-30
Bengt,
knekt, hustru Karin 1637-48
Kirstin
Mattesdtr, piga 1639
Anna Bengtsdtr, piga 1639
Håkan,
knekt, hustru Ingrid Larsdtr 1646-57
Olof,
hustru Britta Clemetsdtr 1650-63
Måns,
knekt 1652-56 Knekthustrur
Ingrid, Gunella och Anna 1654-61
Per Biörsson, skogvaktare,
Brita Clemetsdtr, son 1689-1708
Änkan
Britta Clemetsdtr 1708-20
Son
Sven Olsson, tremänningssoldat[135] 1713-
Erik
Persson, hustru Karin Svensdtr 1713-
Hindrich
Påvelsson, hustru Lisa 1757-67
Mellangården. Foto: Rune
Johansson 2004.
Lindberga
stod första gången i jordeboken år 1621 som en kronotomt. Denna låg i svedjebetonad
ödemark på marina gränsen och långt från angränsande grannar.
År 1639
blev åbon Bengt beskylld av sin tjänsteflicka Kerstin Mattesdotter, för att hon
hade blivit "rådd med barn". Han nekade och fick svara för sig med
edgång inför tinget i Valla med elva ärliga, laggilla dannemän och själv
tolfte. Edgångsmännen var:
Olof i Brännhult, Sven Tohlsson i Rör, Odensåker,
Anders Larsson i Fräckestad, Per Persson i Kleven, Håkan Bengtsson i Viken,
Ransberg, Per Ingelsson i Gildebo, Clemet i Lindhult, Harald i Ösjö, Olof i
Sätra, Esbjörn i Grimserud samt Håkan i Tosterud.[136]
Brännhult
var ett finnhemman. Clemet var ett typiskt finskt namn. Harald i Ösjö och Olof
i Sätra var svågrar och båda kronoskyttar. Även Olofs far hade varit kronoskytt
på Tiveden. Nämnda edgångsmän måste på denna grund relativt säkert anses
som finnar. Därmed faller även övriga edgångsmän inklusive Bengt i Lindberga
själv in i samma kategori.
När Bengt hade blivit friad från Kirstins tillvitelse,
berättade hon, att rätte barnafadern var gifte prästen Anders Petri i Skagen.
Anklagelsen slog ned som en bomb i bygden. Anders miste under två år sin
befattning och sina prästerliga rättigheter, under det att Kirstin, som
tidigare haft en liknande olaga förbindelse, troligen blev avrättad enligt Guds
stränga Lag.[137]
Vid samma ting dömdes pigan Anna Bengtsdotter för hor med
gifte skytten Lars Andersson i Holmgildret. Anna hade fött barn. Båda dömdes
enligt Guds Lag till livsstraff. Anna var tidigare dömd för samma förseelse men
blev den gången benådad. Skytten Lars hade, med anledning av vad som väntade,
lämnat orten.
Skogvaktarna i Lindberga har varit svåra att följa. Per
Biörsson omtalades i mantalslängd år 1706 med hustru och son. Två år senare
var skogvaktaren Per död. Fadern angavs då heta Per, vilket bör ha varit en
felskrivning för Biör. År 1713 vigdes skogvaktardrängen Erik Persson vid Karin
Svensdotter. Erik bör då ha varit identisk med Pers son redovisad i mantal
1706. Vid samma tillfälle fanns även en sexårig son Töres, vilken 30 år senare
skulle återkomma som skogvaktaren Töres Persson Lindberg vid Orrkullebäcken
i Finnerödja. Han var gift med Greta Arvidsdotter Boman och dog 55 år gammal
1755.
En ny skogvaktare framträdde i Lindberga år 1749. Han
hette Hindrich Karlsson och dog i Lindberga 57 år gammal 1767. Föräldrar var
finnättlingarna Karl Påvelsson och Elin Persdotter i Brännhult. Hindrich och
Lisa hade en son Erik född år 1749, varav kan anas, att Lisa var Eriks dotter
och född på hemmanet.
År 1713 utspelades ett våldsamt uppträde efter
gudstjänsten i Undenäs kyrka, i vilket bygdens tillförordnade länsman Carl
Pettersson och tremänningssoldaten Sven Olsson Kindbom från Lindberga var
huvudaktörer. I samband med tumultet framträdde även Svens bröder, nämndemannen
Erik Olsson i Sundsbo och Per Olsson i Rågstad, liksom senare, när bråket blev
tingssak, brödernas moder Brita Clemetsdotter i Lindberga. Länsmannen var
den grovt felande parten, varför målet övergick till Göta Hovrätt. Dess
domslut är okänt.[138]
Händelseförlopp och namnmönster vid Lindberga tyder på,
att flertalet personer (kanske alla) i detta hemman hade finskt ursprung.
Lindhult Clemet, edgångsman, hustru Brita, dtr
Karin, Ingrin 1615-47
1612 Elin 1648-49
175 möh Nils
Töresson, hustru Elin 1651-65
Anders, hustru Ingebor 1659-60
Bengt
Nilsson, hustru Elisabet Nilsdtr 1694-1759
Måg
Samuel Samuelsson, hustru Katrina Bengtsdtr, f 1707
Olof Nilsson, hustru Ingrid Nilsdtr 1696-1710
Sörgården. Foto: Rune Johansson 2004.
Lindhult
stod första gången i jordeboken år 1619 som en kronotomt. Hemmanet bör då ha
varit upptaget minst sex år tidigare. I likhet med Lindberga undgick Lindhult
frälset och behöll sin status som kronohemman under 1600-talet.
Clemet var edgångsman för Hindrich Hindrichsson,
troligtvis från Kungsbacken, år 1626 samt för Bengt i Lindberga 1639.
Samtliga bör ha varit finnar.
Bengt Nilsson dog 98 år gammal 1759 och var därmed född
cirka 1661. Som föräldrar angavs Nils och Margareta. Margareta kan ha varit en
senare hustru till Nils Töresson.
Bengt och Olof hade en trolig syster i Margareta
Nilsdotter. Hon vigdes år 1693 vid Olof Andersson i Lindberga. Vart paret
flyttade är okänt.
Bengt och Elisabet vigdes år 1694. De fick barnen
Margareta år 1695, Karin 1697, Jonas 1699, Britta 1701, Elin 1704 och Katrina
1707. På motsvarande sätt fick Olof och Ingrid barnen Per år 1697, Kerstin
1699, Jon 1701, Lars 1703, Elin 1705 och Ingrid
år 1710.
Även Lindhult kan tidvis, i likhet med Ösjö och Sätra, ha
utnyttjats som skyttehemman. Här avled nämligen år 1765 en jägare, som hade
skjutit det närmast otroliga antalet av 32 björnar. Möte med björn på Tiveden
kan den tiden inte ha varit någon ovanlig företeelse.
År 1987 ägdes en av gårdarna i Lindhult av Carl-Axel
Folke. Hans anor gick enligt uppgift i obruten följd tillbaka till Bengt
Nilsson och Elisabet Nilsdotter 1694-1759[139].
1490 Nils 1588
100 möh Håkan 1600-06
Per,
hustru Ingebor 1613-42
Arvid
Persson, dräng 1640
Olof Persson, hustru Ingeborg
Finvedsdtr 1646-65
Jon,
hustru Karin 1652-90
Lars
Dubb, hustru Karin Andersdtr Sanborg 1686-1739
Lybeck
var ett gammalt hemman, vilket tillfördes Sannumkomplexet efter år 1542. Det
följde därefter i stort sett samma utveckling som Kashult ovan. I jordeboken
blev det infört år 1621 som 1/4 frälse.
Lars
och Per framträdde vid Älvsborgs lösen 1571 respektive 1618. Ogifta drängen
Arvid figurerade i domboken, sedan han år 1640 mökränkt Ingeborg Arvidsdotter
i Bölet.
Lars
Dubb föddes 1661 som son till bokhållaren Johan Dubb vid Magderuds säteri med
boställe i Grimserud. Lars tjänstgjorde som frälseinspektor på Sannum säteri.
Inget har framkommit om finnar i Lybeck, mer
än att vissa namn har hög placering i det finska namnmönstret. På Sannums
säteri fanns dock under senare delen av 1600-talet enstaka finnättlingar (se
Sannum).
1630 Britta
Ravelsdtr 1640
195 möh Karin
Simonsdtr, änka 1647
Christoffer
Wäbiörnsson, hustru Elin 1648-65
Lövåsen
togs upp på samma ås och i stort sett på samma höjd över havet som Galtebolet/Höghult.
När detta skedde, vet vi inte. Torpet infördes märkligt nog så sent som år 1699
som 1/4 kronohemman i jordeboken. Redan år 1640 förekom dock Britta
Ravelsdotter i domboken, när hon i tjänst hos Erik Larsson blev mökränkt av
Sven Bengtsson på Holmen. År 1654 angavs i samma källa, att Christoffer
Wäbiörnsson var son till Wäbiörn Christoffersson i Djäknatorp. Fadern
Wäbiörn var fiskare för Bocksjöholm 1628-61 och trolig finne.
Hemmanets höga läge och art av svedjehemman liksom
namnmönstret för här bosatta åbor tyder på, att Lövåsen bör ha varit upptaget
av en finne efter tillstånd från Bocksjöholm.
1417 Sven 1600-03
100 möh Bryngel 1600-01
Öde 1603-04
Arvid Nilsson 1613-28
Anders Arvidsson, ryttare 1621-22
Änkan 1631
Sven, edgångsman, hustru Karin, dtr Marit 1635-59
Per, hustru Elin 1660-63
Jon, hustru 1665
Olof
Persson, hustru Sisela Svensdtr <1680-1722
Marnäs
stod som ett klosterhemman i jordeboken år 1540. Efter reformationen övergick
det i kunglig ägo som "Arv och eget". Det blev inbytt från kronan av
Claes Horn år 1630, stod i dennes mantalslängd år 1649 och infördes därefter i
Forsvikskomplexet.
Hertig och kung Karl samt Claes Horn som ägare visar att
finnar var välkomna att bruka hemmanet. Ödesmålet 1603-04 var möjligen ett
tillfälle att ta hand om en finne.
Olof och Arvid fick tillfälle att ange sin existens i
samband med Älvsborgs lösen 1571 och 1613-18. Vi kan än en gång konstatera, att
namnet Arvid förekom relativt ofta under denna tid med invandrande finnar. På
frågan om denne Arvid var finne, ges dock inget svar.
Sven
deltog i edgång för Harald Smed i Boda år 1635.
När
kyrkböckerna började tala år 1689, fick vi veta, att Olof och Sisela hade minst
sex barn. Av dessa föddes Sven år 1701. Bengt vigdes 1706 med Ingegerd
Jonsdotter i Gamlerud, Rangela 1711 med Per Andersson från Fredsberg, Per 1715
med Elin Larsdotter i Marnäs, Anders 1720 med änkan Kerstin Arvidsdotter i
Olofstorp samt Jeppe år 1724 med NN. Namnmönstret samt anknytningen till
Gamlerud och Olofstorp antyder att familjen kan ha haft finskt ursprung.
Mon Måns
Kesungsson[140] 1643-56
1643 Nils
Månsson, hustru Ingefri 1654-86
125 möh Ingrid
Nilsdtr 1670 Måns Nilsson,
hustru Elin Haraldsdtr 1709-29
Foto: Rune Johansson 2004.
Mon
blev först synligt i en mantalslängd år 1649. Torpet återkom i Undenäs kyrkas
stollängd samt på Kietell Felterius karta år 1655. Det blev reducerat år 1684
som "graverat vara beläget på förbudin ort"
och återfanns i jordeboken som 1/8 kronotorp år 1685.
Ingrid Nilsdotter blev år 1670 utpekad av finnen Lille
Hindrich i Hindrichstorp för att ha stulit 24 alnar lärft från Annika Svensdotter
i Ösjö. Tingsrätten förhöll sig dock skeptisk till Hindrichs talanger i detta
fall.
Vid Valla ting den 18 januari 1686 berättade Nils
Månsson, att hans fader, Måns Kesungsson, hade tagit upp hemmanet för 43 år
sedan. Han hade inte betalt någon skatt till Bocksjöholm men gjort 2 dagsverken
i veckan. Av Nils barn vigdes Ingefrid år 1689 med Hindrich Arvidsson i
Hindrichstorp, Kerstin år 1700 med Per Nilsson i Hanebäcken, Jeppe år 1702 med
Ingeborg Haraldsdotter i Hult samt Anders år 1704 med Britta Nilsdotter i
Kråkvattnet.
Hindrich och Ingefrid döpte ett barn år 1699, varvid
Anders Arvidsson i Olofstorp, gift med Sisela Arvidsdotter, och Britta
Bertilsdotter i Hulan var dopvittnen. Britta var gift med Arvid Arvidsson,
varför tre syskon födda i Hindrichstorp kan ha varit samlade vid detta tillfälle.
I övrigt vigdes sonen Karl Hindrichsson år 1715 med Annika Bengtsdotter, sonen
Sven 1722 med Maria i Skallebo samt dottern Maria år 1731 med Håkan Håkansson.
Finnhemmanen Mon, Hindrichstorp, Hanebäcken, Hult, Kråkvattnet, Olofstorp,
Hulan och Skallebo blev genom denna familj släktmässigt ovanligt väl sammanfogade
med varandra. Att Måns Kesungson var finne är tydligt. Till namnlistan över
finnar bör vi, med hänvisning till Björstorp, Marnäs och Mon, nu även kunna
lägga namnet Jeppe.
1540 Anders 1597-1606
120 möh Gerdt/Gälar 1601-19
Gustav,
edgångsman 1621-30
Knekthustru 1631
Bengt
Svensson, död 1706, 96 år gammal 1630-1706
Torkel 1630
Isak 1630
Knekthustru 1631
Töres
Pedersson, ryttare, hustru Karin Andersdtr 1637-54
Håkan,
hustru Kerstin 1645-49
Måns
Svensson, sventjänare 1651-53
Erik
Persson, hustru Karin Haraldsdtr 1653-1708
Per
Töresson, död –07, hustru Ingrid 1656-1707
Kättil Töresson, nämndeman,
hustru Karin Andersdtr 1659-86
Sven
Andersson, död -98 1676-98
Nils Arvidsson 1676
Töres
Persson, hustru Sigrid 1697-1708
Foto: Rune Johansson 2004.
Närlunda
var i Undenäs ett av ett fåtal gamla skattehemman, som gick helskinnade genom
krig, missväxt och pest samt dessutom lyckades med konststycket att hålla det
köpsugna frälset utanför husets väggar. Kanhända hade offerlunden och jordegudinnan
Nerthus, som antas ha gett hemmanet dess namn, sin del i detta.
Namnet Gälar var denna tid ofta förenat med finnar. I
Närlunda får frågan inget svar.
År 1626 deltog åbon Gustav i sex-mannaed för älgjägaren
Hindrich Hindrichsson, vilken torde ha varit bosatt i Kungsbacken. I
edgången deltog flera finnar. Att även Gustav var finne kan därmed anses
sannolikt. Gustav flyttar senare till Edet, där han vistas 1631-53.
Gifte ryttaren Töres Pedersson erkände vid Valla ting den
13 juni 1653, att han lägrat Kerstin Esbjörnsdotter. Han avrättades år 1655 och
änkan Karin gifte sig en andra gång med Kättil Töresson..
Per Töresson fick år 1658 böta 3 marker, för att han inte
hade infunnit sig vid tinget för att svara Gustav Stråle på Fräckestad för
skällsord.
Nämndemannen Kättil Töresson flyttade in från Gersebacken
i Älgarås. Han var född i Gersebacken och tjänstgjorde för hemmanet som ryttare
vid Östgöta kavalleri åren 1651-58. Vid föräldrarnas död år 1673 löste han och
brodern Bengt ut sina syskon Arvid i Skeppshult, Ingrid i Lefsäng, Fredsberg,
Ingäl i Bredebolet, Älgarås, samt Kerstin i Sannerud. Kättil och Bengt blev
därmed ägare till hela hemmanet Gersebacken. Han var första gången gift med
änkan Karin Andersdotter. Efter 1686 var Kättil med hustru Brita och dotter Karin
bosatta i Svanvik.
Töres och Sigrid hade barnen Jacob född år 1697, Karin
1700, Lars 1702, Jonas 1704 och Maria 1708. Av dessa vigdes Jacob år 1721 vid
Maria Zachrisdotter och Karin 1727 vid mjölnaren Lars Larsson.
Sven Andersson påträffade år 1676 sin granne Nils
Arvidsson i färd med att tända ”nödeld” med en töresticka i
bastuväggen. På tillfrågan berättade Nils, att detta skedde i den goda
föresatsen att skydda boskapen. Nils hade då ännu inte helt glömt bort sina
fäders signerier och Kalevalatraditioner. Fler personer än Gustav och Nils kan
ha burit på finngener i Närlunda.
När indelningsverket inleddes år 1685, inlemmades
Närlunda i detta som rote nr 2 i Norra Vadsbo kompani av Kunglig Skaraborgs
regemente.
1540 Nils 1590-1628
100 möh Isak,
hustru Sisela Isaksdtr 1600-47
Änkan
Sisela, 63 år, sönerna Esbjörn och Lars 1648-53
Torkel,
hustru Kerstin 1613-49 Änkan Kerstin, 63 år,son Bengt Torkelsson 1653
Bengt
Nilsson, hustru Marit 1620-53
Svenning
Isaksson, hustru Kerstin Svensdtr 1652-63
Erik
Torkelsson, hustru Elin Nilsdtr 1653-65
Son
Sven Bengtsson, dtr Kerstin Bengtsdtr 1653-65
Lars
Isaksson, hustru Kerstin 1656-65
Jon,
hustru Malin 1657-65
Sven
Nilsson, soldat 1683-1706
Näs var
en av Undenäs äldre byar. I 1561 års jordebok redovisades 3 hela frälsehemman.
Ett av dessa var Backen, som senare bytte namn till Rosenvik. Byn ingick då i
det komplex av gårdar, som tillhörde Sannum säteri och på 1550-talet ägdes av
Ulf Henriksson Bååt och hans fru Agneta Knutsdotter Lillie (se Björstorp).
När
indelningsverket inleddes år 1685, fick Näs svara för rote 13 i Norra Vadsbo
kompani av Kunglig Skaraborgs regemente.
Frågan
om finnar i denna by blir obesvarad. Några giften, som kopplat samman byn med
socknens finnehemman, har inte konstaterats. Vissa namn ligger dock högt i den
finska namnlistan.
Olofstorp Lars Gulbrandsson 1627
1627 Olof
Telning 1648
160 möh Arvid
Olofsson, hustru Sigrid 1651-92
Anders
Arvidsson, hustru Sisela Arvidsdtr 1682-1724
Foto: Rune Johansson 2003.
Olofstorp var ett arbetstorp
upptaget med tillstånd från Bocksjöholm. Det förekom första gången i en
mantalslängd med åbon Olof år 1648. Vid Valla ting den 18 januari 1686
berättade kaptenen Erik Koskull, att hemmanet var upptaget för 59 år sedan av
Lars Gulbrandsson. Samme man stod som knekt för Humsjöhult 1627.
Lars
följdes av Olof Telning och Arvid Olofsson, vars son Anders Arvidsson nu satt
på torpet. Anders fortsatte berättelsen med, att han årligen lagt 3 daler
kopparmynt samt gjort 3 dagsverken i veckan under de fyra år han svarat för
torpet. Detta hade även fadern gjort sedan kaptenen kom till Bocksjöholm år
1676.
Lars Gulbrandsson återfinner vi i mantal som ”inhyses” i Galtebolet år 1653. Han kan
då vara far till någon av detta hemmans åbor eller ha överförts till hemmanet
av ägarna. Galtebolet blev donerat till Constantia Eriksdotter år 1595, och
det var med hennes tillstånd, som Lars Gulbrandsson fick börja röja upp
Olofstorp. Sitt namn fick torpet dock av Olof Telning.
År 1684 blev Olofstorp reducerat, såsom upptaget "på
förbudin ort". Hemmanet donerades samtidigt av Karl XI till
landshövdingen Peter Örneclou tillsammans med vissa andra hemman, som tidigare
lytt under Bocksjö.
År 1692 dog ”gamle
Arvid” 89 år gammal. Han var då född cirka 1603
och kan, om han var son till Olof Telning, alternativt ha varit född i Finland
eller i Sverige. År 1724 dog såväl Arvids son Anders som dennes hustru Sisela.
Tecken på att Olofstorp var ett finnhemman, visas även av
att Anders Arvidsson var dopvittne hos Hindrich Arvidsson i Mon 1699. Senare
vigdes Ingeborg Persdotter år 1710 med Anders Arvidsson i Hindrichstorp,
Margareta Andersdotter år 1716 med Lars Andersson i Dalen, Bengt Andersson år
1717 med Kerstin Arvidsdotter i Hanefjäll samt Erik Larsson år 1746 med Maria
Hindrichsdotter i Glättenäs. Såväl Mon som Hindrichstorp, Hanefjäll och
Glättenäs bedöms ha varit upptagna av finnar.
Perstorp Nils
Jönsson (se Forsvik) 1586-1610
Stora Lars 1601-03
1355 Jon 1613-27
165 möh Anders Larsson 1615-21
Lars
Biörsson, hustru 1627-41
Änkan 1642
Jon
Haraldsson, född ca 1590, hustru Ingegärd Biörsdtr 1627-61
Peder
Rosensköld 1642-56
Anders
Hansson, hustru Elin 1653-63
Per,
hustru Karin 1665-
Lilla Jon
Bengtsson 1601-41
Anders
Jonsson, hustru Kerstin 1627-42
Nils, hustru Marit 1637-42
Nils,
hustru Ragnella 1647-48
Måns
Eriksson, hustru Gunilla 1651-65
Töres,
hustru 1689-1708
Perstorp
bestod av två äldre gårdar, vilka delvis kunnat följas från år 1335. De
donerades av hertig Karl till hans sekreterare Nils Jönsson under säteriet
Forsvik år 1586.
Vid
Peder Rosenskölds död år 1656 överfördes gårdarna via Gustav Otto Stenbock
till Gustav Ekegren år 1669. Ekegren disponerade sedan dessa till år 1683, då
de reducerades och överfördes i kronans ägo. Perstorp kom därefter inom
indelningsverkets ram att från år 1685 utgöra rote 9 i Norra Vadsbo kompani
av Kunglig Skaraborgs regemente.
Om finnar under tidigt 1600-tal hade brukat någon av
gårdarna, vet vi inte. Lars, Jon, Hans, Per och Anders har dock höga lägen i
det finska namnmönstret.
Präste- Haqvinus Jacobi, g m
Karin Jonasdtr 1623-52
bolet Ericus Haqvini Undenius, g m Elisabeth Andersdtr 1653-92
115 möh Haqvinus Erici Undenius, g m Märta
Lenck 1692-1725
Vi har förut funnit, att hertig
Karls båda superintendenter i Mariestad åren 1592-1610 kom från Åland
respektive Finland och att de, efter skolgång i Åbo, troligtvis båda var väl
införstådda med det finska språket. Detta visar, att den starkt reformatoriske
hertigen var angelägen om, att invandrade finnar skulle ha själasörjare, som
förstod deras modersmål
Ett
annat område där hertigen var starkt engagerad, bortsett från Tiveden och Gullspångsälven,
var Värmlands bergslag med dess kronjuvel - Kroppa. Vi blir då kanske inte
speciellt förvånade, när vi får veta att kyrkoherden i Undenäs 1623-52 bar
namnet Haqvinus Jacobi eller Håkan Jacobsson, och att han var född i Kroppa år
1579. Han blev prästvigd i Stockholm 1605, insatt av Gustav II Adolf på Kroppa
kungsgård 1614 för att sedan av densamme förordnas som kyrkoherde i Undenäs
år 1623. Bakom allt detta anar man tydligt hertig Karls finger och Constantia
Eriksdotters önskemål, till vilket kusinen Gustav II Adolf självfallet var
lyhörd.
Hertig
Karl var husbonden, som personligen styrde och ställde med det mesta inom sitt
hertigdöme. Att Håkan Jacobsson hade fått tillfälle att studera och nått sin
position i Undenäs, hade säkert sin grund i hertig Karls kännedom om ynglingen
från Kroppa och dennes förmåga. Vi har därmed även anledning att misstänka,
att han hade finska föräldrar och kunde finska. I Undenäs fick han god
användning för dessa kunskaper.
Son och
sonson skulle sedan fortsätta Haqvinus arbete fram till år 1725. Familjen hade
då varit verksam i Undenäs under tre generationer och i mer än 100 år.
Sonsonen Haqvinus vigdes år 1678 med Märta Lenck, vars
morfars mor var Constantia Eriksdotter. Även den släktkedjan bar då på finska
anor.
1613 Måns 1621
190 möh Erik 1621
Anders,
hustru Karin 63 år, dtr Malin 1631-65
Jacob 1658-59
Erik Koskull 1683-1705
Anders,
hustru, två döttrar 1690-1706
Noack,
masmästare, hustru Ingeborg Johansdtr 1700-06
Foto: Rune Johansson 2003.
Pukerud
förekom första gången vid Älvsborgs lösen år 1617, men infördes i
jordeboken först år 1663 som ett
frälsetorp. År 1685 skrevs Pukerud i denna som 1/4 skattehemman. Förhållandet
var ovanligt. Normalt överfördes hemman av denna art vid reduktionen
i kronans ägo. Kaptenen Erik Koskull på Bocksjöholm fick dock behålla Pukerud i
sin livstid. Av detta framgår, att hemmanet tagits upp med tillstånd av Constantia
Eriksdotter.
Den Anders, som redovisas på hemmanet 1690, presenterades
som utgammal, utfattig och med två döttrar år 1706. Av dessa vigdes Karin 1704
med Anders Jonsson, Sällsendy. De fick barnen Ingrid år 1710, Kerstin 1712,
Anna 1714, Margareta 1716 och sonen Jonas år 1719.
Noack
masmästare bör ha varit anställd av Anthon von Boij med huvudsaklig arbetsplats
vid Granvikens masugn. Han vigdes i ett andra gifte vid Ingeborg år 1700. Ett
år senare vigdes dottern Johanna vid en person med namnet Kristian.
Tiden
när hemmanet togs upp kombinerat med dess svedjebetonat höga läge och namnet
Jöran antyder, att denne kan ha varit finne. Noack kan ha varit vallon. Detta
är dock ovisst. Kolare, masmästare och bergsmän i Bergslagen var ofta finnar.
Rosendala Bengt och Anders 1564
1564 Öde 1601-30
100 möh Jon,
hustru Ingeborg Bengtsdtr 1637-65
Anna Bengtsdtr, inhyses 1653
Rosendala
stod första gången i jordeboken år 1564 som ett kronotorp. Det drabbades av ett
30-årigt ödesmål vid inledningen till 1600-talet. Hemmanet återupptogs troligen
av Jon och Ingeborg cirka 1630 och redovisas med dessa i mantal år 1637. I 1642
års mantalslängd redovisades Rosendala som ¼ frälsehemman.
Rågstad Constantia Eriksdtr, g m Henrik Frankelin 1609-49
1600 Lars,
hustru 1631-41
125 möh Erik,
hustru Brita 1645
Anders, hustru Kerstin 1647-49
Elisabet
Frankelin, g m Christian Frost 1650-55
Töres
Sevaldsson, hustru Karin Persdtr 1651-63
Agata
Frost, g m Gustav Stråle 1655-90
Jon,
hustru 1665
Olof,
nämndeman, hustru (utgl -06) 1670-1706
Johan
Stråle, löjtnant 1690-1714
Per
Olofsson 1693-1714
När
Rågstad togs upp eller vem som gjorde detta, vet vi inte. Det ingick dock bland
de hemman, som lydde under Bocksjöholm år 1609. Den förste åbon på hemmanet
blev insatt av Constantia. Det bör med hennes bakgrund ha varit en finne.
Vid en tvist mellan Fräckestad och Bocksjö 1654 om säteriernas
fiskerätt framgick, att Elisabet Frankelins bonde Töres Sevaldsson var bosatt
på Rågstad. Han kan ha varit son till Seved och Marit Bengtsdotter i Björstorp
år 1653. Båda dessa var då 63 år gamla. Om detta är riktigt, hade Töres även en
bror Anders och en syster Birgitta.
I
jordeboken blev Rågstad infört år 1696
som 1/4 kronohemman. Rågstad var då reducerat och fört under kronan, men
med rätt för Johan Stråle att få behålla hemmanet i sin livstid. Denna
ändades år 1714.
1302 Göran
Ulfsson Bååt-Snakenborg 1583-1629
100 möh Olof 1582-1612
Lars,
nämndeman 1600-42
Per 1602-18 Olof, hustru Karin 1618-41
Änkan
Karin, son Anders 1642-51
Sven 1618-37
Lars,
hustru Marit 1620-49
Måns
Bengtsson 1627-39
Anna
Bååt-Snakenborg, g m Claes Fleming 1629-44
Björn
Persson, hustru Kerstin Håkansdtr 1640-70
Carl
Bonde, g m Beata Oxenstierna 1644-52
Son
Gustav Bonde, g m Anna Natt och Dag 1652-67
Bengt
Persson, hustru Karin 1640-52
”- Brita 1654-81
Sven,
hustru Brita 1657-65
Anders
Olofsson, hustru Rangela Olofsdtr 1653-98
Dotter
Katarina Bonde, g m Carl Gustav Mörner 1667-96
Michel Jonsson 1676-98
Syster Beata Bonde, g m
Jacob Spens 1696-1714
Foto: Ingemar Wikenros 1991. Byggår 1700-tal.
Sannum
bestod redan år 1564 av två hela frälsehemman. Ägare 1542 var Ulf Henriksson
Bååt-Snakenborg. I säteriet ingick Näs (tre gårdar), Björstorp, Edet och
Gamlerud samt från år 1571 även Lybeck och Kashult. Dessa kom genom giften inom
och mellan olika ätter att tillfalla Beata Bonde och Jacob Spens år 1696. I
egenskap av gammalt frälse blev Sannumkomplexet inte reducerat år 1685.
Sannum hade i flera avseenden anknytning till Finland.
Claes Fleming var t ex född 1592 i Villnäs, Åbo län och hade därmed ett och
annat att reparera efter släktens framfart i Finland före och under
klubbekrigets dagar. Som riksråd i Sverige år 1625, viss tid som lagman i
Finland och med sin hustru Anna som ägare till Sannum år 1629, saknade han inte
förutsättningar för detta. Säkert tillfördes Sannum med flera gårdar på så
sätt en del finnar fram till år 1644, då han i egenskap av amiral och chef för
svenska flottan mötte sitt öde i form av en dansk kanonkula i sin hytt den 26
juli kl 6 om morgonen.
Carl Bonde hade andra erfarenheter, men redan 1595 fick
han förmånen, att lära sig vad finnar betydde för Sverige, när han 14 år gammal
blev kammarpojke hos hertig Karl. Även han ägde egendom i och var tidvis
verksam i Finland. (se Björstorp).
Tack vare dessa kontakter kan Michel Jonsson ha kommit
till Gråberga. Gråberga var ett arbetstorp upptaget på Sannums ägor cirka
1675. Michel vittnade år 1698 i ett mål mellan befallningsmannen Lars Dubb på
säteriet och dennes svåger Per Andersson. Per var rival till Lars om arbetet på
Sannum och hade anklagat Lars för otrohet mot ägaren Jacob Spens. När målet
kom upp inför rätten, hade Per Andersson dock avviket till Finland, där han
hade trätt i tjänst som fogde hos landshövding Kurck. Ett uppdrag, som närmast
självklart krävde kunskaper i finska språket.
Namnmönster och uppdrag tyder här på att såväl Michel
som Per hade finsk bakgrund. Finska var dock säkert ett gångbart språk bland
fler åbor och anställda än dessa på Sannums ägor under 1600-talet.
Skagen Herr Biörn Svensson 1600-34
1540 Ingvar 1600-03
150 möh Öde 1604-11
Töres 1614-20
Herr
Anders Petri 1627-43
Harald,
hustru Kerstin 1642-61
Johan
hustru Ingebor 1663-65
Olof
Haraldsson, död –04, hustru Kerstin 1665-1704
Nils,
hustru 1699-1708
Harald
Olofsson, hustru Kerstin Persdtr 1706-08
Skaga
kapell. Foto: Rune Johansson 2003.
Skaga kapell låg under förra delen av 1600-talet i en del
av Undenäs, som till stor del innehöll av finnar upptagna nybyggen. Till dessa
hörde bland annat Gullebolet, Lindberga och Lindhult. Om prästen i Skagen kunde
finska, var det således till fördel för kyrkfolket.
Anders
Petri var prästvigd 1617 och en f d fältpräst, som genom kungligt förordnande
år 1628 hade erhållit kronohemmanet Skagen "att besittia, niutta och
beholla så länge och intill dess någott giäldh kann blifwa löst". Så blev
det nu inte. Han bedrev nämligen hor med pigan Kirstin Mattsdotter i Lindberga
och förlorade av denna anledning såväl befattning som prästerliga privilegier
åren 1639-41. Hon hade tidigare haft en olaga förbindelse och blev därför
enligt Guds lag dömd till döden.
Anders blev under benämningen, "en gammal fältpräst,
utfattig", tilldelad en gård i Gullebolet av drottning Kristina år
1643.
År 1649 var hemmanet med åbon Harald infört i en
mantalslängd över Claes Horns gårdar i häradet. Namnet Harald skulle via
efterträdaren Olof föras vidare till sonsonen Harald Olofsson. Den senare
vigdes år 1708 med Kerstin Persdotter från Gullebolet. Av detta kan slutas,
att åtminstone vissa av Skagens åbor även under 1600-talets senare del var
finnar eller finnättlingar. Att åbon Nils söner Anders och Erik år 1712
respektive 1717 vigdes vid systrarna Britta och Karin Olofsdöttrar i Lindhult,
kan bara förstärka detta intryck.
I indelningsverket blev Skagen inlemmat som rote nr 9 i
Norra Vadsbo kompani av Kunglig Skaraborgs regemente.
1388 Henrik
Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1602-10
170 möh Simon 1601-02
Carl Frankelin, g m Elisabet
Polana 1610-34
Öde 1608-11
Nils 1613-19
Änkan
Karin 1628-45
Jöran,
hustru Anna 1646-48
Maria
Katarina Frankelin, g m Anders Koskull 1649-76
Erik
Koskull 1676-1705
Arvid
Töresson, hustru Ingeborg Torkelsdtr 1649-93
Jon
Börgesson, hustru Margareta Olofsdtr, hon död -49 1701-49
Jonas
Jonsson, född -04, hustru 1746
Äldsta bostadshuset. Foto: Rune
Johansson 2004.
Skeppshult
var ett gammalt hemman. Det stod första gången i jordeboken år 1552 som en
kyrkotomt. Den 29 november 1602 blev det av kung Karl donerat till Henrik
Frankelin.
Personuppgifter från hemmanet förekom sporadiskt. Arvid
Töresson var född i Gersebacken, Älgarås socken. Han sålde sin brorslott i
detta hemman till brodern Kättil Töresson år 1673. Denne var nämndeman och
då bosatt i Närlunda.
År 1746
fick vi av en arvstvist veta, att Jonas Jonsson var måg till Jan Olofsson i Finnefallet,
Finnerödja. Den senare dog detta år, 78 år gammal. Personerna i Finnefallet var
finnättlingar. Även Jonas och hans föräldrar i Skeppshult kan genom sonens val
av livsledsagare väntas ha motsvarande bakgrund.
Skeppshult
blev reducerat år 1683 med rätt för Erik Koskull att behålla hemmanet i sin
livstid.
1600 Olof Finne,
snickare cirka 1626-
195 möh Påvel
Marcusson, ”på Togh” 1629
Olof Andersson, hustru Kerstin 1648-1689
Son Mårten Olofsson Finne, hustru 1683-1729
Foto: Rune Johansson 2004.
Spåndalen
stod första gången redovisad som ett frälsetorp i en mantalslängd år 1606. Åbon
hette Eskil. År 1610 stod i ett hjonelagsregister Eskilstorp som ett nybygge.
Spåndalen återkom sedan tillfälligt i en boskapslängd år 1627 utan namngiven
åbo, innan det slutgiltigt redovisades i en mantalslängd år 1648 som ett
arbetstorp med åbon Olof under Bocksjöholm. År 1663 blev Spåndalen infört som
frälsetorp i jordeboken.
Vid
Valla ting den 18 januari 1686 berättade Mårten Olofsson, att Spåndalen var upptaget
av en finne kallad Olof Snickare. Efter denne kom Mårtens fader Olof Andersson,
som inte betalt några utlagor till gamle herren (Anders Koskull) utan bara dagsverken.
Men när kapten Erik Koskull fick tillgång till hemmanet (1676), hade han
pålagt honom att betala 15 daler kopparmynt årligen, vilket även Mårten gjort,
de tre år han hade bott på hemmanet.
Erik
Koskull kompletterade berättelsen med, att Spåndalen var upptaget för 60 år
sedan. Han bortsåg då från, eller kände inte till, Eskils insats 20 år
tidigare. Även denne var en säker finne.
Påvel
Marcusson var troligen på tåg med Gustav II Adolf mot Pommern år 1629. Namnet
Marcus var ovanligt i bygden. Fadern kan därmed ha varit den Marcus Finne, som
tog upp hemmanet Skaterud i Hova socken år 1601-07.
Spåndalen
blev reducerat år 1684 med motivering, att det var upptaget "på förbudin
ort" och infördes följande år i jordeboken som ett kronohemman.
Mårten
anges i ”Gods
och gårdar”, sid
966 ha varit finne. Han efterträddes enligt samma källa av sonen Håkan, varvid
hemmanet delades på två gårdar. Dessa var kvar i släktens ägo ännu 1942. Av
Mårtens övriga barn vigdes Ingeborg år 1714 med Per Larsson och Olof 1718 med
Ingeborg Arvidsdotter i Hulan. Även det senare var ett stabilt finnhemman.
Stålboda Carl Hindrichsson Finne,
ryttare, hustru Karin Mickelsdtr 1613-37
1610 Olof 1639-41
175 möh Jon,
hustru Ingebor 1642-54
Sven Håkansson, hustru Margareta 1656-63
Bengt, hustru Karin 1659-60
Lars, hustru 1665-
Olof
Larsson, född –61, hustru Ingefri Andersdtr 1693-1740
Södra gården. Foto Rune Johansson 2004.
Carl
Hindrichsson kom från Kavlebron i Finnerödja. Fader var finnen Hindrich
Andersson, som tog upp detta torp från stubben 1597. Själv torde Carl ha gjort
det samma i Stålboda, även om detta aldrig blev bekräftat med stubbarättsbrev.
Kung Karl var troligtvis död, när Carl började röja, och Erik Krabbe hade ännu
inte fått sitt förordnande. Torpet blev infört i jordeboken som en kronotomt år
1617.
Carl
och Karin hade sönerna Påvel i Brännhult och Per kyrkoherde i Horn samt döttrarna
Karin och Elisabeth. Den senare var bosatt i Lilla Abberud i Beatebergs socken.
Carl och Karin flyttade med dottern Karin till Skallebo eller Undevi i Tived år
1637. Här framträdde även barnen Erik och Anna i en mantalslängd år 1653.
Stålboda köptes i likhet med Kavlebron och Lilla Abberud
in från kronan av riksrådet Claes Horn strax efter Gustav II Adolfs död år
1632. Det ser ut som en tanke, att Carl just då bröt upp från det hemman, han
hade tagit upp från stubben och i stället flyttade över till ett av Constantia
Eriksdotters hemman. Carl hade troligtvis begärt att få återvända till
Kavlebron, vars stubbarättsbrev han förvarade, men fått avslag av Horn på
Ryholm (se Kavlebron). Familjens flyttning kan då kanske ses som en proteströrelse.
1608 Olof
Andersson, knekt, fritt 1613-28
160 möh Öde
när knekten ”drog på
tough” 1629-36
Olof 1637-41
Arvid,
knekt, hustru Elin 1642
Knekthustru
Ingrid 1644
Anders
Jordansson, ryttare, hustru Sigrin 1646-48
Anders,
hustru Karin Henriksdtr 1653-67
Töres
Eliasson, korpral 1679-84
Jonas
Svensson, edgångsman 1689
Töres
Andersson, edgångsman, hustru Sisela Nilsdtr 1689-1704
Jonas Bengtsson, kronorättare, hustru Kerstin Bengtsdtr, 1694-1721
. Foto: Rune Johansson 2003. Byggår 1850.
Utsikt över Unden. Rune Johansson 2003.
Svanhult
var första gången redovisad som ”Nybygge” i en tiondelängd år 1610. I jordeboken
stod hemmanet som en kronotomt år 1618.
Lagläsaren
Hans Persson med flera synade torp upptagna på kronoallmänningen år 1642. När
synemännen anlände till Svanhult, fick de veta, att Henrik Frankelin ett par år
före sin död hade betalt Per Finne en summa pengar, för att han skulle odla upp
torpet. Detta visade då, att det fanns fler personer än hertig Karl, som
hjälpte finnar att komma igång med sitt arbete.
Töres Eliasson spred år 1684 ett rykte i bygden, att
Gustaf Stråle inte skulle vara rätt far till Agata Frosts förste son Johan.
Gustaf Stråle hade nämligen varit stationerad i Tyskland när sonen föddes
år 1651. Samma rykte hade även cirkulerat på släktens hemman i Östergötland,
förutom att kyrkoherden Erik Undenius gav näring åt det i församlingen. Båda
parterna stämdes av Gustav Stråle och Agata Frost och kunde inte bevisa sina
påståenden. Töres dömdes att löpa sex gatulopp genom 50 personer samt att böta
59 daler. I brist på medel fick han löpa om samma sex gatulopp ännu en gång.
Kyrkoherden å sin sida bötfälldes att betala 170 daler silvermynt samt att
ersätta Stråles rättegångskostnader med 63 daler silvermynt[141].
Jonas Svensson och Töres Andersson var två av tolv
edgångsmän för Jon Persson i Sannerud 1690. Jon var då anklagad för att ha
varit vållande till sin grannes, Torkel Anderssons, död. Edgångsmännen var
relativt säkra finnättlingar.
Jonas Bengtsson hade flera barn. Av dessa vigdes Maria år
1715 vid mjölnaren Lars Larsson Vufe vid Forsviks kvarn, Anders 1718 vid Annika
Danielsdotter i Ykullen samt Bengt år 1728 vid Elin Andersdotter i Galtebo. I
ett andra gifte vigdes Maria år 1726 med ryttaren Per Sturk. Finninslagen var
här tydliga. Etnisk samhörighet var fortfarande viktig i valet av partner.
1388 Sven 1571-1603
100 möh Harald Månsson, hustru Marit 1598-41
Änkan
Marit 1642
Nils
Jönsson Jakobsköld 1605-1610
Son
Jöns Nilsson Jakobsköld 1610-33
Måns
Månsson, hustru Kerstin 1615-31
Änkan
Kerstin 1637-42
Finnved,
hustru Karin Månsdtr 1628-51
Johan Nilsson Jakobsköld 1633-42
Sten
Haraldsson, hustru Sigrin Isaksdtr 1639-89
Peder
Eriksson Rosensköld 1642-56
Lars,
hustru Kerstin Haraldsdtr 1645-49
Änkan
Kerstin 1651-52
Elin
Krabbe 1656-69
Töres
Finnvedsson, hustru Kerstin 1656-65
Kättil
Töresson, nämndeman, hustru Katarina Nilsdtr Boander 1686-91
Måns
Stensson, hustru Karin Jonsdtr 1688-1711
Isac
Stensson, född -54, hustru Karin Kättilsdtr, hon död -49 1689-1739
Olof
Bengtsson Bank, ryttare, hustru Katarina Boander 1691-
Svanvik
var ett gammalt hemman. Det stod i jordeboken som ett helt skattehemman 1561.
Kung Karl donerade detta till sin sekreterare Nils Jönsson, när denne adlades
1605. Efter Peder Rosenskölds död 1656 delades godset mellan arvingarna, varvid
Svanvik övergick i hans styvmor Elin Krabbes ägo med Torsrud som sätesgård.
Vid reduktionen 1684 överfördes Svanvik till kronan och utnyttjades
därefter i indelningsverket som "hästhemman" under Hans Kunglig
Maj:ts Livregemente[142].
År 1618 brann Svanvik ned i grunden med alla gårdspapper.
Harald Månssons son Sten begärde därför nytt lagfartsbevis vid tinget i Valla
den 2 maj 1642. Han fick detta. Samtidigt fick vi veta, att han hade bröderna
Jon, Måns, Ravel och Sven samt systrarna Marit, Ingeborg, Kerstin, Rangela och
Maria. Av dessa flyttade Måns till Bläckestigen, där han dog år 1653.
När Sten dog år 1689 stämde mågen Arvid Andersson i
Undenebotten, Tived, samt svärdottern Karin Nilsdotter i Hult sin svärmoder
och svågrarna i Svanvik om arv.
Svanvik brukades under 1596-1684 av landbor till ägarna.
Den behöll troligen denna tid sin karaktär som skattefrälse. Vi har ingen
anledning misstänka, att finnar skulle fått insteg i detta släkthemman.
1434 Henrik Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1600-10
165 möh Öde
1600, 1604-10
Påvel 1601-03
Jon, kan ha varit upptaget med frihet från skatt 1611-29
Esbjörn 1613-15
Nils 1612-28
Olof 1630
Per 1631
Knut
Eriksson, född ca 1590, hustru Brita 1639-53
Per, hustru Elin Knutsdtr 1648-58
Lars, hustru Sisela Knutsdtr 1653-63
Nils, hustru Lisbeth 1663-65
Ingegärd Persdtr 1671-72
Jeremias Larsson, hustru Margareta Eriksdtr 1695-1708
Måns Mattsson, hustru Marit Jacobsdtr 1699-1701
Norra
gården. Foto: Rune Johansson 2004.
Sällsendy var ett gammalt hemman, som kung Karl först gav
som förläning till kammarjunkaren
Henrik Frankelin år 1600 och sedan donerade till densamme 1602. Vid reduktionen
1684 inlemmades hemmanet som rote nr 4 i Norra Vadsbo kompani av Kunglig
Skaraborgs regemente.
Ingegärd Persdotter blev ”rådd med barn” av husbonden Gustaf Stråle när hon
tjänade i Fräckestad år 1671.
Jeremias Larssons vigdes år 1695 vid Margareta
Eriksdotter från finnhemmanet Holmgildret. Måns Mattssons och Marit
Jacobsdotters dotter Malin var år 1699 gift med Lars Andersson.
Av namn
och vigdeuppgifter framgår, att finnar flyttat in till Sällsendy, sedan hemmanet
kommit i Henrik Frankelins och Constantia Eriksdotters ägo.
1434 Laris
Finnvedsson 1571
100 möh Per 1600-03
Töres,
skytt 1600-40
Delvis
öde 1603-04
Olof
Olofsson skytt, edgångsman, hustru 1 Rangela Olofsdtr 1613-42
”- 2 Margareta Håkansdtr 1643-63
Nils,
knekt 1618
Sven,
mjölnare 1628
Jon,
mjölnare 1637-42
Gabriel
Larsson, kornett, hustru Karin Töresdtr 1642-63
Erik
skytt, edgångsman, hustru Elin 1647-49
Måns
Töresson, edgångsman 1648-53
Anders
Olofsson, mjölnare, edgångsman, hustru Ingeborg 1648-1706
Bengt
Olofsson, nämndeman, hustru 1653-1719
Bengt
Svensson 1658
Jon
Olofsson, hustru 1669-1706
Jonas
Jönsson, kronorättare, nämndeman 1686-97
Jonas
Bengtsson, nämndeman, hustru Maria Jonsdtr 1699-1717
Sätra bruk. Foto: Rune Johansson 2003. Byggår 1700-tal.
Sätra
stod i jordeboken som ett helt skattehemman år 1566. Vid Älvsborgs lösen år
1571 var detta troligtvis delat på två halvgårdar. Om någon del av Sätra senare
övergick i kronans ägo är okänt, även om kornetter, kronoskyttar och mjölnare
tyder på, att så kan ha varit fallet. Byn undgick dock adligt förmyndarskap,
vilket var en bedrift i Undenäs i mitten av 1600-talet.
Olof Skytts far hade tidigare varit kronoskytt på
Tiveden. Olof hade en svåger Harald i Ösjö. Även denne var kronoskytt. Båda var
edgångsmän för Bengt i Lindberga år 1639.
Måns
Töresson i Greby, Götlunda, fick år 1648 genomföra tolv-mannaed angående vem
som hade skadat hans moder med en kniv. Edgångsmännen var:
Erik Skytt, Måns Töresson och Anders
Olofsson i Sätra, Anders och Lars i Assartorp, Per Persson och Olof Biörsson i
Kleven, Jöns i Skinnarud, Bengt Svensson i Hallerud, Jon Olofsson i Jonsboda,
Nils i Grimserud samt Måns Töresson själv tolfte.[143]
Troliga finnar
i denna edgång var Erik Skytt och mjölnaren Anders Olofsson i Sätra, Anders och
Lars i Assartorp samt Per Persson och Olof Biörsson i Kleven. De båda
sistnämnda gick år 1639 respektive 1653 edgång även i Lindberga och Djäknatorp
tillsammans med andra bedömt säkra finnar. I 1653 års edgång deltog
även mjölnaren Anders Olofsson från Sätra.
Olof
Olofsson Skytt var far till Bengt, men kan även ha haft sönerna Anders samt
Jon. Den senare dömdes år 1669 för att ha mökränkt Sigrid Larsdotter i
Kungsbacken.
Grannsämjan i byn var dålig och Olof Skytt en förhärdad
och råbarkad person. År 1663 lejde han en lönnmördare, Lars Larsson från
Lunnehult i Kåkinds härad, för att skjuta sin granne Gabriel Larsson. Olof
hade från början ersatt Lars med 8 riksdaler, för att genomföra dådet. Allt
blev dock avslöjat, och Olof fick påföljande år även betala med sitt liv.
Jonas Jönsson var systerson till Anders Nilsson,
Folkeberg, Hova.
Finnvigslar för Jons barn i anslutning till sekelskiftet
1700 kan ha varit: Håkan Jonsson år 1698 med Margareta Jönsdotter i Assartorp,
Anders Jonsson år 1699 med Kerstin Bengtsdotter i Trälket, Fägre socken, Jonas
Bengtsson år 1701 med Maria Jonsdotter, Johan Jonsson år 1706 med Kerstin
Andersdotter i Närlunda, Karin Jonsdotter år 1708 med Jonas Jacobsson i
Grönhult samt änklingen Anders Jonsson år 1713 med Sigrin Persdotter i Gullebo.
Tolsjöhult Erik, nämndeman 1621-42
1615 Bengt
Svensson, hustru Ingeborg 1639-65
120 möh Lars 1672
Per
Larsson 1677
Brynte
Håkansson, hustru Ingrid Olofsdtr 1683-89
Johan Stråle, löjtnant 1683-1714
Töres 1689-99
Foto: Okänd. Undenäsbygden nr
15, s 3.
När
Tolsjöhult togs upp vet vi inte. Första gången hemmanet kom till synes var när
åbon Erik nämndes år 1628. Erik bör dock ha varit redovisad på samma boplats
men under namnet ”Tomsjötorp” i en boskapslängd år 1621.
Tolsjötorp skrevs fortfarande som ”Nybygge” år 1645 med Bengt som åbo.
Bengt
Svensson var år 1639 tilltalad för att ha mökränkt tjänstepigan Elin Simonsdotter
på Bocksjöholm.
År 1642
red lagläsaren Hans Persson runt i bygden med ett antal förtroendemän, för att
kontrollera nybyggen i anslutning till Constantia Eriksdotters och Henrik
Frankelins donerade hemman. I Undenäs hade man då kallat in
"twenne åldrige troowerdige Dannemän Nils i
Backenäs och Bengt i Torsjöhult, som så långh wägh för Ålder och Swagheet
skuldh icke förmåtte till Tings komma".[144]
Backenäs
bör vara identiskt med Backen eller Rosenvik i Näs by.
Tolsjöhult
låg relativt nära de till Constantia Eriksdotter donerade Fräckestad och
Hovet. Erik kan då ha fått tillstånd av Constantia att ta upp torpet i
anslutning till sekelskiftet. I jordeboken blev det dock infört först år 1685
och då som 1/4 frälse. Dessförinnan hade Tolsjöhult av ägarna tydligen
ansetts som ett arbetstorp inom frälsets
frihetsmil under Fräckestad.
Per
Larsson vittnade vid tinget i ett mål mellan Agata Frost på Fräckestad och
Brita Larsdotter i Havsmon år 1677. Hans tillvaro i övrigt har blivit oss
förborgad.
Brynte
Håkansson dog i Önsbolet år 1709.
Johan
Stråle fick vid reduktionen år 1683 behålla Tolsjöhult tillsammans med Fräckestad,
Hovet, Igelstad Sörgård och Rågstad med flera i sin livstid.
Vissa åbor i Tolsjöhult kan ha varit
finnar mot bakgrund av Constantia Eriksdotters insats och tidpunkten då torpet
började röjas.
1540 Per 1597-1618
Nils
Jönsson Jakobsköld jämte son och sonson 1605-42
Lars 1618-31
Jon 1627-31
Ravel,
knekt, hustru Karin 1635-51
Knektänkan
Karin 1652-61
Sven
Esbjörnsson, hustru Ingeborg Haraldsdtr 1637-1660
Peder
Rosensköld d. ä., g 2 m Elin Krabbe 1642-69
Torsrud
stod första gången i jordeboken år 1540. Det angavs som ett helt kronohemman
1561 samt som ”Arv och
eget” 1588.
År 1596 stod Torsrud infört i ett donationsbrev till hertig Karls sekreterare
Nils Jönsson.[145] Torsrud
övergick sedan år 1642 i Peder Rosenskölds ägo och omtalades efter dennes död
år 1669 som Fru Elin Krabbes sätesgård.
Ravel deltog i en tolv-mannaed för Harald Smed i Boda år
1635. Anledning till denna var, att en grannfru hade beskyllt Haralds hustru
för trolldom och annan djävulskap. Hustrun nekade och gick efter edgången fri.
Ravel och Ingeborg kan ha varit födda i Svanvik under samma gods.
Finnar
var säkert välkomna till detta hemman. Främst Lars, Per och Ravel kan ha haft
denna bakgrund.
1579 Lars 1602
160 möh Öde 1604-08
Harald,
knekt 1608-13
Lars,
knekt 1615-20
Jordan 1622-31
Håkan,
edgångsman, hustru Ingrid 1637-46
Anders,
hustru Rangella 1647-49
Lars
Persson, hustru Ingrid Månsdtr 1649-65
Måns 1686
Tosterud
var första gången infört i jordeboken år 1579 som ett kyrkotorp.
År 1639
deltog Håkan som edgångsman för Bengt i Lindberga. Flera av edgångsmännen
var finnättlingar. Detta bör då ha gällt
även Håkan.
Den
Jordan som flyttade in till torpet 1622 bör dessförinnan ha varit verksam i
Hovet.
Tosterud
köptes cirka 1640 av Claes Horn från kronan till frälse. Det var infört i
mantalslängd över dennes gårdar i Vadsbo härad år 1649. Åbon hette då Lars.
Uggletorp Olof Ingvaldsson, knekt 1623-24
1605 Bengt Hemmingsson, knekt 1624-24
160
möh Jöns Arvidsson 1628
Nils Haraldsson 1639
Jon
Nilsson 1639
Per Nilsson 1639
Lars Bengtsson, knekt, hustru Marit 1642
Lars Svensson, hustru Anna Olsdtr 1650-65
Bengt Eriksson 1699-1708
Foto:
Rune Johansson 2004.
Uggletorp
stod som frälse i en hjonelagslängd år 1609. Det var då upptaget med
Constantias tillstånd. Påföljande år angavs det som ”Nybygge”. År 1613 blev torpet infört i
jordeboken, där det sedan stod fram till 1623 utan att åbons eller åbornas namn
redovisades.
Lagläsaren
Hans Persson i Vadsbo härad kontrollerade år 1642 tillsammans med ett antal
synemän torp upptagna av Henrik Frankelin och Constantia Eriksdotter på
Tiveden. När de passerade Uggletorp, fick de fick veta, att torpet hade
tagits upp på Hanefjälls ägor några år före Frankelins död. Häradsfogden Jöns
Persson skulle några år senare ha överfört Uggletorp i kronans ägo. Jordeboken
bekräftade detta, bl a genom att två knektar hade tillgång till hemmanet
1624. I denna stod Uggletorp redovisad som en kronotomt år 1620.
När
synemännen stannade till i Uggletorp, fick de se några
"gambla uhrminnes rör sammanlagde som
Åker och Engh wart haffwer".
Tillfrågade
personer berättade då, att när Frankelins skyttar påträffade stenrör[146] eller
odlingsrösen av denna art på skogarna, lät Frankelin omhägna dessa. Avsikten
från hans sida bör då ha varit att ha dessa tillreds för nya nybyggare.
Dessa
stensamlingar eller fornminnen visade samtidigt, att 1600-talets finnar inte
var de första människorna på Tiveden. Men detta är oss bekant. Bygdens fornfynd
i anslutning till sjöar och vattendrag kan vara ända upp till 8 000 år gamla.
Under
1600-talets senare del framträdde en kolarfamilj med namnet Uuf vid Uggletorp.
Tid, läge, namnmönster och ägare tyder på, att torpet bör
vara upptaget av en finne.
1388 Per 1597-1611
100 möh Bengt 1600-05
Måns,
Erlagården 1600-03
Öde,
infört under kronan 1606 1603-14
Sven
Jonsson, ½ öde -23 1606-27
Sven
Olofsson, knekt, öde -23 1612-18
Bengt,
Erlagården, inhys -31 1612-31
Esbjörn, ½ öde -24, öde -27, ½ öde -30 1619-39
Sefual/Seved Erlagården 1619-28
Håkan 1627-29
Anders, knekt (Esbjörns) 1627-29
Sven Andersson, knekt
”- 1627-31
Lars
Torkelsson, knekt ”- 1630-35
Sven
Jordsson, knekt ”- 1630
Måns, inhyses 1622-31
Michel 1635-39
Arvid,
hustru Marit Jönsdtr, Erlagården 1635-65
Anders,
ryttare, hustru Kerstin Olofsdtr 1640-44
Håkan,
hustru Sigrin, hon död ca -52 1647-65
Per,
hustru Kerstin 1653
Nils,
hustru Elisabet 1656-58
Töres
Bengtsson, hustru Kerstin Bengtsdtr 1676-93
Erlagården. Foto: J.
Hammarstrand
Vång
var en gammal by. I jordeboken stod den som ett helt skatte och ett helt ”Arv och eget” 1564. Den senare kallades
vanligen Erlagården. Samma indelning gällde även vid Älvsborgs lösen 1571.
Åborna hette då Jon och Anders.
År 1649
var byns gårdar redovisade i en mantalslängd över Claes Horns gårdar. Åbor på
dessa var Arvid och Håkan, varav förstnämnde bodde på Erlagården. Denna blev
reducerad och förd till kronan år 1684.
Nils
och Per Michelssöner från Bosjön i Tived vigdes i Vång år 1691 med Elin Nilsdotter
respektive Elin Karlsdotter. Bröderna var säkra finnättlingar.
Kung Karl och Claes Horn som ägare samt namnmönstret med
Jon, Per, Lars, Olof, Anders och Michel antyder, att här bör ha funnits fler
finnättlingar än bröderna Michelsson från Bosjön. Samma slutsats följer även av
att knektar och ryttare dominerade byn under en stor del av 1600-talets första
halvsekel.
Yttergärdet Lars Svensson, snickare, hustru Kristina 1650-54
1650 Jacob,
hustru 1663-65
115 möh Töres
Arvidsson -1678
Per Månsson, hustru 1678-1708
Lars
Persson, hustru Elin Andersdtr 1699-1753
Foto: Rune Johansson 2004.
Vid
Valla ting den 18 januari 1686 fick rätten fick veta, att Lars Snickare hade
tagit upp hemmanet för 30 år sedan. Denne hade inte betalt något för torpet
till husbonden Anders Koskull. Efter Lars kom Töres Arvidsson, som hade gjort
2 dagsverken i veckan. När Per Månsson flyttade in på Yttergärdet år 1678, fick
han förutom dagsverken även betala en daler silvermynt årligen.
Yttergärdet
förekom på Felterius karta år 1655. Hemmanet kan dock ha varit upptaget före
1650, och Lars Snickare återupptagit en tidigare påbörjad röjning. Lars bör ha
fått sitt tillstånd av Anders Koskull, sedan denne pantat till sig
Bocksjöholm av Constantia Eriksdotter år 1641. Koskull kan ha funnit snickaren
Lars i sitt finska regemente.
I samband med en tvist år 1654 mellan
Constantia Frost och Elisabet Frankelin på Igelstad/Fräckestad å ena sidan
samt Henrik Koskull på Bocksjöholm å den andra angående säteriet
Bocksjöholms fiskerätt framträdde åborna Lars Svensson och hustru Kristina i
Yttergärdet.
Yttergärdet
blev reducerat och i jordeboken första gången synligt som 1/8 kronotorp år
1684.
Hemmanets
finnkaraktär framgår, förutom av ägare, namnmönster och yrke, av följande
vigslar: Ingeborg Persdotter år 1695 med Hindrich Jonsson i Glättenäs, Per
Persson år 1697 med Malin Jonsdotter i Glättenäs, Lars Persson år 1699 med Elin
Andersdotter i Stora Mosstorp, Margareta Larsdotter, född 1700, med Per
Bengtsson i Tivedstorp, Lars Larsson år 1736 med Maria Johansdotter i
Djäknasundet, samt Per Larsson år 1740 med Elin Bengtsdotter i Lindhult.
1397 Sigrid
Gustavsdtr Tre Rosor 1579-86
125 möh Britta
Posse, g m Bengt Gabrielsson Oxenstierna 1587-91
Son Gabriel Bengtsson Oxenstierna 1609-
Anders
Larsson 1611-30
Sigge
Svensson, hustru Hilla Gyllengren 1620-36
Bengt
Krabbe, avelsgård 1620
Son
Gustav Krabbe 1649-
Lars,
nämndeman, hustru Anna Biörsdtr, Anna född ca 1590 1635-65
Son
Per Larsson 1653
Christoffer
Gyllengrip, sätesgård 1670-95
Åna var
ett gammalt hemman, vilket år 1561 omfattade ett helt mantal. Under 1620-talet
användes Åna som avels- eller ladugård under Magderud.
Sigge Svensson och Hilla Gyllegren var föräldrar till
Augustinus Siggesson, som cirka 1650 vigdes vid Christian Frosts och Elisabet
Frankelins dotter Constantia.
Christoffer
Gyllengrip var måg till Gustav Krabbe. När sonen Gabriel övertog hemmanet
efter faderns död år 1695, lydde Torsrud, Ryggerna, Viken, Börjestorp och en
del av Kashult under Åna som sätesgård.
I egenskap av gammalt frälse
drabbades Åna inte av reduktionen 1684/85.
Erik Krabbe var under 1620-30-talen enligt kunglig
fullmakt aktiv med att slussa in finnar i bygden. Brodern Bengt i Åna kan ha
fått del av denna invandring.
1571 Lars 1600-03
185 möh Henrik
Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1602-10
Carl Frankelin, g m Elisabeth Polana 1610-34
Anders 1612-20
Algut 1625
Elisabet
Frankelin, g m Christian Frost 1634-55
Bengt 1628-39
Erik,
hustru Karin 1639-42
Jacob,
hustru Karin 1645-47
Lars
Bengtsson, hustru Marit 1647-49
Torkel,
hustru Kerstin 1649-63
Måns
Håkansson, hustru Anna 1660-65
Agata
Frost 1655-1707
Foto från kort: Ingemar
Wikenros. Revs i början av 1900-talet.
Önsbolet
stod första gången i jordeboken år 1600 som ett kronotorp. Torpet var beläget
över marina gränsen på samma ås som Lövåsen och Galtebolet/Höghult. Det
donerades till Henrik Frankelin år 1602 och övergick sedan via änkan Constantia
och dottern Elisabet till den senares dotter Agata Frost. Agata fick vid
reduktionen år 1683 behålla Önsbolet och Lövåsen i sin livstid.
Enligt Binnebergs härads dombok hade Erik slagit Wäbiörn
i Djäknatorp år 1639.
Torkel blev enligt Hova dombok år 1657 anklagad för att
vara barnafader till sin piga Gullborgs oäkta barn. Han hade samma år skickat
hem Gullborg till hennes mor, som var bosatt i Kärret, Hova. Målet överlämnades
från Hova för att avgöras vid Valla tingslag. Vad som sedan hände är okänt.
Torkel var ett relativt ovanligt namn i bygden. I
Finnerödja och Amnehärad förekom Torkel cirka 1609 respektive 1624 vid
nybyggen med misstänkt finnanknytning. I Undenäs/Tived fanns namnet i Näs
1618-30, Vång 1620, Närlunda 1630, Önsbolet 1653 samt Sannerud år 1689. I
Sannerud angavs åbon heta Torkel Andersson. Denne Torkel kan då ha flyttat in
från Önsbolet, där företrädaren Anders kan ha varit fadern. Båda hemmanen
disponerades av ättlingar till Constantia Eriksdotter.
Ägare,
tid, läge och namnmönster antyder att finnar varit verksamma i Önsbolet.
1388 Änkan 1588
125 möh Arvid 1597-1609
Måns 1601-03
Henrik
Frankelin, g m Constantia Eriksdtr 1602-10
Öde 1604-08, 1610
Hans,
landbofogde vid Bocksjö 1610-30
Håkan Hansson 1621
Karin, ”Frankelins frilla” 1627
Carl Frankelin, g m Elisabeth Polana 1628-35
Elisabeth
Frankelin, g m Christian Frost 1635-55
Per,
hustru Elin Larsdtr, Elin död ca 1650 1639-60
Olof Isaksson, hustru Elin Olofsdtr 1642-60
Nils
Holm, g m Elisabeth Frost, säteri 1661 1660-79
Erik Koskull 1679-1705
Anders Persson 1682
Per Månsson, hustru 1699-1706
Överby
stod i jordeboken som ett prästhemman år 1540. Det blev av kung Karl donerat
till Henrik Frankelin och Constantia Eriksdotter år 1602. Karin redovisades i
en boskapslängd år 1627 som sonen Carl Frankelins frilla. Hon kan ha varit
dotter till Hans.
Åbornas
namn vid Överby ligger högt i det finska namnmönstret. Därutöver antyder
ägarlängden att finnar var välkomna som brukare av hemmanet.