Lyrestad
Lyrestad kyrka. Peringskölds Monumenta Sueo. Gothorum,
1671. Kungliga biblioteket.
Foto: Lena Gribing 2004.
1540 Anund 1581-87
75 möh Henning 1583
Olof 1588-89
Lars 1601-14
Halvt
öde 1604-13
Anders 1613-20
Ambjörn
Larsson, hustru Kerstin 1621-42
Påvel
Andersson, nyskriven knekt 1627
Lars
Ambjörnsson, hustru Ingiel Andersdtr 1640-92
Anders
Ambjörnsson, änk, g m änk Ingrid Jonsdtr 1656-58
Anders
Ambjörnsson 1682-87
Backa
var en gammal by med två gårdar. En av dessa stod öde efter de svåra åren vid
inledningen till 1600-talet. Byn undgick dock frälsets uppköp av börds- och
skatterätt.
Anders Ambjörnsson var trolig son till Ambjörn Anstensson
i Böckersboda. Han flyttade in till Backa cirka 1656. Som änkling vigdes han år
1658 med änkan Ingrid Jonsdotter i Boåsen. Han var därefter bosatt på Boåsen
fram till 1682, då han återvände till Backa.
Per Michelsson i Intakan i Fredsbergs socken stämde år
1698 sina svågrar Ambjörn Larsson i Haddeboda, Björkäng, samt Olof Larsson i
Rud å sin hustru Ingeborg Larsdotters vägnar för att få inbörda ¼ i Backa. Svärfadern
Lars Ambjörnsson hade ägt gården, som sedan gått i arv till dennes två söner
och tre döttrar. Per Michelsson hade förut löst två systerlotter i gården av
sina svågrar Lars Jönsson i Söråsen, Fredsberg, och Nils Jonsson i Backa. Nu
fick han tingsrättens tillstånd att inbörda sin begärda ¼ i gården. Olof
Larsson i Rud hade tidigare löst sin mor Ingiel Andersdotter och ägde den andra
¼.
Påvel, Lars, Olof, Michel och Per var vanliga finska
namn. Hemmanet kan under ödesåren ha övergått till finska brukare.
Blomster- Nils Andersson, död -37, hustru Ingärd
Larsdtr, död -53 1624-53
hult Lars Nilsson,
död -50, hustru Ingrid Eriksdtr 1634-50
1615 Jon
Nilsson, död -79, hustru Estrid Segolsdtr, död -81 1639-81
75 möh Lars
Jonsson, f -57, död -03 1657-1703
Olof
Persson, hustru Karin Jonsdtr, död -71 1669-71
Erik,
hustru 1679-93
Foto:
Rune Johansson 2004.
Blomsterhult
togs upp på Bröten relativt nära sockengränsen mellan Lyrestad och Amnehärad.
Enligt domboken begärde Nils Andersson år 1625 ”laga syn på det hemman han tagit upp och bebyggt”. Nils kan då ha flyttat in från Slättevalla där en
Nils Andersson var bosatt åren 1607-24. Dessa år kan Nils då ha nyttjat för att röja och
bygga upp hemmanet.
Året 1607 låg i
anslutning till de år då pesten rasade i bygden och bara liemannen hade god
skörd. Slättevalla fick detta år nya brukare på samtliga fyra gårdar. Ingen
Anders fanns i byn i föregående led, vilket kan innebära, att Nils var
invandrare.
Samma tid som
Blomsterhult fick laga syn, togs även Tattertorp, Lövåsen, Torkelsvik,
Otterbäcken, Lillhult, Näset, Kleven och Mobäcken upp på Bröten. Flertalet av
dessa togs upp av finska invandrare. Samma förhållande kan då gälla även för
Blomsterhult. De namn som förekom vid detta hemman har alla höga lägen i det
finska namnmönstret. Nils var diminutiv av Nikolaus, vilket var ett väl
frekventerat namn i Östeuropa under medeltid.
Kung Karls ande
svävade starkt över Bröten. Den kronofogde (se Näset), som lämnat Nils
tillstånd att ta upp hemmanet kände detta. Så gjorde även tingsrätten, som
denna tid leddes av kung Karls troman, Bo Ribbing till Säby. Finnar var då
välkomna.
Sonen
Lars vigdes vid Ingrid Eriksdotter från gästgivarhemmanet Torved och sonen Jon
vid Estrid Segolsdotter från Lilla Grönehög år 1639. Båda dessa hemman kan vara
upptagna av finska invandrare.
Blomsterhult
blev infört i jordeboken som ¼ skattehemman år 1634. Skatterätten donerades
till Conrad Falkenberg 1650, men återfördes till kronan vid 1680-talets
reduktion. I indelningsverket blev hemmanet tilldelat kompanichefen för Norra
Vadsbo kompani vid Kunglig Skaraborgs regemente.
1593 Per 1606
100 möh Jon
Håkansson, knekt, hustru Elin Siggesdtr 1611-42
Bengt
Jonsson, knekt Nunnestad 1632-41
Nils
Svensson, hustru,Marit Jonsdtr 1641-42
Töres
Nilsson, hustru Ingrid Jonsdtr 1646-57
Måns
Andersson, knekt, hustru Kerstin Jonsdtr 1649-90 Anders Ambiörsson, hustru Ingrid Jonsdtr 1658-82
Erik
Månsson, hustru Kerstin Månsdtr 1669-95
Foto: Rune Johansson 2004.
Boåsen
var ett skattetorp upptaget under ett tidigt invandringsskede på allmänningen
Bröten. År 1683 visade Erik Månsson vid tinget upp hertig Karls stubbarättsbrev
på hemmanet, vilket var utgivet 1597. Samma år erhöll även finnarna Ravel i
Barrud, Per Persson Eriksbacken, Hindrich Andersson Kavlebron och Anders
Olofsson i Kvarntorp samt troligen även Jöns i Humletorp sina brev av hertigen
på Örebro slott. Det kan ha varit en gemensam förrättning.
Nils Svensson vigdes år 1641. Han hade en broder Per, som
var bosatt på finnbygget Kleven. Erik Månsson, som kom från Kullen, Hova, hade
troligtvis samma etniska bakgrund.
Änklingen Anders Ambiörsson från Böckersboda/Backa gifte
sig år 1658 med änkan Ingrid Jonsdotter i Boåsen. År 1667 anklagades han för
hor med sin styvdotter. Anders nekade och friade sig vid tinget den 25 oktober
samma år med följande edgångsmän:
Olof Jonsson och Erik Jonsson i Siggarud,
Lars Bengtsson, Måns Bengtsson, Lars Clemetsson och Håkan Larsson i Råglanda,
Sven Andersson i Anderstorp, Erik Torstensson och Erik Andersson i Böckersboda
samt Olof Håkansson i Ödetorpet.
Av
edgångsmännen bar åtminstone bröderna Jonsson från Siggarud och Lars Clemetsson
på finska gener. För övriga personer är bakgrunden mer tveksam. Anders hade
kanske i detta fall lyckats förena svenska och finska vittnen.
Tid,
plats, stubbarättsbrev och edgångsmän visar att Boåsen var upptaget av en finne
och fortsatt brukat av finnättlingar.
I
indelningsverket blev Boåsen tilldelad sergeanten vid Norra Vadsbo kompani i
Kungl. Skaraborgs regemente.
Böckers- Per
Segolsson, ryttare 1601-07
boda Jon Bark, hustru Anna 1604-53
1540 Olof, skräddare, hustru 1601-55
80 möh Svenning, hustru 1606
Mattis Larsson, hustru 1611-58
Per Larsson, hustru Ingeborg Carlsdtr 1624-49
Erik, skräddare 1616-18
Hans 1617-39
Ambiörn Anstensson, hustru Anna Börgesdtr 1627-52
Arvid Svenningsson, fiskare, hustru Anna
Hansdtr 1636-70
Måns Larsson, hustru Marit 1642-52
Anders Ambjörnsson 1652-55
Bryngel Larsson, frälserättare, hustru
Ingrid Persdtr 1673-1705
Foto:
Domarring. Författaren 1997.
Enligt
Peringskölds Monumenta i KB innehöll domarringen år 1671 25 stenar.
Böckersboda var en gammal by med tre hela skatte- och ett
helt kyrkohemman. Två domarringar ger därutöver platsen prägel som gammal
centralort. Byn delades i Östra Böckersboda med en Nol- och en Sörgård samt
Västra Böckersboda med Västergården och Kronogården.
Kyrkohemmanet överfördes i kronans ägo 1616 och köptes
därefter av Conrad Falkenberg till frälse 1642. Skattegårdarna donerades
till Knut Posse 1653, men reducerades och återfördes till kronan 1682.
Per Segolsson var född i Bråta, Hova. Han flyttade
1608-14 via Råglanda, Lyrestad, tillbaka till Bråta där han dog 1620. Per
ersattes i Böckersboda år 1606 av en Svenning, som snabbt kan ha blivit ”slagen” på
fälten nere i Europa.
Arvid Svenningsson var i yngre år och minst från 1636
fiskare åt Marieholm. Detta år dömdes han, tillsammans med ett par legodrängar
vid Marieholm, att fria sig med sex-mannaed från misstanken, att vara skyldig
till ”dejan
Ingris hastiga fall och ömkliga död”. Arvids edgång stöddes av edgångsmännen:
Olof Skräddare, Ambjörn Anstensson och Per
Larsson samtliga från Böckersboda samt
Hans
i Lövåsen och Olof Andersson.
Tre av
edgångsmännen kom från byn. Lövåsen var upptaget på Bröten år 1609.
År 1645
krävde Arvid Svenningsson arv efter sina föräldrar, som styvfadern och skräddaren
Olof dessförinnan hade disponerat. När Arvids mor dött, hade styvfadern gift om
sig med Algut Olofssons mor. Algut var dock gift i Horsklippan redan år 1629,
vilket visar att Arvid troligtvis var för sent ute med sin arvsansökan.
Karin Chrismansdotter var född i Horsklippan, men
flyttade som gift till Lilla Årås i Amnehärad. När mannen kort tid därefter
dog, gifte hon om sig med Olof Mattisson i Böckersboda. Denne flyttade därvid
över till Lilla Årås.
Bryngel Larsson
var gift med Per och Ingeborgs dotter Ingrid. Han tjänstgjorde som frälsefogde
åt Gustaf Posse, vilken köpte in skatterätten till flera gårdar i Böckersboda
under 1670-talet.
I indelningsverket 1685 fick byarna svara för rotarna 96
och 97 i Norra Vadsbo kompani av Kungl. Skaraborgs regemente
Namnmönstret med Lars, Mattis, Olof, Hans, Per och Anders
samt yrken som soldat, skräddare och fiskare antyder, att vissa personer i
Böckersboda kan ha haft finsk anknytning. Närmare än så kommer vi inte.
Fagerhult Olof Månsson 1622-48
1615 Elin,
död 1630
60 möh Kristin
Olofsdtr gift med Måns Eriksson, Hassle 1648
Nils
Kagg, överste, köpt frälse 1650
Öde 1650-55
Hustru
Kerstin Töresdtr 1651
Conrad
Falkenberg, köpt skattefrälse 1651
Per
Carlsson, Hassle, gm änkan Britta Carlsdtr 1664-1723
Nils
Olofsson 1666-91
Ingvall
Nilsson, soldat 1673
Olof Månsson stod i mantalslängd för Fagerhult 1622.
Hemmanet blev skattlagt 1632. Två år senare stod det i jordeboken för ¼, vilket
visar att odlingen då var långt framskriden. Redovisningen av nybyggen på
Bröten är otillförlitlig, men Fagerhult bör ha tagits upp ungefär vid samma
tid som Näset och Blomsterhult.
Olofs
mor Elin dog 1630. Tid och namn antyder att Olof och hans föräldrar kan ha varit
invandrande finnar.
År 1651
sålde hustru Kerstin Töresdotter i Kristinehamn hemmanet med börds- och
skatterätt för sin och sina medarvingars räkning till Conrad Falkenberg. Hon
kan ha varit änka efter Olof Månsson. Fortsättningsvis har utvecklingen varit
svår att följa, men Falkenbergarna utnyttjade enligt domboken Fagerhult för
soldater och ängvaktare.
I indelningsverket svarade Fagerhult för rote nr 141 i
Norra Vadsbo kompani av Kungl. Skaraborgs regemente.
Grönehög Anders Mattesson 1585-1631
1585 Segol
Bengtsson, hustru Elin Nilsdtr 1621-23
85 möh Nils
Månsson 1621-23
Olof
Larsson, nämndeman, hustru 1 Elin Segolsdtr 1627-59
”- 2 Elin Persdtr -68
Måg
Lars Chrismansson, hustru Gunilla Olofsdtr 1647-91
Dito
måg Hans Andersson, hustru Brita Olofsdtr 1652-69
Johan
Andersson, hustru Kerstin Hansdtr 1682-98
Anders i Grönehögen, optt Anno 85 Aff Ödemark, haffwer Rueh fast, haffwer godh Mark, och leg:t til Åker och Eng, haffwer Engh till 7 Sommarlas. Haffwer bygd 3 Huus, skog och utrymme noch[166]
Anders
Mattesson tog upp sitt svedjehemman på Bröten, men sålde det till Nils
Månsson i Fröåkra år 1621. Två år senare ångrade han sig och fick då tillstånd
att återlösa hemmanet av Segol Bengtsson, som köpt detta av Nils och från 1616
dessutom varit sysselsatt med att röja och odla upp hemmanet Lilla Grönehög.
Johan Andersson var i likhet med Olof Larsson nämndeman
för Lyrestad. Nämndemännen från Grönehög bör ha varit hemmastadda i finska
språket. Detta var nästan en förutsättning för tingsrättens kommunikationen
med finnarna på Bröten.
Grönehög togs upp under en period med stark invandring.
Anders Mattesson var trolig finne. Han hade sonen Håkan, vilken som gift
bosatte sig i Håtorp.
År 1650 blev Grönehög donerat till Falkenberg på Börstorp
men reducerades 1687. Det tillfördes då som augment rusthåll 21 i Norra Vadsbo
kompani av Livregementet[167].
Grönehög Segol Bengtsson, hustru Elin Nilsdtr 1616-35
Lilla Nils Jonsson, hustru Angund Segolsdtr 1633-45
1616 Änkan
Angund 1646-69
85 möh Lars
Månsson, hustru Margitta Nilsdtr 1666-
Nils
Månsson, hustru Anna Nilsdtr 1665-97
Foto: Rune Johansson 2004.
Namnet
Lilla Grönehög förekom första gången 1629. Torpet upptogs i likhet med Stora Grönehög i ödemark på allmänningen
Bröten och skattlades 1632.
Namnet Segol var ovanligt liksom Angund och Estrid, vilka
var Segols döttrar. Namnet Segol förekom denna tid även i Bråta, Hova liksom i
ortnamnet Segolstorp, Älgarås. Namnet anges av Roland Otterbjörk i ”Svenska förnamn” vara en talspråksform för
Sigurd. Röjningen av Grönehög hade finsk karaktär. Ett liknande finskt namn
var Sigfrid.
Änkan Angund vigdes efter 23 års änkestånd vid änklingen
Tohl Andersson i Rogstorp. Under tiden hade hon med hjälp av döttrar, drängar
och sedan mågar skött det lilla hemmanet.
Lilla Grönehög blev donerat till Conrad Falkenberg 1650,
men reducerat 1687 och då tillfört Norra Vadsbo kompani i Livregementet som
sergeantsboställe[168].
Guntorp Gunnar,
hustru 1606-40
1471 Töres Nilsson, hustru Ingrid 1619-52
75 möh Hans Bengtsson 1620-27
Nils Månsson 1627-39
Mats Persson knekt 1628
Jon
Gunnarsson, hustru Torund Larsdtr 1637-52
Nils
Nilsson, hustru Marit 1642-49
Jacob,
hustru 1659-83
Gustav
Clemetsson 1685-94
Nils
Nilsson, hustru Brita Clemetsdtr 1688
Guntorp
bestod redan 1559 av två hela skatte- och ett helt frälsehemman. Något ödesmål,
som bidragit till finsk bosättning i byn, har ej konstaterats.
Säkra
finska inslag byns historia var dock Gustav Clemetsson och dennes halvsyster
Brita, vilka var barn till finnen Clemet från Clemetstorp i Amnehärad. Till
dessa kan troligtvis även läggas knekten Mats Persson samt den Jacob, som var
bosatt i Guntorp 1659-83. Den senare kan möjligtvis ha varit anledning till,
att finnen Clemets barn sökte sig till byn.
I
indelningsverket svarade Guntorp för rote nr 100 i Norra Vadsbo kompani av
Kungl. Skaraborgs regemente.
1540 Chrisman
Larsson, hustru Elin Bengtsdtr 1606-28
75 möh Torsten
Andersson, hustru 1 Elin Larsdtr 1606-28
”- 2 Ingebor Jordansdtr 1629-46
Algut
Olofsson, hustru 1 Elin Bengtsdtr 1629-64
”- 2 Gunella 1665
Lars
Chrismansson, hustru Gunella 1642-54
Töres Chrismansson, hustru/änka Karin Olofsdtr 1649-64
Torsten
Persson, änka/hustru Karin Olofsdtr 1665-94
Chrisman
Nilsson, hustru/änka Appolonia 1668-80
Sven
Larsson, hustru Appolonia 1681-1710
Foto: Rune Johansson 2004.
Byggår 1860-talet.
Horsklippan var ett gammalt skattehemman.
Chrisman
Larsson hade flera barn. Av dessa vigdes Kirstin år 1629 med Per Olofsson i
Anderstorp, Ingrid 1633 med Tohl Bengtsson i Fröåkra, Kerstin 1637 med Nils
Larsson i Delebäckstorp, Hova, Karin 1642 med Jöns Biörsson, Lilla Årås, Amnehärad,
och som änka år 1645 med Olof Mattisson i Böckersboda samt Sigrid år 1649 med
Töres Eriksson i Torved i dennes tredje gifte. Av Chrismans söner vigdes Lars
år 1647 med Gunilla Olofsdotter i Grönehög samt Töres 1649 med Karin Olofsdotter
från Hällsås. När Töres dog 1662 gifte änkan om sig år 1669 med drängen Torsten
Persson.
Vid Chrisman Larssons död 1628 gifte änkan Elin om sig
med Algut Olofsson, vars föräldrar var skräddaren Olof och dennes hustru i
Bökersboda. Algut var nämndeman 1641-48.
En ny Chrisman med efternamnet Nilsson framträdde cirka
1668 i Horsklippan. Han kom från Delebäckstorp och fick lagfart på del i
hemmanet 1669. Vid Chrismans död vigdes änkan Appolonia med änkemannen Sven
Larsson från Amnehärad. Sven köpte år 1691 ytterligar två systerdelar från Per
Nilsson i Delebäckstorp respektive Töres Eriksson i Torved. Sven och Appolonia kom därmed att äga en halv gård
i byn.
År 1650 hade Conrad Falkenberg och Knut Posse köpt var
sin gård i byn till frälse. Dessa blev dock reducerade och återförda i kronans
ägo 1687. I indelningsverket fick byn svara för rote 99 i Norra Vadsbo kompani
av Kungl. Skaraborgs regemente.
Finninslaget i Horsklippan är svårtolkat. Namnen Lars,
Olof, Per och Anders ligger dock högt i den finska namnlistan. Även Chrisman,
Algut, Arvid och Torsten har vi tidigare mött som finnar. Namnet Appolonia
förekom i bygden enbart vid Horsklippan. I Värmlands finnskogar förekom det
snarlika Abbelona dock relativt ofta[169].
Av berörda orter har troligtvis Lilla Årås, Böckersboda, Grönehög, Hällsås och
Torved tidvis varit bebodda av finnar eller finnättlingar. Därmed får vi låta
oss nöja.
Hovmans- Lars, nybyggare, kronohemman, en utjord 1585-1603
torp Olof, hustru 1606-09
1585 Lars,
knekt 1611-12
90 möh Sven 1617-20
Erik
Svensson, knekt 1621-22
Olof,
knekt 1624
Anders
Siggesson, knekt 1627-30
Christopher Eriksson knekt 1627-29
Måns 1627-31
Anders,
hustru Brita 1639-42
Lars,
hustru Karin 1647-48
Sven
Olofsson, hustru NN Månsdtr 1652-81
Olof
Hansson Sjöbom, förare 1683-86
Foto: Rune Johansson 2004.
Lars i Hoffmanstorp optt 85 och Ähr lenge
bisittidt, haffwer Åker till 6 skepp, Eng till 9 sommarlas, haffwer utrymme
nock[170]
Anders Siggesson redovisades som korpral med Ambiörns i Fröåkra fritt år 1630. I indelningsverket blev Hovmanstorp utnyttjat som pipareboställe i Norra Vadsbo kompani i Kunglig Skaraborgs regemente.
Lars kan ha varit finne, liksom
flera av de personer, som senare i egenskap av knektar tog del i uppodlingen
av hemmanet. Dokumenten ger inget svar på denna fråga.
Hällsås Anders
Svensson, frälse 1582-1607
1463 Hemming Larsson, hustru Ingrid 1601-24
70 möh Lindar Folkesson, knekt, edgångsman 1621-32
Christoffer Olofsson, hustru 1 Kirstin 1620-37
”-
2 Sigrid Elufsdtr 1638-51
Per Ambiörsson, edgångsman, hustru Elin
Eriksdtr 1627-43
Nils Mattsson, knekt 1627
Olof Hemmingsson, hustru Sigrid Olofsdtr 1628-30
Tohl Andersson, edgångsman, hustru änkan
Ingeborg Persdtr 1630-32
Carl Hemmingsson, hustru Ingeborg Andersdtr 1635-67
Måns Olofsson, hustru Elin 1639-52
Måns Hemmingsson, hustru Gunnur Andersdtr 1640-72
Hällsås var en gammal by, vilken i jordeboken år 1559
omfattade två hela skatte- och två hela frälsehemman. Från 1635 stod byns
skattehemman som frälse under Falkenberg och Börstorp. År 1639 köptes de båda
skattehemmanens bördsrätt som ärftligt frälse av Carl Bonde, men ”försvarades” från
samma år av mågen Conrad Falkenberg under Börstorp. Carl Bonde hade tjänat
hertig Karl som kammarpojke och var ägare till Laihela friherrskap i Finland.
År 1638 hade Bonde köpt av finnar upptagna Paradisgårdarna i Finnerödja, till
frälse.
Gustaf Leijonhufvud (1597-1658) var ägare till båda
frälsegårdarna i Hällsås efter fadern
Erik Leijonhufvud (1551-1616). Hemmanet Nolgården ärvdes av Gustafs dotter
Margareta Leijonhufvud, död 1645. Hon var gift med riksrådet och
fältmarskalken mm Henrik Henriksson Horn af Kanckas. Han blev år 1645 överste
för ett finskt regemente till häst och år 1657 chef över finska armén. I ett
andra äktenskap var han gift med Kerstin Bååt och i sitt tredje och sista
äktenskap åren 1661-70 med Emerentia Ribbing på Stora Årås i Södra Råda.
Margaretas
äldre syster Ebba, död 1651, ärvde Sörgården. Hon var gift med riksrådet mm
Christer Bonde, son till Carl Bonde[171].
Ätterna Bondes och af Kanckas höga ställning och anknytning till hertig Karl i
kombination med deras finska arv, bör starkt ha påverkat invandringen av
finnar inte bara till Hällsås, Bröten och Lyrestad utan till hela bygden.
Hemming framträdde år 1601 på Anders Svenssons
frälsehemman och alternerade några år med denne på hemmanet. Han anlände
därmed till byn under de svåra åren i bygden. Namnet hade han gemensamt med den
förste biskopen i Åbo stift.
Lindar
blev år 1622 dömd för lönskaläge med pigan Ingrid Jönsdotter i Hällsås. Vi
skall fortsatt följa denne Lindar på hans väg från Hällsås via Sjötorp i
Lyrestad samt Lövåsen och Dumpen till Agnsundet i Amnehärad. Fortsättningen
skall visa, att han troligtvis var finne.
Finnsonen
och skytten Hindrich Tomasson i Kleven fick år 1632 fria sig med tolv-mannaed
vid tinget, då han var instämd för tjuvskytte av älg. Bland edgångsmännen fanns
bl a Lindar Folkesson, Per Ambiörsson och Tohl Andersson i Hällsås.
Per
Ambiörsson med hustru Elin sålde halva Västergården till Falkenberg år 1643 för
90 daler.
Christoffer Olofsson var ägare till ett av byns
skattehemman. År 1650 sålde han sin börds- och skattemannarätt i detta till
Falkenberg och lämnade fädernegården. Fem år senare berättade domboken, att
Christoffers gård hade varit brukad av Börstorps bönder i fyra års tid. Det
andra skattehemmanet i byn hade då legat öde i sex år. Därmed avsågs Södergården,
vilken Falkenberg köpte av Måns Olofsson
och dennes syskon år 1652. När fogden Olof Elofsson avlidit år 1667, fick Måns
tingsrättens attest på, att fogden för åsatta skulder hade tagit ifrån Måns
all hans egendom i löst och fast. Måns egendom övergick då i Falkenbergs ägo.
Förhållandet
mellan Falkenberg och bönderna i Hällsås kan inte ha varit det bästa.
Beteckningen bondeplågare för Falkenberg hade säkert sin anledning.
I indelningsverket fick Hällsås bl a svara för rote nr
137 i Norra Vadsbo kompani av Kunglig Skaraborgs regemente.
Järpängen Per Nilsson, hustru Karin 1627-40
1625 Nils
Kättilsson, knekt, hustru Karin 1641-74
100 möh Per
Nilsson, f ca 1640, hustru Sigrid 1660-1700
Mattias
Olsson, knekt, hustru NN Svensdtr 1673-99
Per Persson 1696
Lars Mattsson 1696-1705
Foto: Rune Johansson 2004.
Järpängen togs upp i ödemark på
Bröten. Det infördes i jordeboken som 1/8 skattehemman år 1635 mot bakgrund av
följande domslut:
"Efter välbördig Erik Krabbes, förende
Jägmästare, efter Konungslig medgiven fullmakt har Per Nilsson ett torpställe
Järpängen efter åtta års föregången frihet byggt och uppodlat av stuppemark
och stor skog, till fullnat skattlagt och ingen till hinder eller menföre,
begär som alla gjorde sådane nybyggen få disponera för skattemannarätt, som
honom efter wäl:te fullmakts Innehåll av Erik Krabbe utlovat och
beviljat, vilken har behållen hög kraft och styrka, varför honom blev av
tingsrätten dömt och tillsagt som de andre nybyggen laga fångstbrev medgiven
skattebörd, varför det lagbjudet och lagståndet frihimblades till Per
Nilsson."[172]
Nils
Kättilsson kom från Råglanda i Lyrestad och vigdes vid hustru Karin i Järpängen
år 1641. Karin bör ha varit änka efter Per. Nils far Kättil tillträdde
Östergården i Råglanda år 1613.
Mattias Olssons svärföräldrar var Sven och Karin
Torstensdotter i Väggetorp. Karin kom från Bråta i Hova, vilket medförde
arvsrätt för Mattias och hans hustru i en halv gård i denna by.
Såväl Nils som Mattias tjänstgjorde tidvis som knektar.
Flertalet personer i detta svedjehemman på Bröten bör ha varit finnar.
1615 Anders 1627-39
70 möh Måns
Olsson Rud, knekt 1627-28
Erik
Karlsson Skytt 1631
Hindrich
Thomasson, skytt, tolv-mannaed 1633-38
Lars
Karlsson Skytt, hustru Ingeborg 1637-48
Per
Svensson, hustru Anna 1649-52
Töres,
hustru 1659-96
Foto: Rune Johansson 2004.
Kleven togs upp på allmänningen
Bröten och förekom första gången i jordeboken år 1621 som en tomt och 1623 som
Conrad Falkenbergs frälse. När torpet fördes in under Falkenberg och Börstorp
försvann redovisningen av de personer som bodde på hemmanet.
Olof i "Klefwerud" blev dock synlig i Hova
dombok 1624, sedan han tillsammans med Per Persson i Pjungserud blivit
bestulen på engelska kjortlar, handskar, silverbälten och silverkedjor av den
förrymde knekten och stortjuven Svenning från Rogstorp. Svenning hade även
stulit i Lyrestads kyrka. Han ansågs oförbätterlig och dömdes från livet..
Den 21 november 1631 framträdde för rätten skogvaktaren
och skytten Erik Karlsson i Kleven. Han anklagade en tingsförd dråpare, Erik
Eriksson, för att denne hade slagit honom helt fördärvad, slagit ihjäl hans
gamla svärmor Kerstin Hansdotter samt rånat en knektänka, som bodde i en
"stuppestufua" kallad Linkekstorp på Bröten.
Dråparen
dömdes livet förverkat och angavs i domboken år 1632
"Justificerat blefuen och Qwarteradt
på stegel Sådane androm till en good Warnagel".
Erik
Eriksson hade även en broder Hindrich, som medverkat i misshandeln. Denne
var en förrymd knekt, som två år senare greps vid Säters kungsgård. Han dömdes
till samma straff som brodern och blev därefter
"justifierad vid Hova bro där hans
kropp sattes på stegel och hjul androm slikom till varnagel". [173]
Vid
detta tillfälle framgick, att bröderna var födda i Valletorp, Askersund. Ett
område, som 20 år senare, skulle visa sig vara grogrund för det av finnar iscensatta
Morgonstjärneupproret.
Erik
Skytt dömdes själv samma år (1631) att böta tre oxar för ett skjutet rådjur och
tre par oxar för en älg. Straffsatserna var hårda. Han försvann därefter från
hemmanet.
Hindrich Thomasson var son till finnen Thomas Mathisson i
Kåhult. År 1632 blev han anklagad för att ha skjutit ”högdjur” på Slättevalla ägor. Han nekade
och lyckades fria sig med tolv-mannaed vid tinget. I denna deltog:
Lindar
Folkesson, Per Ambiörsson och Tohl Andersson i Hällsås, Lars Jordansson och
Lars Håkansson i Slättevalla, Anders Bark i Hova, Anders i Hult, Olof i
Högebron, Rasmus i Rogstorp, Bengt i Ödegården samt Per Olofsson i Elfstorp.[174]
År 1638 blev samme man i egenskap av Falkenbergs skytt,
"Hindrich i Klefvan", ställd inför rätta för att ha skjutit två
hjortar, en älg och tre rådjur. Han fick för detta böta tre par oxar samt för
att han skjutit ett lodjur och sålt skinnet till en köpman i Mariestad 40
daler silvermynt. Hindrich hade delvis bedrivit sin jakt tillsammans med en
annan av Falkenbergs tjänare, Tyres Eriksson Skytt, samt med Falkenbergs
landbo Linder på Sjötorp.
Lars Skytt var edgångsman år 1637 för Jon Ingelsson i
Ålösund, Amnehärad, då denne blev anklagad av Hans Påvelsson Finne i Sanden för
hor med sin sonhustru i Blekviken.
1643-45 var gifte frälsebonden Lars Karlsson instämd för
lägersmål med pigan Ingrid Hindricksdotter. Ingrid torde då ha varit dotter
till Hindrich Skytt.
Tid,
plats, namn, yrken och edgångar talar för att alla de personer, som
inledningsvis bodde på och röjde upp torpet Kleven på allmänningen Bröten var
finnar.
1593 Olof
Jonsson 1609-29
50 möh Karl
Olofsson, hustru Elin 1627-51
Hendrich 1629-31
Olof
Nilsson, hustru Brita Karlsdtr 1652-65
Olof,
hustru Elin 1665-96
Foto: Rune Johansson 2004.
Kullerud
togs upp på Bröten, samtidigt som finnarna förberedda klubbeupproret i Finland.
År 1616 var torpet uppodlat till 1/4 och köptes då av Olof till skatte.
Skatterätten köptes sedan av Conrad Falkenberg från kronan år 1631 till
ärftligt frälse, varefter densamme år 1651 även köpte Karls bördsrätt i Kullerud
av denne för 30 daler kopparmynt. Åbon blev därefter torpare under Falkenberg
utan den besittningsrätt, som hertig Karls stubbarättsbrev och Erik Krabbes
skattebrev tidigare förlänt nybyggaren. Torpet blev på så sätt en på- och
avstigningsstation för nya brukare. Åbons intresse för att vårda och
förbättra hemmanet blev minimalt.
Karl Olofsson var son till Olof Jönsson och Marit i
Sjötorp. Moder Marit dog i Kullerud 1635. Karls hustru Elin bör ha varit dotter
eller sondotter till nybyggaren Anders och det var alltså sin hustruns
arvejord, som Karl sålde till Falkenberg 1651.
Olof Nilsson vigdes år 1652 med Brita Karlsdotter. Han
kom från Mörtestad. Olof år 1678 kan
vara densamme i ett nytt gifte. Hustru Elin angavs nämligen vara änka år 1696
med sönerna Karl och Lars samt dottern Brita.
Kullerud reducerades 1694 och tilldelades i
indelningsverket kompanichefen för Norra Vadsbo kompani vid Kungl. Skaraborgs
regemente som förbättring.
Namnen Olof, Henrik och Anders var vanliga finska namn.
Tid och plats på Bröten för ett av finnar upptaget nybygge var de rätta.
Kåhult Nils, krononybyggare 1601
1584 Thomas
Mathisson Finne 1606-31
80 möh Påvel
Thomasson, nyskriven knekt 1624
Hindrich
Thomasson, knekt 1624-31
Valborg
Thomasdtr 1630
Anders,
hustru 1652
Foto: Rune Johansson 2004.
Kåhult
stod i jordeboken år 1590 som ett kronotorp. Torpet var upptaget på Bröten och
torparen måste då ha åtnjutit sina sex frihetsår.
Thomas
Mathisson och hans dotter Valborg ställdes inför rätta med anledning av cirkulerande
rykten i bygden, att Valborg utfört barnamord. Domboken berättar:
Således ransakligen tilldragit, att Anno
1637 om Skärdagen uti Dymbelweckan vart funnet i en tryska loga i Kåhult i
Lyresta gäld en fullkommelig barnerad (skelett) efter ett nyfött barn, som för
rum tid sedan blev inbastat i linderum, och förvarat under be:te
loge uti lönn, var till ingen visste Sannbane. Men i förbe:te Kåhult
Tommes Mathisson bekändes ha bott vid pass 30 år, varför Tommes med sin dotter
Valborg tingställdes till Hova ting den 27 juni förbe:te år. Där
blev Valborg Tommesa dotter hårt tilltalad och med mycken flit efterfrågat
till bekännelse om hon varit barnamörderska eller om någon sådant med henne
visste och bevisligen förmärkte henne med barn vara och därför i rykte eller
hemlighet emedan hon hemma ogift hos sina föräldrar.
Så
bekändes af fjärdingsman Per Olsson i Anderstorp sådant bygdetal utspritt var,
av en flicka Marit Töresadotter till ålder på den tiden sine 8 eller 9 år, som
hade till pass 7 år sedan ifrån detta års dato, när Tomas drog ifrån Kåhult och
till Slätte i Fredsbergs gäld, så bekände Valborg, att hon en tid lång hade
haft otukt, hade haft ont af egen hemlig förstanna sjukdom, och när det
oförmodandes gavs henne lös, blev hon uti stor skröplighet stadd i en
barnstuga i Kåhult, var till kom be:te flicka och henne återfann uti
sin svaghet och hade en flicka med sig och såg hennes skröplighets väsende. Då
bad Valborg henne gå efter vattnet av sig tvättade, där av flickan ej annat
förmärkte, utan Valborg hade fött barn, dock där till inget skäl eller annan
rättelse, än nu sagt är. Var med samma tal blev nedlagt in till barneraden blev
funnen. För vilken missgärning (hon) fast med stor beflitelse förnekade sig
skyldig vara, föregif:es det visserligt vara av andrum (andra)
ditburet på hennes fördärv och värsta. Annan bekännelse kunde man av henne ej
bekomma....[175]
Thomas
och Valborg erbjöds fria sig med tolv-mannaed, vilket de gärna önskat göra.
Enligt Thomas var de dock av finsk släkt och saknade därmed förutsättningar
att samla erforderliga vittnen. I stället ville de fria sig med egen edgång,
vilket rätten inte ansåg sig kunna tillåta. Valborg blev därefter friad i brist
på bevis.
Thomas hade två söner. Dessa blev som finnättlingar
snabbt inskrivna som knektar och en av dem senare anställd som skytt. Båda
försvann fort från bygden. 1600-talets två första årtionden förlorade Sverige
35 000 till 40 000 knektar på slagfälten utanför landets gränser.
År 1631 köpte Nils Håkansson i Slättevalla kronotorpet
Kåhult till skatte för 28 riksdaler
enligt kungligt brev. Det stod en tid efter 1631 utan redovisad åbo.
Mobäcken Olof Jonsson, hustru Kirstin 1627-35
1620 Jöns 1639
50 möh Erik,
hustru Karin, hon änka -45 1642-48
Anders
Karlsson, hustru Brita Ambiörsdtr 1650-97
Foto: Rune Johansson 2004.
I
riksdagsbeslut om nybyggen år 1652 angavs Mobäcken vara upptaget med Erik
Krabbes tillstånd på Slättevalla byallmänning 20 år tidigare. Nybyggaren Olof
var dock, liksom i fallet Järpängen, redovisad på hemmanet före den tidpunkten.
Änkan Kirstin i Mobäcken vigdes vid Christoffer Olofsson i Hällsås 1635. Hon
bör ha varit änka efter Olof.
Jöns Folkesson från Eriksbol, Rudskoga i Värmland
berättade år 1660 för tingsrätten, att hans svärfader Olof Jonsson hade tagit
upp torpstället Mobäcken av ödemarken. Torpet brukades nu av Anders Karlsson,
varför Jöns ansåg sig ha rätt till någon "praetention" av denne för
svärfaderns insatser. Anders förklarade, att han var ditsatt av Sal. Conrad
Falkenberg och betalade städja för Mobäcken med 4 riksdaler. Han gav dock
Jöns 20 daler kopparmynt och ”blev så torpet mäktig”.
Anders Karlsson och hans hustru dömdes år 1696 att
plikta, för att de hade haft gårdsbruk men försummat mantalsskrivningen. Vid
följande ting konstaterade dock tingsrätten, att personerna saknade egendom
såväl i löst som fast och var så gamla, orkeslösa och bräckliga, att de mest
höll sig vid sängen och ej borde avstraffas "corporaliter". Anders
och Brita var vid detta tillfälle något över 70 respektive 80 år gamla.
Mobäcken togs upp på Slättevalla byallmänning på Bröten
genom Erik Krabbes medverkan. Olof och Jon var vanliga finska namn. Erik
Krabbes insats tyder på att nybyggaren inte kom från Slättevalla. Om så varit
fallet, hade hemmanet lagförts vid tinget i vanlig ordning.
Näset Peder Olofsson, nämndeman, hustru 1624-39
1612 Olof Isaksson 1640
50
möh Olof Persson, hustru
Kerstin, dtr Sigrin, son Lars 1642-68
Erik 1655
Helge 1683
Foto: Rune Johansson 2004.
I riksdagens redovisning år 1652
av nya torp angavs, att Näset hade tagits upp på Slättevallas ägor efter tillstånd
av sal. befallningsmannen Jöns Persson för 40 år sedan. Sju år senare visade
Olof Persson ett brev givet av jägmästaren Erik Krabbe den 30 juli 1626, vari
denne enligt kunglig fullmakt tillåtit hans föräldrar att ta upp ett torpställe
på Slättevallas enskilda skog, kallat Näset, ”vilket
de härtill roligen possiderat”. Han begärde att
tingsrätten skulle utfärda lagfart för honom och släkten på torpet. Rätten
ansåg framställningen berättigad. Näset blev dock inte infört i jordeboken
förrän år 1663 och då som ett frälsetorp.
I samband med en rannsakning av sal. Conrad
Falkenbergs hemman år 1667 angavs Näset vara upptaget med befallningsman Jöns
Perssons tillstånd 50 år tidigare, dvs år 1617. Erik Krabbes insats hade då
enbart varit att förläna ett tidigare upptaget torp skattestatus.
Olof Isaksson omtalades som Carl
Bondes landbo, då han år 1640 anklagades för att ha belägrat Elin Eriksdotter.
Falkenberg hade då ännu inte tillträtt som ägare.
År 1612 levde kung Karls nybyggaranda
starkt i bygden och säkert även i befallningsmannen Jöns Perssons sinne.
Nyodling var viktig. Tidpunkt och namn talar för att Peder Olofsson var en
invandrad finne. Han var nämndeman åren 1624-34 och kan därmed ha varit finnarnas
förste företrädare i Hova tingslag.
Rogstorp Anders Svensson, hustru 1586-1642
1463 Carl Larsson, skytt, hustru Elin 1601-42
65
möh Svenning,
knekt, hustru NN Larsdtr 1623-24
Erik, skytt, hustru Elin 1624-28
Rasmus ,
edgångsman 1629-42
Tohl Andersson, edgångsman, hustru 1 Ingeborg Persdtr 1633-68
”- 2 Angund Segolsdtr 1669-72
Anders Larsson, hustru Sigrid 1639-65
Jon Andersson, nämndeman, hustru 1645-87
Olof Elofsson, befallningsman, hustru Sigrid 1648-67
Lars Clemetsson, hustru Annika Bengtsdtr 1688-90
Anders Jonsson, hustru 1694-
Foto:
Rune Johansson 2004.
Rogstorp var en gammal by, som 1559 bestod av två hela
skatte- och ett helt frälsehemman. Pest- och missväxtåren i anslutning till
sekelskiftet 1600 ledde till att vissa gårdar då delvis stod öde. Rogstorp kan
den tiden ha fått del av den finska invandringen.
Skytten Carl Larsson angavs ha sitt hemman fritt från
skatt åtminstone åren 1617-27.
Svenning var knekt och måg till Lars i Ekenäs, Amnehärad.
Han rymde från knektetjänsten både i (Söder)Tälje och Göteborg och drog sig
sedan fram med stölder och tjuvskytte. Han plundrade Lyrestad kyrka, gjorde
inbrott hos Olof i Kleverud samt stal engelska kjortlar, handskar, silverbälten
och silverkedjor hos Per Persson i Pjungserud, Älgarås. Han fångades, sattes i
Höjentorps kista men bröt sig ut i flera omgångar, innan han slutgiltigt blev
fast, bedömdes vanartig och oförbätterlig samt dömdes från livet.
Rasmus gick tillsammans med Tohl Andersson edgång för att
fria finnättlingen och skytten Hindrich Thomasson i Kleven från anklagelse om
tjuvskytte år 1632. Detta ger antydan om etnisk samhörighet.
Tohl
Andersson kan vara född i Rogstorp. Han var dock åtminstone åren 1630-32 bosatt
i Hällsås, där han då, dels vigdes vid änkan Ingeborg Persdotter samt dels gick
ovan nämnda edgång. Som änkling vigdes han sedan år 1669 med änkan Angund
Segolsdotter från Lilla Grönehög. Föreningen kan ha varit ett resultat av, att
båda bar på finska gener. Indikation på detta kan utöver ovanstående vara, att
han brukade Klostergården i Rogstorp tillsammans med finnättlingen Jon
Andersson.
Jons far var nämligen Anders Jonsson i Nunnestad,
Amnehärad och farfadern den Jon, som tog upp nybygget Lunden i Amnehärad från
stubbe och rot. Jon Andersson blev förordnad till nämndeman 1662-87 och kan
denna tid ses som en av tingelagets finska nämndemän. Sonen Anders löste farfaderns
hemman i Nunnestad år 1694.
Byn rymde en tid även Conrad Falkenbergs kontroversielle
fogde Olof Elofsson. Han flyttade in från Älvstorp/Ödegården cirka 1648 och dog
1667. Änkan Sigrid fick behålla hemmanet i sin livstid. Detta var köpt av
Conrad Falkenberg till frälse år 1646.
Ännu en finnättling i Rogstorp var Lars Clemetsson, som
1688 flyttade in från Råglanda. Fader var Clemet Larsson Finne i Clemetstorp,
Amnehärad och modern dotter till Jon i Lunden. Lars Clemetsson och Jon
Andersson i Rogstorp var därmed kusiner.
Råglanda Sigge Ravalsson, Österg. 1571-84
1540 Nils,
Österg. 1600-27
95 möh Esbjörn
Bengtsson, Västerg. 1606-45
Per
Segolsson, Mellang. 1608-17
Olof
Eriksson, hustru Elin, Västerg. 1616-55
Mattis,
Österg. 1618-22
Kiettel,
hustru Margareta, Österg. 1618-50
Ambiörn
Ravelsson, hustru Karin, Mellang. 1631-49
Lars
Clemetsson, hustru 1 Brita Olofsdtr, Västerg. 1636-74
"-
2 Annika
Bengtsdtr 1675-87
Mats
Nilsson, hustru Gunnela, Österg. 1667-87
Mattis,
97 år gammal bonde död 1698
Råglanda
var en gammal by, som redan 1540 omfattade tre skattegårdar kallade Öster-,
Mellan- och Västergårdarna. Byn låg ensligt i skogsbygden i anslutning till den
stora och öde allmänningen Bröten. Vid sekelskiftet år 1600 blev denna
allmänning uppodlad av nybyggare. Miljö och tidpunkt talar för att flertalet
av dessa var finnar.
Förteckningen ovan upptar ett urval av byns bönder med
namn med knutet till det finska namnmönstret. Säker finnättling var Lars
Clemetsson från Clemetstorp i Amnehärad. Fadern hette Clemet Larsson
Finne. Lars lämnade hemmet, när fadern gifte om sig och angavs år 1686 ha tjänat
och bott i Råglanda i 50 år. Han bör då ha varit född cirka 1610. Lars var första
gången gift år 1656 med Brita Olofsdotter. Hon bör ha varit dotter till Olof
och Elin i byn.
År 1672 blev Lars stämd för hor med pigan Ramborg Bengtsdotter
från Karsmossen i Lyrestad. Han fick plikta 80 daler silvermynt och hon 40 +
10 daler, eftersom hon tidigare varit dömd för lägersmål. Då hon inte hade
något att böta med, blev hon hudstruken utanför tingstugudörren. Lars blev
tagen till nåder av hustrun, trots att husets tillgångar i ett slag gick
förlorade. Tre år senare var hustrun död och Lars omgift med Annika Bengtsdotter
från Älgarås. Åren 1688-90 återfanns Lars och Annika i Rogstorp.
Per Segolsson var född i Bråta, Hova. Han tjänade en tid
som ryttare för Böckersboda innan han flyttade till Råglanda. Per återvände
sedan till Bråta där han dog 1620
Ambiörn Ravelsson var född i Brushult, Hova. Efter hand
löste han in delar av fädernegården Brushult. Dessa tillträddes av sonen Olof
Ambiörsson.
I indelningsverket fick Råglanda svara för rotarna 90 och
91 i Norra Vadsbo kompani av Kungl. Skaraborgs regemente
Siggarud Erik Olofsson, hustru, änkling -17 1601-34
1593 Son
Jon Eriksson, hustru Ingeborg 1618-52
100 möh Jon
Håkansson, knekt, hustru Ingeborg Svensdtr 1622-65
Olof
Jonsson 1665-87
Erik
Jonsson, hustru Marit, änka g 2 med 1665-84
Jöns
Hindrichsson, hustru Marit 1685-98
Foto: Rune Johansson 2004.
Siggarud
togs upp på Lagmansbo, Råglanda och Torveds ägor och redovisades i jordeboken
som ett skattetorp år 1600. Det blev därefter donerat till Falkenberg på
Börstorp år 1650 och reducerat 1683.
Siggarud
var troligen ett avgärdahemman till nämnda byar och torpets namn knutet till
Sigge Ravelsson i Råglanda 1571-84. Erik Olofsson kan ha varit gift med en
dotter till Sigge. Dennes namn blev på detta sätt förankrat och fick leva
vidare i bygden.
Siggarud ger en bild av, att i Lyrestads socken rådde
andra förhållanden än i Hova och på Tiveden. Antalet ödehemman var färre, miljön
känd och här fanns det möjlighet även för bondsöner att ta upp nya hemman på
byarnas utmarker.
Den
Jöns Hindrichsson, som övertog änkan efter Erik Jonsson kan dock ha varit
finnättling. Han fick flera gånger under 1690-talet plikta för olaga svedjefall.
1571 Olof
Jönsson, död -15, hustru Marit, död i
Kullerud -35 1583-1635
50 möh Håkan
Olofsson, död <1627, hustru Gunilla Ingelsdtr 1609-37
Per
Olofsson 1616-22
Per
Håkansson 1620-22
Olof
Håkansson, hustru Marit Svensdtr 1627-45
Änkan
Marit, g m Bengt Töresson 1646-97
Karl
Olofsson 1631
Lindar
Folkesson, hustru Ingrid Olofsdtr 1637-41
Nils
Jonsson, hustru Karin Olofsdtr 1642-52
Olof
Nilsson, hustru Maria 1657-94
Sjötorp
förekom första gången i Älvsborgs lösen 1571, varvid innehavaren kallades
"Jöns i Sjöbolitt". Han återkom i räkenskaperna år 1576 och 1583 som
"Jönns i Siönn". Namnet Sjötorp förekom officiellt första gången år
1586 i följande brev:[176]
Wij
Carl med Guds Nåde Sveriges Rijkes Arffurste Hertig til Suedermanland, Närike
och Wärmeland giöre witterligt, att efter thenne Brefwisare Olof Jönsson hafwer
för 4 åhr sedan begynt rödia och byggia en Torpestad i Lyrestad sockn be(nämn)t
Siötorpet, som hans fader först af ödemark upptog och han nu sedan så hafwer
häfdat och brukat, att der är blifwit hemman utaf, och ödmiukeligen begärat att
han samma hemman under skatt för sig och sina barn och efterkommande behålla
måtte. Så på thet han än ytterligare må beflita sig om att bygga och förbättra
förben(näm)de hemman, therigenom Cronones Skatt må förökat och förmerat warda.
Therföre hafwa wij nådigst efterlåtit, som
wij och nu med detta wårt öpna bref unne och efterlåte honom att han, och sedan
hans barn och arfwingar till ewärdelig Egendom skola thet under skatte behålla
och wara närmast till att bruka och besittia för åhrliga utlagor, dock skall
han icke hafwa magt att sälliat uti frelset utan under skatt. Thet wåra
befallningsmän, fogdar och andra, som för wår skull wele och skole gjöra och
låta, måge weta sig efterrätta. Icke tillfogandes förben:de Olof Jönsson eller
hans barn och erfwingar häremot hinder eller förfång i någor måtto, nu eller
framdeles.
Gifwit
Örebro d. 3 juli 1586.
Conrad
Falkenberg fick Sjötorp som förlänt frälse 1624 samt som köpt skattefrälse år
1628. Som den husbonde Falkenberg var, försökte han dock att även få tillgång
till bördsrätten genom att tvinga bort änkan Gunilla med sonen Olof och dottern
Karin från hemmanet. Resultatet av detta framgår av följande kungabrev:
Wij
Gustaf Adolph med Gudz Nåde, Sveriges Giöthes och Wändes Konung, Storfurste
till Finland, Hertig uti Estland och Carelen, Herre öfwer Ingermanland
giöre
witterligt att denna Brefwiserska Gunilla Ingelsdotter i Siötorp uti Lyrestads
Sochn och Wassbo hafwer genom sin utskickade underdånigen, klageligen
tillkiänna gifwit, att några understå sig med wåld tvinga ifrån henne af det
hemman som henne ärftligen tillkommer, och hennes föräldrar hafwer af
ödemarken uptagit hafwer, ödmjukligen bedjandes, det hon wår Sal. kiere her
faders Bref måtte åtniuta. Och efter hennes föräldrar af ödehemmanet upprättat,
wälbygt och häfdat hafwa. Hwarföre wij gunsteligen confirmera henne för:de
Siötorp, såsom ock de ägor, som hennes föräldrar fordomtima dertill kiöpt hade
under för:te willkor och lägenheet, som wår Salig kiere herrfaders Bref uti
Bokstafwen förmäla för Skatteägor, hon och hennes efterkommande till ewärdelig
tijd odrefwen niuta, bruka och beholla, dock skall hon wara förtänkt att
utgiöra sina utlagor sin husbonde Conrad von Falkenberg, der han hafwer rätt
att fordra.
Befalla fördenskull härmed wår
Landszhöfdinge, samt alla andra, som detta widkommer, att han och the hålla
hand härutöfwer, att ingen må med wåld tränga henne från skatt och Börd. Och
förbiude härmed alfwarl. – och strängeligen förbem:te Falkenberg wid wår högsta
onåde tillgiörandes att giöra henne häremot hinder eller förfång i någon måtto.
Datum
Stockholm d. 20 Aprl. År 1627
G
U S T A V U S A D O L P H U S
Mer
vältaligt än alla sägner om Falkenbergs framfart visar kungens fördömande av
hans insatser i Sjötorp hur han hanterade sina landbönder i bygden. Sjötorp
sällar sig nu till Kvarntorp och Hällsås, som vi tidigare påträffat under
berättelsens gång. Det skall bli flera.
Lindar omtalades i Hova dombok år 1638 som Falkenbergs
landbo i Sjötorp. Han hade då bedrivit olaga jakt tillsammans med Hindrich på
Kleven. Tidigare hade Lindar varit bosatt i Hällsås, där han först framträdde
år 1622. Efter fortsatt verksamhet i Lövåsen (1644) och Dumpen slutade han
sina dagar i Agnsundet som gårdsfogde vid Ribbingsfors. År 1657 avträdde sonen
Anders Linnarsson, bosatt i Blekviken, sin mors ärvda del 1/3 i Sjötorp till
Olof Nilsson för 30 riksdaler. Dennes mor Karin var syster till Anders mor
Ingrid.
Gunilla Ingelsdotter bör ha varit född i Ålön, Amnehärad
och syster till Jon Ingelsson, som vi snart skall möta i ett uppmärksammat mål
vid tinget. Fader var då den Inge Bengtsson, som tog upp detta fiskehemman 1586,
samtidigt som Olof Jönsson fick skatterätt till Sjötorp. Olof och Marit hade
förutom sonen Håkan, en son Karl, som flyttade till Kullerud samt döttrarna
Ingrid gift med Lindar och Karin gift med Olof Nilsson från Nolgården, Hassle.
Även Per nämnd 1616-22 kan ha varit son i familjen. I följande generation gifte
Olof Håkansson sig med Marit Svensdotter från Höglunda, Lyrestad år 1639.
Namnmönstret vid Sjötorp ligger inom ramen för vanligt
förekommande finnenamn, men tiden då hemmanet togs upp ligger före den
tidpunkt, då oron i Finland fick människor att söka sig fredade boplatser i
moderlandet. En sporadisk finsk invandring hade dock förekommit långt tidigare
till andra delar av landet. I Värmland fanns en Finnhytta redan 1545, och samma
år förekom Erik Finne och Martin Finne vid Saxå hytta. Gustav Vasa tog även in
finska fiskare, en aktivitet, som hertig Karl fortsatte under 1580-talet.
Sjötorp vid Vänern var ett attraktivt fiskehemman.
Hertig
Karl tillträdde officiellt sitt hertigdöme när brodern Erik avsattes 1568. En
finne i Sjötorp år 1571 kan ha varit ett första led i hans engagemang i denna
del av bygden. 1583 fick närliggande Mariestad stadsrättigheter. Anknytningen
till Lindar, Ålön, Blekviken och Kullerud, namnmönstret samt i praktiken ett
stubbarättsbrev med skatterätt av hertig Karl år 1586 förstärker intrycket,
att ”Jönns i
Siönn” var en
tidigt invandrad fiskarfinne.
Torved Jon,
hustru Agnis 1573-90
1540 Anders Jonsson, hustru Marit 1597-1610
90 möh Erik
Svensson, hustru Britta 1611-41
Änkan
Brita 1642-54
Töres
Eriksson, hustru 1 Kerstin 1637-47
"- 2 Karin Larsdtr 1648
Töres
Eriksson, hustru 3 Sigrid Chrismansdtr 1649-99
Olof
Eriksson, hustru Kerstin Jonsdtr 1640-88
Foto: Rune Johansson 2004.
Torved
var ett gammalt skattehemman, vilket senare kom att utnyttjas som gästgiveri
och posthemman.
Anders
bör ha varit son till Jon och Agnis. År 1607 löste han moder Agnis och syster
Elins arvedelar i Torved och blev ägare till hemmanet.
Anders
hustru Marit dog år 1631 och en syster till Britta år 1636 i Torved. Britta bör
då ha varit dotter i huset och Erik en inflyttad måg. Erik dog 1641 och hustru
Britta 1686. Hon angavs 1653 vara 63 år, vilket innebar att hon var född cirka
1590 och blev cirka 96 år gammal. Töres
framträdde första gången år 1637 i Mörtestad. År 1642 var han gift med Kerstin
och brukade halva Nolgården i denna by. Han försvann samma år från Mörtestad,
men 60 år senare visade det sig, att hans barn fortfarande hade arvsrätt i
gården. År 1705 löste sonen Johan sina syskons andelar och flyttade till Nolgården,
Mörtestad. Samtidigt vigdes Johan vid änkan Beata Biörsdotter, som då var
bosatt på hemmanet.
År 1686
framgick av domboken, att Töres med sin broder Olof och systern Sigrid drivit
gästgiveriet Torved i 47 år, det vill säga från 1639. De löste år 1686 ut fem
systrar ur hemmanet.
En syster till Töres, Margareta Eriksdotter, vigdes 1645
med skomakaren Måns Svensson från Amnehärad. De övertog en öde ställd gård Kullen
i Hova socken. Måns hade en broder Mattes, som genom gifte flyttade in på och
övertog laxfiskehemmanet Råglanda i Amnehärad. Fortsatt verksamhet såväl i
Kullen som i Råglanda tyder på att bröderna bör ha finskt ursprung.
En annan syster, Karin Eriksdotter, vigdes 1646 med Bengt
Nilsson från Edstorp i Amnehärad. Denna gård brukades 1618-29 av Clemet Finne
och 1630-32 av Anders Finne. Bengts ursprung redovisades inte.
Av denna översikt framgår, att den Erik, som tog sig an
Torved år 1611, kan ha varit finne. Längre kommer vi inte.
Äskekärr Anders Skullt, hustru Ingrid 1628-1642
1622 Michel,
hustru Karin 1647-54
50 möh Karin
Eriksdtr 1674
Anders
Michelsson, linvävare 1692-94
Vi
mötte Anders första gången i en boskapslängd år 1628. Han ägde då 3 kor.
I
riksdagsbeslut om nybyggen 1652 angavs Äskekärr vara upptaget på gränsen mellan
Amnehärad och Lyrestad med Erik Krabbes tillstånd 20 år tidigare. Samma år
(1652) framgick av domboken att hemmanet var upptaget till Falkenbergs fång
och försvar. Den 26 maj 1671 stod Äskekärr upptaget bland de hemman, som enligt
kungligt brev var inbytta av Falkenbergarna. Kungens medverkan i detta var
dock ringa. Han var 16 år gammal. Det skulle sedan dröja ända till 1715 innan
Äskekärr, efter ödesmål och återkommande klagomål om att det låg bolby
Slättevalla "för när", blev infört i jordeboken.
Att följa människorna i Äskekärr har genom dess ödesmål
och anslutning till Börstorp, varit en omöjlig uppgift. Anders Skullt återkom
dock senare som soldaten Anders Schule på närliggande Kvarntorp i Amnehärad.
Både denne och de personer där namnet Michel ingår bör ha varit finnar eller
finnättlingar.
Ödetorpet Per, åldrig, ofärdig -22 1620-34
1613 Jon 1635-47
105 möh Nils, hustru 1645-46
Per Larsson, knekt, hustru Ingeborg 1647-52
Nils Olofsson 1658-68
Töres Olofsson, sadelmakare, Hova, hustru
Annika Jönsdtr 1675-97
Foto: Rune
Johansson 2004.
Ödetorpet
togs upp på Bröten vid samma tid som Blomsterhult. Fram till 1631 redovisades
nybyggaren i boskapslängder och andra handlingar som ”Per på Bröten”. Första gången benämningen
Ödetorpet användes var 1627. I jordeboken stod hemmanet då som 1/8 kronotorp.
Torpet köptes sedan till skatte av Olof Elofsson i
Rogstorp före år 1658. Domboken hjälper oss att följa förloppet. År 1668
meddelade denna, att Töres Olofsson mor i Rogstad ägde skatte Ötorpet, som Nils
brukat i tio år. 1675 fortsatte protokollet med, att Olof Elofssons änka Sigrid
i Rogstorp tillägnat sin son Töres Olsson skattebördsrättigheten av
infanterihemmanet Ötorpet 1/8 för 170 daler kopparmynt. Detta fullföljdes år
1693, då vi kunde läsa:
”Sadelmakaren Töres Olsson i Hova äger en
skatte 1/8 på Bröten, vilket i Sal. Erik Krabbes tid efter Kgl order blev
upptaget, men beklagar att där inte finns någon duglig åker utan odlat endast
till 1½ eller 2 skland, och som han ser sig inte kunna bliva besutten, om han
inte kan förbättra hemmanet med mera åker och utsäde. Vet dock ingen synnerlig
plats, utan att det med särdeles möda och flit måste ske i en liten mosse
väster om hemmanet. Alltså begär han
tingsrättens attest i detta ärende.
Nämnden förklarade detta vara sant, men då
det ligger på en kronoallmänning, remitteras ärendet till landshövdingen för
vederbörligt tillstånd.”
Erik
Krabbes insats på 1620-talet tyder på att Ödetorpet på Bröten blev upptaget av
en finne. Att finnar fortsatt kom att bruka den lilla boplatsen i kärr- och
mossmarker på allmänningen framgår indirekt av, att Elin Svensdotter i Ödetorpet
år 1678 vigdes vid Måns Påvelsson från Värmland. Såväl Värmland som Påvel talar
för att brudgum och brud var finnättlingar.