Snavlunda socken ingick
i Sundbo
härad.
Ingår sedan 1971 i Askersunds kommun i Örebro
län.
Snavlunda
socken var en del av Sundbo härad
(Askersund, Hammar och Snavlunda socknar
samt del av Bodarne socken). Fram till 1639
räknades Sundbo härad till Östergötland,
därefter till Närke.
Själva socknen har medeltida ursprung.
Namnet Snavlunda förekommer omkring år 1314
(Snaualundum) och namnet kan innehålla ett
ånamn som är bildat från ”snav” (i
betydelsen trång eller snabb) som syftar på
en ådel mellan Kyrksjön och Östersjön.
Efterdelen ”lundum” är en pluralform av
”lund” (skogsdunge). Snavlunda socken
gränsar i norr till Viby
bördiga jordbrukssocken och i öster till
Lerbäck vidsträckta socken med dess
bergsbruk som etablerades redan på
medeltiden.
I söder
ligger Askersunds socken, som 1643 delades
när stadsförsamlingen avskiljdes från
landsförsamlingen. I väster ligger Tivedens
djupa skogar med Ramundeboda socken,
tidigare benämnd Bodarne.
Socknen är en sjörik kuperad skogsbygd.
I
norr ligger Södra
Dovrasjön och
Dovrasjödalens naturreservat.
Godset Tjälvesta,
småorten Kårberg samt
kyrkbyn Snavlunda med
sockenkyrkan Snavlunda kyrka ligger
i socknen. Här finns
Kyrkesjön samt Trehörningen
(128,7 m
ö.h.),
som är naturreservat.
Man har hittat
gravrösen och stensättningar från järnåldern samt
en fornborg vilket
tyder på att här har funnits bosättningar
åtminstone för 2000 år sedan.
Församlingen har medeltida ursprung och var
till 6 april 1595 moderförsamling i
pastoratet Snavlunda och Lerbäck för
att därefter till 1962 utgöra ett eget
pastorat. Från 1962 är församlingen
annexförsamling i pastoratet Lerbäck och
Snavlunda.
Redan under tidig medeltid – 1100-talet –
fick Snavlunda sin första kyrka.
Den nuvarande kyrkan byggdes 1767.
Snavlunda kyrka är belägen vid den naturliga
och äldsta förbindelseleden mellan norra
vätterbygden och slättbygden i mellersta
Närke. Vägen går i sänkan mellan Tiveden och
Tylöskogen genom gammal bygd, som bl. a.
namnen Svinnersta och
Tjälvesta vittnar om.
Under den senare delen av medeltiden fick vägen
genom Snavlunda en speciell betydelse som
förbindelseled mellan klostren i Vadstena
och Riseberga och bar namnet Pilgrimsstigen
och band samman Svinnersta by, Snavlunda
kyrkby och Tycke by.
Under 1500-talet
och början av 1600-talet var
Svinnersta
den största byn i Snavlunda socken. Där
fanns nio gårdar medan kyrkbyn endast hade
prästgård och ytterligare tre gårdar. Mellan
dem låg Tjälvesta by med 3 – 4 gårdar.
Övriga byar - som regel tre gårdar - låg
spridda med Tycke (5 gårdar) i norr och
Norra Torpa i väster. I socknens skogar var
det gott om ensamgårdar. Ungefär hälften av
de cirka 350 sockenborna bodde på sådana.
Bruks- och hyttperioden.
Stora förändringar inträffade kring
1600-talets mitt. Holländaren De Geers
bergsbruk expanderade från öster och
Anders Boij etablerade sina hyttor
(masugnar) i väster. Det blev konkurrens
om malmen, skogen, vattenkraften och
arbetskraften. Lerbäcks bergslag
bildades
1639. Kapplöpningen slutade med att Boij etablerade
sig i Bodarna, Snavlunda och Askersund,
Louis De Geer i Finspång Godegård,
Hammar och Lerbäck. Degernäs och
Distorps järngruvor i Snavlunda började
brytas 1637 - 1638.
Parallellt med detta tog
säteribildningen (inrättandet av
privilegierade
adliga storjordbruk) fart även i Sundbo
härad. I Snavlunda förvandlades
Tjälvesta by år 1645 till sätesgård för
den nyadlade Nils Stiernflycht.
Förändringarna omkring och i Snavlunda
socken ändrade drastiskt
levnadsvillkoren på gott och ont. Många
bönder blev bergsmän. Nya näringar (de
privilegierade bruken, bl a Skyllberg
och Snavlunda, och allmogens hyttelag
och gruvlag) gav utökade binäringar
(kolning och transporter). Detta i
förening med befrielse från
utskrivningar höjde sannolikt den
materiella levnadsstandarden i socknen.
Genom utvecklingen 1630 – 1660
förvandlades Snavlunda från en tämligen
oberoende skogssocken med
självförsörjande jordbruk och omfattande
boskapsskötsel till en socken där
binäringarna spelade allt större roll
och beroendet av grannsocknarna i form
av samverkan med dess storföretagare
ökade.
De indelta
soldaterna
tillhörde Närkes regemente,
Askersunds kompani.
När det gäller Finnar i området har
inte kunnat beläggas några än. Det
område som kallas " "Snavlundativen"
tror vi stark kan ha flera bosättningar.
Isberga på gränsen till Ramundboda
räknas genom DNA-forskning till att ha
hyst finnar. Folket i Isberga har
släktkopplingar på båda sidor
sockengränsen.
Forsking pågår.
|