Tiveds socken
Tived i landskapet Västergötland
Tillhör Örebro
län sedan 1967. Tidigare Skaraborgs län.
När den finska
invandringen började till Tivedenbygden på 1580-talet fanns i nuvarande
Tiveds församling endast fyra bosättningar. Bosättningarna fanns utmed
Undens strand sedan urminnes tider. De skulle snart femdubblas då flera av
2:a generationens svedjefinnar sökte orörda granskogsområden i det inre av
de östra delarna av Tiveden.
Församlingen bildades 1842 genom en utbrytning
ur Undenäs församling.
Församlingen var till 1856 annex (kapell) församling i pastoratet Undenäs,
för att därefter till 1962 utgöra ett eget pastorat. Från 1962 till 2006
annexförsamling i pastoratet Finnerödja och Tived. Församlingen uppgick 2006
i Finnerödja-Tiveds församling.
2014 överfördes församlingen från Skara stift till Strängnäs stift.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna
till Tiveds församling och för de borgerliga frågorna bildades Tiveds
landskommun.
Tiveds kommun uppgick 1952 i Tivedens kommun tillsammans med Finnerödja
kommun som 1967 uppgick i Laxå köping som 1971 ombildades till Laxå kommun.
1967 övergick även hela detta område i norra Skaraborgs län till Örebro län.
Tiveds
kyrka ligger i Sanneruds by på en västsluttning med utsikt över
sjön Unden
Kyrkan kom sent.
Den byggdes först år 1847
av ortsbefolkningen på endast sju
veckor vilket är rekord när det gäller svenska kyrkobyggnader. Kyrkan är
byggd av sandstensblock och består av ett rektangulärt långhus. Från början
fanns inget kyrktorn så kyrkklockorna fick istället hänga i en klockstapel.
Kyrktornet tillkom 1865
Göte Hellman, folkskollärare från Sannerud i Tived, har gjort ett berömvärt
arbete med att samla in och katalogisera uppgifter om Tivedensbygden med
koncentration till Tiveds socken. Britta och Gunnar Klippås från Mariestad
har därefter, med hjälp av andra bygdeforskare, presenterat delar av Göte
Hellmans material i ett antal häften under namnet
”Tiveden.
Bygd och människor”.
En skön tavla om Tived målade kyrkoherden K. David Ahlner när han vid
inledningen till 1900-talet förde penseln på följande sätt:
”Det är vackert i Tived. Där är vildmark och tjusande insjömystik. Där är
böljesång mot steniga stränder och mäktiga brusa Undens vågor fram i vild
lek, när västan är hård. Där är vemodig men också stämningsfull musik i höga
allvarliga furukronor. Där är böljande skördar på små åkrar, som skymtar
fram på berg och kullar där man minst anar det. Där är sång av trast och gök
i vackra vårdagar. Där är fullt av fiskebåtar, som hasta fram över Undens
blanka, vätterliknande vatten. Där bor ett strävsamt och idogt släkte, som
gärna ger vänskap och hjälp, när det möts av öppet förtroende. Ett släkte,
som förstår att ur den karga jorden söka sig näring och gärna spara en
penning till ålderns dag. Där är fullt av små tjusande gläntor i skog och
mark, där solstrålar sila sig ned mellan bruna furustammar och där du kan
dröja i timtal utan att tröttna, och där du kan drömma dig in i forna tiders
liv och tankar. Tidens jäkt och oro, som på alla håll ger sig tillkänna, har
ännu inte nått Tived. Här bor ännu något av urtidens ro och stillhet i de
stora skogarnas tystnad, och lättare bör det därför vara för ett Tivedens
barn än för många andra att söka sig väg inåt hjärtedjupen och där möta
honom, som gärna i tysta stilla stunder sänder allvarstankar till
människobarnen.”
|
Åter till Sockenlistan.
Till bildalbum för socknen.
|