Eriksson, Anders
1700-

Levnadsbeskrivning

Efter faderns död skulle bröderna Lars och Anders bruka halva gården var. Svårigheterna var många. År 1729 skulle man ha fullgjort dagsverken på Marieholms kungsgård i Mariestad. Det blev böter. Anders hade uteblivit vid den årliga synen av vargnäten 1736, men kunde visa upp giltiga nät vid tinget och slapp plikta. År 1740 blev han uppsyningsman över Lilla Tiveden tillsammans med ett par andra från trakten. Bröderna Lars och Anders med familjer bodde i en större s k parstuga i Skyttaorp med ett större rum i var ända och en gemensam kamamre på mitten. Anders sålde sin arvedel av Skyttatorp den 10 april 1749 till Gustaf Kierrman, ägare till Åboholms masugn. Brodern Lars var i högsta grad emot försäljningen. Han började genast en kamp för att köpet skulle återgå. Långa processer blev följden. Anders var mycket hetsig till lynnet. Det förekom ofta bråk mellan bröderna. Anders hade varit sjuk och ej inställt sig vid tinget år 1750. Han dömdes att böta en daler för försummelsen. Kronorättaren Erik Persson fick gå den långa vägen från Undenäs till Skyttatorp för att kräva ut plikten. Anders var åt Askersund, men Erik lyckades lista ut att det fanns en daler i en pung i ett skåp. Den tog han hand om. Då Anders kom hem och fann pungen tom, blev han enligt domboken vild och galen. Han tog en yxa i handen och rusade efter kronorättaren åt Ykullen. Där visste man inte vart denne lagens hantlangare styrt kosan, men Anders fortsatte till Samfallet. Där lugnade han sig något och låg kvar över natten. På morgonen sade han sig skola gå till Undenebotten och se på masteträdshuggningen. Vid tinget bad Anders om förskoning. Han hade ju inte gjort något ont. Plikten utdömdes till 10 daler silvermynt.