Skogsfinnarna
hade en naturreligion, som påminde om de
föreställningar som fanns hos andra
finsk-ugriska folkslag. Där fanns en folktro
med tänkande och traditioner, som förts
vidare i många generationer från föräldrar
till barn. I den skogsfinska folktron var
det viktigt att hålla sig väl med alla
naturväsen. Där ingick bland annat offer
till skogsrån m fl och besvärjelser,
ritualer och olika markeringar som skydd mot
onda makter.
Finnarna ansåg
att bra kontakter med olika naturväsen gav
god lycka med bland annat svedjning, odling,
jakt och fiske och som skydd för hus, familj
och husdjur. Av samma skäl kunde de också
med speciella metoder bota sjuka människor
och djur.
Vid jakt och
fiske offrades bytesdjurets ben efter
måltiden tillbaka till naturen. Jägaren svor
eder till skogens gud Tapio eller
skogväsendet Köyry. Boskapen skyddades av
besvärjelser när de var ute på sommarbete.
Ofta märktes föremål och hus med tjärade
eller inristade kors och figurer som
pentagram, runor och bomärken.
Finnarnas
delvis annorlunda folktro med goda kontakter
med olika naturväsen gjorde att den svenska
befolkningen ofta tillskrev finnarna
speciella förmågor (Kalevala-gåvor).
Finnarna ansågs således vara särskilt
kunniga i trolldom och spådom.
Ännu i början
av 1900-talet fanns ”kloka gummor” och
”kloka gubbar” i Tiveden. De anlitades för
bland annat spådomar och bot av sjukdomar.
En del av dem använde ålderdomliga
kunskaper, kanske med ursprung i den
skogsfinska tankevärlden. Den mäktiga
trollgranen, som fanns kvar vid Ekemon ännu
på 1960-talet samt tandvärkstallar bland
annat vid Klampabron och Mossen visar också
på naturnära, kanske finska tankesätt. För
att bota tandvärk petades i tanden med
flisor, som sedan sattes i trädens bark.
Ingen vågade fälla träden och riskera att få
all värk, som satt däri.
Exempel på spådom
År 1670 blev Annika Svensdotter i Ösjö bestulen på 24 alnar lärft (tätt
linnetyg). Hon anlitade finnen
Lille-Hindrik i Hindrikstorp för att
avslöja tjuven, och han pekade med hjälp
av sina Kalevala-gåvor ut Ingrid
Nilsdotter på Mon som den skyldiga. Hon
nekade, vittnen saknades och Valla
tingsrätt förklarade Lille-Hindriks
uttalande som fantasi och saga. Fast -
vem vet?
|
|
|
Kajsa
Vilhuinen, kunnig om den finska
folktron. |
|
Kråkvattnet, timmerknut med
skydd av järn. |
|
|
|
|
|
|
Sjukdomstall vid Högsåsen, Gårdsjö.
Barn med Engelska sjukan
(Rakitis) drogs genom öppningen för
bot. |
|
Tandvärkstall vid Mossen, Sätra,
Undenäs |
|
|
|
|