Folktro

Skogsfinnarna hade en naturreligion, som påminde om de föreställningar som fanns hos andra finsk-ugriska folkslag. Där fanns en folktro med tänkande och traditioner, som förts vidare i många generationer från föräldrar till barn. I den skogsfinska folktron var det viktigt att hålla sig väl med alla naturväsen. Där ingick bland annat offer till skogsrån m fl och besvärjelser, ritualer och olika markeringar som skydd mot onda makter.

Finnarna ansåg att bra kontakter med olika naturväsen gav god lycka med bland annat svedjning, odling, jakt och fiske och som skydd för hus, familj och husdjur. Av samma skäl kunde de också med speciella metoder bota sjuka människor och djur.

Vid jakt och fiske offrades bytesdjurets ben efter måltiden tillbaka till naturen. Jägaren svor eder till skogens gud Tapio eller skogväsendet Köyry. Boskapen skyddades av besvärjelser när de var ute på sommarbete. Ofta märktes föremål och hus med tjärade eller inristade kors och figurer som pentagram, runor och bomärken.

Finnarnas delvis annorlunda folktro med goda kontakter med olika naturväsen gjorde att den svenska befolkningen ofta tillskrev finnarna speciella förmågor (Kalevala-gåvor). Finnarna ansågs således vara särskilt kunniga i trolldom och spådom.

Ännu i början av 1900-talet fanns ”kloka gummor” och ”kloka gubbar” i Tiveden. De anlitades för bland annat spådomar och bot av sjukdomar. En del av dem använde ålderdomliga kunskaper, kanske med ursprung i den skogsfinska tankevärlden. Den mäktiga trollgranen, som fanns kvar vid Ekemon ännu på 1960-talet samt tandvärkstallar bland annat vid Klampabron och Mossen visar också på naturnära, kanske finska tankesätt. För att bota tandvärk petades i tanden med flisor, som sedan sattes i trädens bark. Ingen vågade fälla träden och riskera att få all värk, som satt däri.

 

Exempel på spådom

År 1670 blev Annika Svensdotter i Ösjö bestulen på 24 alnar lärft (tätt linnetyg). Hon anlitade finnen Lille-Hindrik i Hindrikstorp för att avslöja tjuven, och han pekade med hjälp av sina Kalevala-gåvor ut Ingrid Nilsdotter på Mon som den skyldiga. Hon nekade, vittnen saknades och Valla tingsrätt förklarade Lille-Hindriks uttalande som fantasi och saga. Fast - vem vet?

 

 
Kajsa Vilhuinen, kunnig om den finska folktron.   Kråkvattnet, timmerknut med skydd av järn.
     
   
Sjukdomstall vid Högsåsen, Gårdsjö. Barn med Engelska sjukan (Rakitis) drogs genom öppningen
för bot.
Tandvärkstall vid Mossen, Sätra, Undenäs

Bastugranen, en fallen trollgran vid Ekemon, Askersunds socken. Bild ur Eric von Rosens bok Trolltiven.
 
Åter till början! 

Åter till Traditioner