Kyrkolivet

Kyrkans makt var stor under 1600- och 1700-talen. Då gällde kyrkogångsplikt med tvång att delta i högmässan i kyrkan varje söndag och helgdag. Straff kunde utdömas om man uteblev. Det kunde handla om böter eller i värsta fall att sitta i stupstock eller fastkedjad vid ingången till kyrkan.

Som en följd av den finska invandringen i Tiveden ökade befolkningen kraftigt i områden på större avstånd från kyrkorna. Det blev då allt svårare att upprätthålla den stränga kyrkogångsplikten och efterhand infördes periodvis lättnader i kyrkotvånget med hänsyn till avstånd, terräng, årstid och rörelseförmåga.

Kyrkobesöken handlade inte bara om gudstjänster. Från predikstolen informerade prästen om lysningar till äktenskap, dödsfall och andra tillkännagivanden. Här fick åhörarna också reda på påbud och kungörelser från myndigheterna. Sockenborna var också beroende av kyrkan för bland annat dop, vigslar och begravningar. Finnarna gifte sig i stor utsträckning med andra med finsk bakgrund. De för svenskarna främmande finska släktnamnen fick inte användas och de ersattes av kyrkan med svenska efternamn enligt det svenska namnmönstret.

Finnarna behöll gärna sin finska identitet. Banden och kontakterna mellan de finska familjerna var stora och de umgicks till stor del med varandra i flera generationer. Genom kyrkbesöken fick man möjligheter att träffa andra och få nyheter om händelser i bygden. Kyrkbacken var då den naturliga mötesplatsen. Kyrkobesöken bidrog också till ökade kontakter även med den svenska befolkningen.

I Tiveden fanns på 1600- och 1700-talen medeltida kyrkor i Askersund, Hova, Skagen, Undenäs och Älgarås. Nya kyrkor byggdes under 1600-talet i Finnerödja, Ramundeboda och Olshammar. Undenäs socken kom att omfatta ett stort område, bl a nuvarande Undenäs och Tiveds socknar. Tivedsborna hade särskilda problem att ta sig till den långt bort liggande kyrkan i Undenäs.

Stora följen av kyrkobesökare tågade varje söndag och helgdag på kyrkstigar till och från kyrkorna. Där vandrade ensamma personer, kamratgäng och hela familjer med åldringar och barn. Många var uppklädda inför kyrkobesöket. Färder på is eller med båt kunde ibland ersätta de mödosamma vandringarna på de dåliga stigarna.

I delar av Tiveden blev finskan det dominerande språket. Det var svårt för de finska invandrarna att ta del av det kyrkliga budskapet. För att råda bot på detta tillsattes kyrkliga företrädare, som behärskade det finska språket. År 1592 installerade hertig Karl således en ålänning som högsta kyrkliga företrädare eller superintendent i Mariestad över Värmland och hertigdömets delar i Västergötland. År 1593 startade han bygget av Mariestads domkyrka. Tolv år senare ersatte han sin förste superintendent med en finne. Utnämningarna var anpassade till de nya undersåtarna i denna del av hertigdömet.