Tivedsbornas särskilda kyrkproblem

Undenäs socken var stor och innefattade också nuvarande Tiveds socken. Dåliga stigar och långt avstånd till kyrkan i Undenäs vållade särskilda problem för Tivedsborna.

Det dröjde länge innan sockengränserna i inre Tiveden blev fastställda. Finngårdarna Holmsjötorp, Kråkvattnet, Skyttatorp och Ykullen låg inom en frihetsmil till Olshammar och var därför upptagna med tillstånd från herrskapet på detta gods. Bönderna här var befriade från krigstjänst, men herrskapet skulle ha fri tillgång till hjälp från gårdarna. De var därför anslutna till Hammars socken och de gick till Birgitta-kyrkan i Olshammar. Vid en inmätning i mitten av 1600-talet upptäckte man att gårdarna låg i Västergötland, inte i Närke. Gårdarna hörde således till den stora socknen Undenäs (inkl Tived). Gårdarnas invånare fick därmed en dubbelt så lång kyrkväg ner till Undenäs kyrka.

På 1600- och 1700-talen var det mycket dåligt ställt med farvägar i Tiveden. En enda stig i Tiveds nuvarande socken finns inlagd på Felterius karta från 1655. Den gick från Skallebolet (Undevi) ner till Undenäs. Möjligen var den stigen farbar med hjulfordon söderut från Svanhult. Längst väg hade boende i Grässjön, som hade cirka 30 km till kyrkan, vilket innebar att en snabb vandring tog minst 6 timmar.

Särskilda problem uppkom då döda skulle fraktas på stigarna till Undenäs för begravning. Stora begravningsföljen drog då ofta fram längs kyrkstigen. Kistan hängdes på en stång mellan två hästar, som sedan gick efter varandra längs de smala stigarna. En mansbörda med torr ved behövdes också under vinterhalvåret för att lysa upp stigen, när det mörknade. När de kom fram till Skeppshult byttes stängerna ut mot en kärra. Då skulle stängerna kastas i en hög med sådan kraft att de gick av på mitten. I annat fall blev det inte riktigt lugnt om nätterna vid stånghögen. Ibland övernattade man i Skeppshult.

År 1688 skrev de boende i inre Tivedens byar brev till biskopen och landshövdingen och väckte frågan om att få uppföra en kyrka i nordöstra delen av Undenäs stora socken på grund av lång och svår väg till Undenäs. Resan uppgavs vara särskilt farlig för späda barn, som ska döpas, och kraftlösa åldringar, som ska få nattvard. Det är också svårt att ta de döda till sina grifter och resan till Undenäs kan ibland ta tre dagar och då måste de få husrum, mat och dryck av boende längs stigen. Breven hjälpte inte, enorma summor behövdes till det stora nordiska kriget i början på 1700-talet, och kyrkkassan i Undenäs räckte bara till nödvändiga reparationer av den gamla träkyrkan i Undenäs. Skrivelsen föranledde ingen åtgärd.

Gång på gång kom frågan om kyrkbygge i Tived upp under 1700-talet. Genom att Åboholms bruk anlades kom socknens norra delar att öka i betydelse. Olika meningar kom upp om kyrkans läge, Åboholm eller Sannerud. Delade meningar fanns också om behovet av egen kyrka, folk i bl a Kungsbacken tyckte att det fungerade bra med Undenäs kyrka. Först efter många års diskussioner började en ny kyrka byggas 1847 i Sannerud, kallad Tiveds kyrka.   

Kyrkstigen vid norra Stora Trehörningen, idag vandringsled.	Kyrkstigen mellan Ösjö och Lillängen.