Den finska invandringen till Södra Råda har
varit svår att klarlägga. Detta har främst berott på att dokumentation
saknas för åren 1573-1608, det vill säga just den tid, då bygden delvis låg
öde och invandringen kulminerade.
Södra Råda kan möjligen ha klarat
biverkningarna från missväxt och pest bättre än socknar, som låg vid den
stora genomfartsleden Tivägen. Socknen Råda låg i motsats till dessa skyddat
indraget mellan sjöarna Skagern och Vänern samt väl avgränsad i söder av
Gullspångsälven. Möjligheterna till ett rikt fiske i dessa vatten kan
eventuellt ha avvärjt en del av missväxtens konsekvenser. Att Södra Råda
inte gick helt fri från den hemsökelse, som drabbade övriga socknar vid
sekelskiftet 1600 framgick dock av följande:
”Bönderna från Visnum och Väse härader
är frije från halfparten uti alle hielper”
Södra Råda bestod till stor del av moss- och
ödemark. Intresset för uppodling av dessa områden fanns därför här, på samma
sätt som för bygden i övrigt och kvarstod åtminstone fram till år 1642, då
häradsnämnden i Visnum något oväntat blev tillfrågad ”om lämpliga platser
för Torp och Nybyggen till Cronones gagn och bästa”. Landets ledning sökte
då fortfarande efter utrymme för svedjefinnar. Fem år senare kom den
skogsordning, som avbröt denna verksamhet.
Hertig Karls hammarsmedja var anlagd år 1585
i Gullspångsälven och troligen på hertigens eget hemman Lökstad. I närheten
av detta låg frälsehemmanen Stora Årås, Hjulstanäs, Knekterud, Kärr och
Viken. Frälset kände således väl hertigens intentioner angående finnar,
fiske och odling och strävade säkert efter bästa förmåga att medverka i
denna verksamhet.
Exempel på detta kan Bo Ribbing till Säby i
Visnum få vara. Efter tjänst som hovjunkare hos hertig Karl från 1585 blev
han sex år senare utnämnd till häradshövding över Vadsbo härad. Tjänsten
vidgades sedan med uppdrag som befallningsman över Värmland och Dalsland
1593-1606, riksråd 1605, ståthållare över Närke 1606, landshövding över
Värmland med Vadsbo och Valle härad 1612-22, landshövding enbart över
Värmland 1624-27205 samt en avslutande befattning som häradshövding över
Vadsbo och Valle härader fram till hans död 1640.
Denne i bygden viktiga person fick år 1596
byta till sig Säby och Stora Årås, vilka tidigare som ”Arv och eget”
tillhört hertig Karl. Bo Ribbing var några år i anslutning till 1616
därutöver förlänt inte mindre än 20 hemmanen i Södra Råda. Han disponerade
en tid även Lilla Årås i Amnehärad. Vi kan mot denna bakgrund förutsätta,
att denne Ribbing åtminstone från 1591 varit aktivt engagerad i uppgiften
att ta hand om finnar i Södra Råda och med deras hjälp odla upp i socknen
liggande ödemarker. Att han även i övrigt stödde finsk invandring till det
stora område, han var satt att övervaka och administrera, har vi ingen
anledning att betvivla.
