Bild

Södra Råda socken i landskapet Värmland.

Tillhör Västra Götalands län sedan 1998. Tidigare Värmlands län, Visnums kommun och Visnums härad till 1971, därefter Skaraborgs län, Gullspångs kommun.

Södra Råda socken ligger nordost om Mariestad med Vänern i väster, sjön Skagern i öster och Gullspångsälven i söder. Socknen är en odlingsbygd med inslag av skog.

Socknen har medeltida ursprung. Namnet var före 1 januari 1886 Råda socken. (namnet ändrades enligt beslut den 17 april 1885)

Cirka 15 boplatser från stenåldern har påträffats. Från bronsåldern finns spridda gravrösen. Från Järnåldern finns ett gravfält.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Södra Råda församling och för de borgerliga frågorna bildades Södra Råda landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Visnums Landskommun som upplöstes 1971. Området överfördes då 1971 till Gullspångs kommun och länstillhörigheten ändrades till Skaraborgs län, samtidigt som församlingen överfördes till Skara stift.  Församlingen uppgick 2006 i Amnehärads församling.  

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Vadsbo härad. De indelta soldaterna tillhörde Skaraborgs regemente, Norra Vadsbo kompani.

Södra Råda Gamla kyrka som förstördes i en mordbrand 2001 och nu rekonstrueras, tillhör Riksantikvarieämbetet.

Kyrkan var en av Sveriges äldsta bevarade träkyrkor och började byggas på 1310-talet. Den var byggd i furu och utvändigt täckt av tjärad spånpanel.

Kyrkan betraktades allmänt som en av Sveriges förnämsta medeltida byggnader.

Södra Råda nya kyrka uppfördes 1857–1859. Den byggdes omkring en kilometer nordväst om den numera nedbrunna gamla kyrkan.

Den finska invandringen till Södra Råda har varit svår att klarlägga. Detta har främst berott på att dokumentation saknas för åren 1573-1608, det vill säga just den tid, då bygden delvis låg öde och invandringen kulminerade. Södra Råda kan möjligen ha klarat biverkningarna från missväxt och pest bättre än socknar, som låg vid den stora genomfartsleden Tivägen. Socknen Råda låg i motsats till dessa skyddat indraget mellan sjöarna Skagern och Vänern samt väl avgränsad i söder av Gullspångsälven. Möjligheterna till ett rikt fiske i dessa vatten kan eventuellt ha avvärjt en del av missväxtens konsekvenser. Att Södra Råda inte gick helt fri från den hemsökelse, som drabbade övriga socknar vid sekelskiftet 1600 framgick dock av följande:

 ”Bönderna från Visnum och Väse härader är frije från halfparten uti alle hielper”  

 (Värmlandshandlingar 1601)

 

Södra Råda bestod till stor del av moss- och ödemark. Intresset för uppodling av dessa områden fanns därför här, på samma sätt som för bygden i övrigt och kvarstod åtmins­tone fram till år 1642, då häradsnämnden i Visnum något oväntat blev tillfrågad ”om lämpliga platser för Torp och Nybyggen till Cronones gagn och bästa”. Landets ledning sökte då fortfarande efter utrymme för svedjefinnar. Fem år senare kom den skogsordning, som avbröt denna verksamhet.

 

Hertig Karls hammarsmedja var anlagd år 1585 i Gullspångsälven och troligen på hertigens eget hemman Lökstad. I närheten av detta låg frälsehemmanen Stora Årås, Hjulstanäs, Knekterud, Kärr och Viken. Frälset kände således väl hertigens intentioner angående finnar, fiske och odling och strävade säkert efter bästa förmåga att medverka i denna verksamhet.

 

Exempel på detta kan Bo Ribbing till Säby i Visnum få vara. Efter tjänst som hovjunkare hos hertig Karl från 1585 blev han sex år senare utnämnd till häradshövding över Vadsbo härad. Tjänsten vidgades sedan med uppdrag som befallningsman över Värmland och Dalsland 1593-1606, riksråd 1605, ståthållare över Närke 1606, landshövding över Värmland med Vadsbo och Valle härad 1612-22, landshövding enbart över Värmland 1624-27 samt en avslutande befattning som häradshövding över Vadsbo och Valle härader fram till hans död 1640.

 

Denne i bygden viktiga person fick år 1596 byta till sig Säby och Stora Årås, vilka tidigare som ”Arv och eget” tillhört hertig Karl. Bo Ribbing var några år i anslutning till 1616 därutöver förlänt inte mindre än 20 hemman i Södra Råda. Han disponerade en tid även Lilla Årås i Amnehärad. Vi kan mot denna bakgrund förutsätta, att denne Ribbing åtminstone från 1591 varit aktivt engagerad i uppgiften att ta hand om finnar i Södra Råda och med deras hjälp odla upp i socknen liggande ödemarker. Att han även i övrigt stödde finsk invandring till det stora område, han var satt att övervaka och administrera, har vi ingen anledning att betvivla.

 

I den gula tabellen till höger är länkar till information om gårdarna markerade med blå, understruken text. För gårdar, som finns med i Finnboken finns en länk till sida i boken. Finns annan information om en gård är gårdsnamnet länkat till denna.