Ransberg i landskapet Västergötland

Ransbergs socken ingick i Vadsbo härad, ingår sedan 1971 i Tibro kommun.
    Tätorten Fagersanna samt kyrkbyn Ransberg med Ransbergs kyrka ligger i socknen  som har medeltida ursprung.
    Vid kommunreformen 1862 övergick ansvaret för de kyrkliga frågorna till Ransbergs församling och för de borgerliga frågorna bildades Ransbergs landskommun. Landskommunen uppgick 1952 i Mölltorps landskommun som upplöstes 1971 då denna del uppgick i Tibro kommun.
     Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Vadsbo härad.
     De indelta soldaterna tillhörde Skaraborgs regemente, Södra Vadsbo kompani och Livregementets husarer, Vadsbo skvadron, Vadsbo kompani.
      
Ransbergs socken ligger sydväst om Karlsborg kring sjön Örlen och Tidan i väster och upptar ett vidsträckt område utmed häradets sydgräns närmast innanför Mölltorp vid Vättern. Området genomflytes i väster av Tidan, som här rinner rakt norrut, och omsluter i öster helt den stora sjön Örlen. Trakten utgöres till största delen av glest bebyggd skogstrakt, vilken i nordost hänger samman med Vikaskogen och i sydost med Hökensås. Socknen är en kuperad skogsbygd med inslag av odlingsbygd. Höjden över havet uppgår flerstädes till mer än 200 m. 236 m. är uppmätt å Lunnekullen söder om Örlen, vilket är 142 m. mer än denna sjös yta. Ett bälte av mossmarker går intill en vik av sjön mellan Hökensås och Vikaskogen. Den mångenstädes magra jorden har ej avskräckt odlingen, utan grupper av gårdar ligga såväl runt Örlen som utmed Tidan, där omfattande dräneringsarbeten ha utförts. Det största byalaget är väl Sånna på Örlens västra strand. En enda gård är säteri, nämligen Måsebo vid örlens nordända. Som herrgård betraktas emellertid även Årtekärr längre österut. Den gamla kyrkplatsen är förlagd till sjöns sydstrand. Längre österut ligger vid sjöstranden Fagersanna tätort. Vid sidan om jord- och skogsbruk finnas även goda förutsättningar för torvindustri.
Förr i tiden drevs även tjärbränning jämte linodling och linberedning. Ransbergsbor syntes då ofta på marknaderna i landskapet med tjära och lin till avsalu.
    Fornminnen äro här sällsynta men två gravar av bronsålderstyp är funna. Dock märkes söder om kyrkan "Ranekulle", enligt traditionen gravplats för en kung Rane. Andra sägner omtala dock Rane som en jätte, vilken hjälpt till att bygga kyrkan men blivit lurad på lönen, som var prästens liv.
     Namnet skrevs 1350 Ransbiergh och kommer troligen från prästgården. Efterleden berg syftar troligen på höjden Ranekulla vid kyrkan. Förleden innehåller troligen ramn, 'korp' som här kanske används som mansnamn "Raansberg" (1412) är i kyrkligt avseende moderförsamling till Mölltorp. Kyrkan är av medeltida ursprung. Det inre rymmer flera målningar i koret från 1600-talet, i taket kopior av gamla 1700-talsmålningar och å läktaren målningar från 1743. Kyrkan har en förnämlig predikstol,
"ånyo uppsatt" 1685.

I sockenbeskrivning från 1700-talet skrivs om finnar:

”I Past. Olavi* tid var en så grufvelig Pestilentia 1602 och 1603, at alt Kyrkofolket i Randsberg utdödde, och hemmanen blefvo öde och skogvuxne. Derföre förskref  K. Carl IX finnar dit, at upodla Hemman, hwilka då lära fått de namn, som de nu äga, at de afhuggne Skogshult, såsom Höghult, Marhult, Björkhult, Kråkhult. Finnar kommo ock til Undenäs och Hofva. (Se Bisk. Rhyzelii Hist. Litt.).